Direktlänk till inlägg 16 november 2012
Har tillbringat en timma eller två i grannbyn, Jämjö.
Möttes av en speedad fux med matte på ridbanan.
Bella måste ha käkat raketbränsle eller så hade gasen hängt sig för attans vilken fart det var i henne!
Hon hade ingen lust att gå i form eller böja sig åt något håll.
Försökte hjälpa till så gott det gick från marken, men det var minsann ingen lätt uppgift.
När typ inget funkade bytte vi plats och så satt jag i sadeln istället.
Bella visade direkt att hon inte tänkte ge sig utan strid.
Ni som hängt med ett tag vet att Bella är ingen häst man bråkar med. Man får bara envist hålla fast vid sin plan utan att bli arg, stressad eller stark. För då blir det bara värre.
Eftersom hon inte ville böja sig i bålen, red jag henne rak och försökte bara få henne lugn och avslappnad.
Det funkade inte så bra... Jag satt mest och väntade på henne, gjorde 200000 halvhalter, övergångar och tempoväxlingar. Hon rusade, ryckte tyglarna ur händerna, skuttade, stampade och skakade på huvudet.
Å så gick hon ok i ett halvt varv... sen var det fullt ös igen. PUST! Hon är inte å leka med när hon är på detta humöret. Jag försökte ha koll på min kropp och vara väldigt tydlig med vad jag ville. Det funkade lite lite lite.
När idéerna var slut så försökte jag rida öppna i skritt längst långsidan. Red bara på den sidan där det finns staket, så när långsidan var slut gjorde jag en volt tillbaka och så vidare.
Efter ca 10 vändor började fiolsträngen slappna av. Efter ytterligare 20 gånger gick hon riktigt bra.
Jag kunde ur det sen trava utan att kanonkulan avfyrades.
Då bytte vi igen och Malin satt upp. Hon började att stimma först efter bytet men nu var lättare att få ordning på damen. Ja då, det tog inte många steg innan Malin fick ihop henne på ett lugnt och avslappnat sätt.
Vi fick fortsätta att jobba med halvhalterna och övergångarna, annars ville hon gärna pinna iväg igen.
Ja till slut gick det att låta henne komma fram och ner utan att smita iväg och öka tempot.
Svettigt blev det! Speciellt för nallebjörnen Bella.
Hon är så lurvig att hade hon haft horn hade hon varit skrämmande lik en sån här
Innan mörkret drog in tog jag mig tur på Latinen.
Till skillnad mot Bella som var lite för PÅ så var Latin helt AV.
Han var segare än segast!!
Skritt i snigelfart på lång tygel var ok, försökte trava men han var väldigt motvillig.
Med tanke på hans fysiska hälsa måste jag lyssna på honom i såna här lägen och ta det lugnt.
Kan inte pressa honom om jag vill behålla honom ok i benen.
Så vi lullade omkring lite i skogen och klev över stockar och sten istället för att rida dressyr på ängen som jag hade planerat från början.