Direktlänk till inlägg 16 juni 2012
Igår gick jag och Malin igenom allt inför dagens tävling.
Tider, utrustning, framridning osv...
När jag körde till stallet med transporten i förmiddags, tänkte jag att vi hade inte lagt in en enda minut på lastning. Vi räknade helt kallt med att hon bara skulle knata in.
Vilken tur vi hade att hon faktiskt gjorde det, annars hade vi varit efter i tids-schemat på en gång.
Det hade kommit lite regn på förmiddagen men eftersom det är så tort överallt så märktes det knappt.
Vi plockade ut Bella direkt så hon fick komma ut och se sig omkring.
Innan jag började rida fram stod vi precis vid banan, ja vid högtalaren, bara för att visa att det inte fanns något läskigt.
Jag svingade mig upp i min vita klädsel och började skritta omkring. Just då såg Bella ut som en giraff
Det är inte så mycket att bry sig om till en början. Man kan ändå inte "knöla" ihop formen, varken på henne eller någon annan häst. Vissa har lättare att kröka på nacken än andra. Bella är ingen fuskare, så länge huvudet är uppe så är honom inte i form! Vi skrittade runt och tittade på allt.
Hon kikade och tittade men var inte alls stimmig eller nervös. Det var däremot jag!! Oj va jag kände mig som en geleråtta med bin i magen... Ja, det var faktiskt en bra beskrivning.
Efter en lång skrittuppvärmning började vi trava. Fortfarande i en öppen form.
Jag fokuserade på att få henne avslappnad och så småningom loss i sidorna. Stora volter och många övergångar.
När jag väl fattade galopp sen så fick honom rulla på ett par varv utan större krav. Å hon frustade och kändes fin fin!! Jag hade inga problem med vänstergaloppen och hon hetsade inte upp sig efter galoppen heller.
När det strax var vår tur, stannade vi upp och tog en genomgång med hökögat Malin. Hon ser ju direkt om Bella är spänd eller inte spårar. När jag är nervös är jag inte lika duktig på att känna sånt själv. Malin hjälpte mig även att själv slappna av och komma ner i sadeln.
När vi båda var lugna som filbunkar, hoppade jag i kavajen och gick in på volten vid ridbanan.
Där samlade jag ihop henne lite mer men bara lite lagomt för att hon inte skulle bli het eller spänd. Det låter kanske inte så svårt men jag kan säga att det är med milimeterprecision man gör det. Håller jag lite för mycket eller trycker på henne så blir det pannkaka av alltihopa!
Ja, då var det vår tur. En halt och ett sista djupt andetag!
Med ett par kloka ord från Malin skrittade vi in på banan och närmade oss den farliga kortsidan.
Jag ville inte pressa henne där utan låta henne lugnt kolla läget och sen gå därifrån.
Hon spanade lite men blev inte stressad. Hann till o med trava ett varv och öka lite innan vi fick startsignal.
Det blev en plötslig halt men den var i alla fall rak!
Hon gick fram till kortsidan, var något spänd i volterna men längde sen fint på diagonalen.
Var lugn när jag tog tillbaka henne och övergången till skritt var lysande. Hon höll sig lugn i skritten och vi slapp få lägre poäng för att hon taktar.
Sen kom den svåra vänstergaloppen!
Som ni ser så blev det fel... MEN jag kunde sakta av och fatta en ny vänstergalopp utan att hon började stutsa eller stressa!!! Fick inte till den längningen som vi brukar få, hon var aningens spänd fram till nästa fattning och sen bara flöt hon fram och vi fick tom en 8 på volten!!
Efter den sista längningen var hon ganska taggad och travökningen längst spåret blev lite ojämn och vinglig. Staketet var plötsligt farligt, ha ha!
Halten framför domaren var också ganska spänd, men vi stod stilla!
Sen stretade vi vidare till sista halten och programmet var klart!!
Trots lite missar så var hon superfin!! Lyssnade bra och ballade inte ut trots fel galopp!!
Oj va vi var nöjda med damen och det fick hon också höra när vi kom ut från banan.
Resultatet slutade på 59,67% och av 15 ekipage kom vi på 8:e plats!
Att hon även efter ritten var lika lugn och sansad och gick direkt in i släpet var som pricken över i:et!!
Duktiga lilla Bella! Å jag är ganska nöjd med mig själv också. Han en massa saker jag behöver rätta till och träna på men visst hade det varit tråkigt om man vore perfekt