Direktlänk till inlägg 17 juni 2012
Tänkte ta en skogstur på min brune.
Tittade ut och regnet öste ner.
Väntade en kvart, då sken solen.
Hoppade i ridbrallorna och skulle ta nyckeln till sadelkammaren.
Borta!!
Hum..... var la jag den igår när jag kom hem efter tävlingen?
Letade överallt, hittade den inte
Gick ut i stugan och hämtade min andra hjälm, tänkte att jag får väl rida i grimman då.
Tillbaka in för att byta ridbyxor. Tog en titt i fickorna på de vita ridbyxorna. Nyckeln hittad!!
Ut för att fånga brun häst. Inga problem. Värre var de med de andra två. De ville hemsk gärna följa med ut.
Sadlade Latin, hoppsadeln. En rem om halsen och träns.
Å så var vi äntligen på väg!
Jag tänkte liksom testa om jag kan ha remmen om halsen som fuskrem och låta tyglarna hänga.
I skritt fungerar det väldigt bra i alla fall
Tänkte testa en ny väg.
Det skulle jag inte ha gjort.
Vi hamnade långt inne i skogen och fick vända, sen irrade vi på ett karlhygge samtidigt som regnet kom tillbaka.
Till slut hittade jag en väg in i skogen igen och äntligen kände jag igen mig!!
Jag var på baksidan av ko-hagen. Ja ja, men då måste det vara bättre att leta sig fram och hem istället för att knixa oss tillbaka över kalhygget ( ha ha ha, ser nu att jag skrev KARLhygge innan, undra hur ett sånt ser ut)
Så vi gick och gick och gick. Väääldigt va stor kohagen är!
Men skogen började se mer och mer oframkomlig ut, nu ville jag verkligen inte vända! Vi var båda blöta från topp till tå. Oj, kolla där!! En grind-öppning i elstaketet, jag satt av och ledde igenom Latin.
Undra vart korna är!? Jag satt upp igen och red fram ut ur träden. Då såg jag korna längre bort och red en omväg runt dom. Kom ut där hästhagen började och då kom alla kor + kalvar mot mig. Även tjuren gick emot oss och jag tror mitt hjärta stannade ett par gånger.
Latin är ju den coolaste av dom coolaste, så han traskade på längst staketet och verkade inte tycka att korna var farligare bara för att det inte fanns något staket emellan.
När vi hade ca 15 meter fram till korna, stannade de upp, vände och följde istället med oss mot grinden!!
Vid det här laget hade även Jojje och Walle upptäckt att vi kom gående i kohagen.
Jag hyperventilerade och Latin drog en suck.
Framme vid grinden skuttade jag av och snabbt som blixten öppnade jag grinden och stängde den efter Latin.
Jihoooooooooooo, vi överlevde!!
Småpojkarna vekade helt överlyckliga när vi kom över på deras sida!
Som plåster hängde de med bort till den andra öppningen.
Jag tog av sadel o träns i hagen.
Walle var väldigt nyfiken och hann skita ner det vita schabraket innan jag fick av det. Han hade en svart mule plus att han bet i kanten! Dessa ungdommar!
Så jag vet inte om remmen om halsen funkade. Det blev liksom inte av att jag testade den.
Vi skrittade mest omkring och lyfte på benen, vilket i sig kan vara väldigt nyttigt!