När jag kommer hem från jobbet den 10 oktober år 2000 möts jag av en blodig shäfertik som snabbt springer ut och kissar och direkt springer in igen och upp på övervåningen. Tiken heter Zimba och är en 6 årig omplaceringshund som jag då hade haft i 10 dagar.

Jag trodde hon hade ätit upp en katt eller något liknande, men istället ser jag två små valpar mitt i en blöt pöl i min säng!!!

Det kom ut 5 små liv ur denna magra och skygga tik, en av dessa små var Xera.

Jag bestämde mig direkt för att behålla denna spräckliga lilla valp.

Men så händer det som inte får hända. Zimbas förra ägaren hör av sig när valparna är 2 veckor och jag får då reda på att det är hennes andra hund Nalle, en New Foundland/ Bovier des Flanders korsning som är pappa till valparna.

Hon tar med Nalle och kommer på besök när valparna är 4 veckor. Zimba blir så glad att hon far runt som en tok på tomten och springer omkull lilla Xera!. Hon skrek i högan sky och kunde inte gå. Iväg till veterinären och det visar sig att hon brytit benet. Jag får rådet att ta bort henne direkt för en så stor hund klarar sällan en sån skada då det satt så dumt placerat. Just där benet ska växa, där det är brosk, där var det bara mos och benet pekade utåt.

Eftersom valparna kom som en överaskning så var varken de eller mamman försäkrad. Att byta gips skulle bli en kostsam historia och ingen kunde lova att hon skulle bli bra.

En av djurskötarna visade hur jag själv kunde linda benet stadigt och byta det 1 gång i veckan. Naturligtvis gjorde jag allt för att hon skulle bli bra.

Lilla Xera fick vara med mig överallt. På jobbet, i bilen, i stallet och sov i en korg vid min säng medans de andra sov i valprummet. Ja, Xera blev lite bortskämd och det märks än idag...

Som alla förstår så gick det att få ordning på benet och hon har aldrig besvärats av det!!

Sötare valp får man leta efter!

Nu har hon blivit betydligt större och den gråa nosen skvallrar om att hon har några år på nacken.

Även om hon sista året har blivit lite lite lugnare så är det inte mycket annat som visar att hon är hela 10 år, eller 72 människoår!

Hoppas hon får vara frisk och leva många år till!!

 

ylle

11 oktober 2010 06:10

Grattis Xera! Vilken hjärteknipande historia, så kul med valpbilder och hela bakgrunden! Hur gick det med de övriga 4 valparna, och med mamma Schäfer sen? "Nyfiken"

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

Therre

11 oktober 2010 10:12

Vilken solskens historia! Det värmer i hjärtat att du verkligen inte ville ge dig och det var ju tur att allt gick bra :)

http://therre.bloggagratis.se

 

Aramis - En dressyrblogg

11 oktober 2010 20:07

Lilla Xera hade VÄRLDENS TUR som hamnade hos världens bästa Natalja! Hon är ju bara för SÖÖÖT! Grattis på födelsedagen från mig och Zäta :o) Kramkram

http://aramise.bloggagratis.se

 

Natalja

11 oktober 2010 23:48

Ylle: Jag hittade till slut nya hem till de andra valparna. Har tyvärr ingen kontakt med någon av ägarna så jag vet inte om de andra är i livet. Mamma Zimba fanns i mina ägor i nästan ett år. Hon hade haft en krokig uppväxt och hade utvecklat märkliga beteenden. Hon drack ur toalettstolen hellre än ur vattenskålen (tyder på att hon varit utan vatten ofta) Hon gjorde utfall mot bilar, cycklar och mörkhåriga män. Hon hade ett eksem på ena låret som blossade upp om hon blev ängslig/stressad. Öronen var så pass misskötta att hon hade förhårdnader i hela inneörat. Det gick inte ens att få ner en tops vilket hade resulterat i kronisk öroninflammation. Det hjälpte inte ens att söva och spola öronen. Hon var väldigt mager när jag tog hem henne. Vägde bara 25 kg veckan innan hon valpade.
Jag försökte ge henne ett så lugnt och stimmulerande liv som möjligt på landet bland andra djur. En dag under semestern när jag som vanligt släppte ut henne på tomten, cyklade grann-tanten förbi. Zimba sprang ifatt cykeln och trots att jag skrek på henne så tog hon tag i tantens vad men släppte lika fort. Det gick inte hål på huden men man såg tandmärkerna : (
Jag blev livrädd, tanten var svimmfärdig och Zimba visste att hon gjort fel. Tantens man kom och ville skjuta henne på en gång.

Jag kände mig så hemsk när jag ringde till veterinären och beställde en tid för avlivning. Jag hade ju räddat henne från avlivning ett år tidigare (ja hon skulle avlivas för att hon skällde för mycket i lägenheten där hon bodde, veterinären visste inte då att hon var dräktig)
För hennes egen skull lät jag henne somna in. Hon led så av de kliande öronen emellanåt och var en väldigt änglig tik. Hon var då 7 år och hade fått en sista underbar sommar med sin dotter.
Även om jag grät floder när jag sa adjö hos veterinären så visste jag innerst inne att det var det enda rätta. Nu lider hon inte mer och tanten behöver inte vara rädd längre...

 

Martina

12 oktober 2010 09:28

Men är det 10 år sedan!!! Kommer ihåg det som om det vore igår... Ja Grattis till Xera!! KRAM

 

Anna

12 oktober 2010 16:43

Grattis mamma önskar Mixie!

 

Izza

13 oktober 2010 12:01

Grattis Xera =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I veckan hade vi besök av Hovslagaren. Han tyckte vi skulle plocka av skorna på Walle. Näää, tänkte jag, jag får ju snart börja rida igen!!Men min Hovis är en klok gubbe som själv gjorde en stor operation för några år sen och han tyckte jag skulle ta...

    Den här våren blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. En misstanke ledde till ett besök på vårdcentralen som sen skickade mig till gynmotagningen. Tre veckor senare operation...Läkarna hittade en gigantisk cysta på ena äggstocken. De har a...

När stressen tar över och sätter kroppen i obalans finns det en hel uppsjö av metoder att bli lugn igen. Jag har jobbat mer eller mindre aktivt mot detta i snart två år. Det är en lång tid och jag känner mig inte helt 100 än. Jo tankarna har jag gans...

VAB för 4:e veckan!!!       Hästarna vilar sig i form....       Å det gör jag med      Men det ska vi strax ta å ändra på!! Har insett hur viktigt bloggen faktiskt är. Både för mig och andra    Så nu kör vi igång igen!!Häng ...

    Vi klarade nyår helskinnade!! Det är väl enda nackdelen med lösdrift, att det blir lite bökigt att få in alla hästar under tak vid tolvslaget.  Jag hade klurat ett tag på hur vi skulle lösa det hela och min plan fungerade.  Jojje och Fr...