Hej. Har ni saknat oss?

Jag passade på att ta en datorfri vecka.

Det behövs faktiskt lite då och då

(speciellt när man dagligen jobbar framför en...)

Vi fick i början av veckan besök av kära Pappsen, snälla Carina och inte-längre-så-lilla lillebror. Eftersom mitt ben har varit svullet, ömt och blått så gjorde det inget att jag lät Latinen vila ett par dagar.

Vädret har inte varit någon höjdare. Snö och regn omvartannat.

Gästerna begav sig hemåt i torsdags och tanken var att jag skulle ta en skrittrunda med Malin o Bella. Vädret satte stopp på våra planer. Det var snöstorm och inge vidare att ens sticka ut näsan i.

Det blev fredag och ÄNTLIGEN hade vi vädret på vår sida. Vi gjorde iordning hästarna och tänkte försöka oss på Grisarundan. Den skulle vara framkomlig enligt hörsägen. Ja, den var framkomlig men inte utan bekymmer. På vissa sträckor var det fortfarande drivor med snö upp till en meter. Latin har verkligen svårt att gå i det trots att han får ta det i sin egna takt och välja väg själv.

Till slut valde vi bort den snöiga grusvägen och tog den mer lättframkomliga asfaltsvägen. För att inte uppehålla oss för länge på den så travade vi en bit. Det gick alldeles lysande för över vägen var det ett precis lagomt tjockt snötäcke som gjorde vägen alldeles mjuk att trava på.

Latin travade på med lätthet, ingen hälta eller stela ben. Han var pigg och jag fick nästan känslan av att han ville länga steget. Underbar känsla på en häst som inte mått bra under en längre tid. Han hade inte travat på så om han haft ont någonstans.

Sen blev det skritt hela vägen hem, förbi fotbollsplanen, folkets hus och alla villorna längst fyllevägen. Latin var lite varm när vi var hemma igen men han såg nöjd ut. Skapet som hade hunnit svullna lite på dessa tre vilodagarna, såg helt normalt ut igen. Jag har skippat lindorna på natten nu, även benen är smala och fina på morgonen även utan lindor!!

Igår tänkte jag fortsätta skrittarbetet. Eftersom jag städade huset heeeela långa dagen så fick det bli en kvällsrunda med pannlampan som sällskap.

Det var milt väder så jag bytte termobrallorna mot långkallingar (under ridbyxorna, inte ovanpå   ) Klättrade upp och skrittade iväg. Vi hann inte många meter innan Latin VÄNDE!! Han kastade sig runt på en femöring och tyckte att vi skulle springa hem igen. Oj oj oj, så får man inte göra. Speciellt inte när man är 16 år och ska föreställa en snäll dressyrgentleman!

Jag vände tillbaka och sen fick jag hålla honom kort resten av rundan. Han var som en dynamitgubbe att sitta på!! Helt elektrisk!

ALLT var farligt och minsta lilla ljud eller rörelse räckte för att skrämma den brune. Det blev ingen skrittrunda på långa tyglar, nej de var kortade så gott det gick. För att få lite ordning på honom och göra av med lite spökenergi fattade jag galopp, galopperade en 4-5 språng sen skrittade jag en bit. Gjorde så några gånger. Även om vi inte har kommit till galoppen i rehabiliteringen än så tror jag att det skadade mindre än alla tok-hopp hit och dit. Det gjorde honom även lugnare och lättare att kontrollera. Jag är glad att jag satt i ridbyxorna och inte i de hala termobrallorna dagen till ära.

Vi kom bort till Folkets hus och helst ville jag inte bara vända och rida hem igen. Grisarundan ville jag inte ta med all snö, inte två dagar i rad.

Jag tog en liten kringelikrok runt ett kvarter och lyckades väl precis passera ett område där de smällde av en raket. Japp, så var vilddjuret igång igen....

Jag tog mig hem med nöd och näppe på den vilda hästen. Ja han hade så mycket energi att jag säkert hade kunnat rida till Lund och tillbaka utan bekymmer.

När vi närmar oss stallet märker jag att han halkar trots broddarna. Det lät även lite märkligt när han skrittade men jag tänkte inte så mycket på det... tills jag hoppade av på gårdsplanen. Upptäckte då att han likt askungen klivit ur en sko.

Hum.... å jag som sa till Hovslagaren att han ALDRIG tappar några skor.

