Direktlänk till inlägg 26 december 2010
Nu har Tiinen fått nya skor med snösulor OCH broddhål!!
Snälla Micke tog sig tid och skodde en ganska uppjagad Latin.
Jag hade ju lovat att det var en lugn och snäll valack jag hade.
Det första han gör när jag ställer honom i stallgången är att kissa...
Hela golvet blev blött, Mmmmm... mysigt *not*
Jag fick hålla lite ordning på min pojk för han ville inte riktigt stå still.
Stackarn, han har väl en massa energi i kroppen som bara bubblar och vill ut!
När alla fyra skorna var på plats skruvade jag i broddarna och sadlade LilleTiin. Hämtade hjälm och träns, sen var vi redo att skritta ut en runda.
Latin såg helt överlycklig ut när vi gick ut och när han märkte att han kunde gå utan att halka traskade han på som om han skulle med tåget.
Vi tog grusvägen mot "Fyllevägen" och lite då och då kom det in lite trippande taktsteg. Självklart var det någon i bostadsområdet som skulle testa en nyårssmällare och det är inget Latinen uppskattar.
Han travade på stället och gick på tvären.
För att lugna honom lite fick han trava en kortare sträcka. Oj oj oj, han har nog aldrig varit så här pigg och till min stora glädje kändes han väldigt mjuk och spänstig.
Vi passerade mycket spännande och eftersom han var så pigg och bara ville springa så fortsatte vi förbi fotbollsplanen och vidare mot grisarundan.
Jag hade ju kunnat tänka lite innan vi gav oss ut på stigen... men det gjorde jag inte.
Förra året var det så mycket snö att vi inte kunde rida grisarundan. Gissa om det var lika mycket snö iår...? Nej, det var MER snö!
Jag tänkte vända men Latin trampade på framåt, han ville ta det hållet hem och snön var fluffig och mjuk.
Vi tog oss igenom all snö och kom ut på grusvägen som leder mot stallet. Perfekt den var skottad... men bara en till nästa hus. Oj, vi fick ta vägen över en åker, sen pulsade han fram genom ett par drivor. Det var med nöd och näppe han klarade att gå framåt. Sen var det lugnt en bit och vi skulle svänga ner mot stallet. Men vi kom inte så långt, precis innan den lilla bäcken var vägen alldels översnöad. Latin stannade, han kunde inte gå i den djupa snön. Vi fick vända och ta vägen över granngården. När vi kommer fram till huset ser jag att de skottat upp en vall på 1,5 meter, den tar vi oss aldrig över...
Vi vänder igen och försökte ta oss ner bakom deras maskinhall. Där är det också för mycket snö. Latin stönar och stannar igen. Han är svettig och flåsar. Stackars lille pojk... Matte tar död på honom!
Vi vänder tillbaka till huset, det måste gå att ta sig fram där om jag så ska skotta loss honom. Vi kan ju inte vända ett stenkast från stallet och ta hela rundan tillbaka.
Jag hoppar av vid vallen och tar över tyglarna över huvudet. Börjar trampa på den hårda snövallen. Latin går efter och trampar han också. Jag får ner lite snö sen trampar jag ner och hela mitt ben försvinner i lössnön. Jag kommer loss och Latin tar ett jätteskutt över vallen. JAA! Vi kom över!!! Med darriga ben och ett bultande hjärta leder jag Latin en bit bort. Han är lika pigg igen! Plumsandet i den djupa snön verkar inte ha tagit död på honom *pust*
Han är snöig upp på magen och en bra bit upp på låren. Vi har tappat en reflex men vad gör det... vi tog oss fram och snart var vi hemma.
Hu, den efterlängtade ritten höll på att sluta i en snödriva.
Det är riktigt otäckt när det är så mycket snö att hästarna inte kan röra benen.
Nä, i fortsättningen får det bli skritt på SKOTTADE vägar!
Sov gott!