Direktlänk till inlägg 6 september 2010
Det är otroligt hur mycket man kan sakna hästarna och stallet när man är iväg. Det behövs inte många dagar innan man känner av häst-saknaden.
Jag fick träffa min kära häst redan i morse och han såg ganska glad ut. Vet inte om det var för att han fick se mig... eller om det var för att han fick frukost
Det var bara 7 grader och eftersom Latin inte mår bra av att bli kall i vanliga fall, så gör han garanterat det INTE när han dessutom är krasslig i kroppen.
Han var varm o go i sitt fleecetäcke, bytte det mot regntäcket och släppte ut honom. Han gick riktigt bra!!! Härligt att se!
Å ikväll när jag skulle ta in honom, travade han emot mig!!
Han har sen i torsdags fått ha nackmagneten på sig i hagen och jag tror den har gjort susen. Tänkte vänta med att gå med honom tills på onsdag. Då har han fått vila helt i 2 veckor och får skritta ett par gånger sista veckan.
För att hålla humöret uppe och ryggen någolunda i skick så lånade jag Bella en stund ikväll. Jag blir modigare för varje gång och Malin lovar dyrt och heligt att jag inte ser för stor ut på henne.
Det gick kanon och hon var riktigt rolig att rida.
Om inget oförutsett händer så får Bella följa med in till Lyckeby den 19:e och vara med på klubbtävlingen Å går det bra där, så blir det förhoppningsvis även start den 10 oktober på den lokala dressyrtävlingen.
Jag tänkte att jag behöver något annat att lägga tankar och energi på nu när Latin inte är ok! Annar blir jag bara deppig och det påverkar Latin negativt!!