När Latin var nattad och omstoppad satte jag mig i bilen för att ta en titt längst vägen. Det tog inte lång tid innan jag hittade den förlorade skon. Den satt djupt fast i en snödriva. Ytterligare en anledning till att hålla sig till de plogade vägarna.

Började dagen med att knåda ett par ponnyer och Latins förra granne Onyx.

Onyx är ett varmblod som skolades om till ridhäst för ca 6-7 år sen.

Jag fick provrida honom i början av sin ridkarriär och idag skulle jag får göra om det. Oj, jag kan nog inte med ord beskriva hur mycket arbete hans matte har lagt ner på denna häst. Han var en tunn stirrig sak när han kom till Lyckeby. Nu är han en stadig svart skönhet som inte längre ser ut som ett varmblod.

Han hade visserligen lite svårt att med ny ryttare galoppera med ren takt, det blev lite passartade bakben, men det är inte lätt att ändra på sitt urprung. När matte satt upp och gjorde som han var van vid visade han upp en taktfast och luftig galopp. Mycket roligt att se en så välriden travare!!

Sen började jakten på en hovslagare. Jag kunde ringt Micke som skodde honom för 2 veckor sen, men jag gissade att han hade fullt upp. Dessutom har han många mil till jämjö och kan jag få fatt i någon närmare så är det ju kanon. Stallkompisen Mulle och hans fläckiga lillebror har en Hovis som bara bor en bit bort. Jag testade att ringa honom. Till min stora glädje kunde han komma förbi och slå på skon igen!!! Jipppppppiiiiiii!!!!!!!!!!

Jag körde med blixtens hastighet till stallet och tog in djuret. Han stimmade lika mycket (om inte mer) som sist. Kunde inte stå still och gödslade 100 gånger.

Pinsamma Rabiata Deltidspensionär! Jag fick be om ursäkt för min stökiga häst och försökte säga att han brukar normalt sett stå still och inte buffa sin matte i magen gång på gång.... Tack tack, tusen tack säger jag till snälla hovslagare som ger sig ut på akutuppdrag hala söndagseftermiddagar.

När skon var på plats igen, slängde jag på sadel och träns.

Idag tänkte jag inte låta stimmas bestämma vart och i vilken fart vi skulle gå i. Tog på mig shortchaps, sporrar och spö, he he he

Ja, han var lika vild, om inte vildare idag. Mycket olämpligt eftersom hela världen har förvandlats till en isgata. Broddarna gjorde sitt jobb med bravur och vi tog oss helskinnade runt hela rundan. Alla skor satt kvar och så även jag.

ps. jag tänkte fota mitt blåa ben men insåg att det redan finns för många ben-inlägg i denna blogg

 

Mahalalel

10 januari 2011 18:55

Vilken härlig personlig du verkar ha, du som beskriver med sådan inlevelse! :) Hoppas att det fortsätter att gå så bra med dynamiten ;P
Snygg blogg förresten, stilren

http://www.mahalalels.blogg.se

 

Natalja

10 januari 2011 22:49

Mahalalel: Tack snälla du! Va glad jag blir över såna här kommentarer : )

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I veckan hade vi besök av Hovslagaren. Han tyckte vi skulle plocka av skorna på Walle. Näää, tänkte jag, jag får ju snart börja rida igen!!Men min Hovis är en klok gubbe som själv gjorde en stor operation för några år sen och han tyckte jag skulle ta...

    Den här våren blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. En misstanke ledde till ett besök på vårdcentralen som sen skickade mig till gynmotagningen. Tre veckor senare operation...Läkarna hittade en gigantisk cysta på ena äggstocken. De har a...

När stressen tar över och sätter kroppen i obalans finns det en hel uppsjö av metoder att bli lugn igen. Jag har jobbat mer eller mindre aktivt mot detta i snart två år. Det är en lång tid och jag känner mig inte helt 100 än. Jo tankarna har jag gans...

VAB för 4:e veckan!!!       Hästarna vilar sig i form....       Å det gör jag med      Men det ska vi strax ta å ändra på!! Har insett hur viktigt bloggen faktiskt är. Både för mig och andra    Så nu kör vi igång igen!!Häng ...

    Vi klarade nyår helskinnade!! Det är väl enda nackdelen med lösdrift, att det blir lite bökigt att få in alla hästar under tak vid tolvslaget.  Jag hade klurat ett tag på hur vi skulle lösa det hela och min plan fungerade.  Jojje och Fr...