Direktlänk till inlägg 17 februari 2013
Förr när det var tyst här på bloggen berodde det ofta på att jag inte hade direkt något att skriva om.
Nu har jag liksom FÖR mycket att göra så jag inte hinner skriva
I fredags fick hästarna ledigt.
Liten Theo har blivit alldeles prickig så vi tillbringade kvällen på Jourcentralen.
Däremot pratade jag med veterinären på morgonen angående Latins ben.
Han tyckte att det såg bättre ut och att svallköttet hade minskat och ändrat färg.
Jag frågade ut honom angående Lotagen och varför han inte tyckte att vi skulle använda det.
Svaret jag fick var att när man kemiskt tar bort svallköttet (eller skär bort det) backar man läkningsprocessen med dagar, ja veckor.
Han sa att såret var ett djupt sår på det värsta stället man kan tänka sig och det är näst intill omöjligt att undvika svallkött på det stället.
Eftersom det är kallt och Latin är en gammal häst med dåligt cirkulation vill han inte störa läkprocessen genom att börja använda Lotagen. Jag har ingen erfarenhet av sånt här och det han säger låter vettigt.
Jag ska inte skrubba bort skorpan som bildas över svallköttet heller.
Såret skapar den bästa miljön själv för att kunna läka.
Han tjänar ju inget på att inte skriva ut lotagen utan tvärt om.
Däremot tycker han att Latin ska röra på sig, promenad eller ridtur. 20-30 minuter om dagen.
Så då var jag inte helt fel ute som red honom i onsdags.
Jag skrittade honom en kort runda i skogen i lördags och då kändes han verkligen superfin! Han klev på bra och var mjukare i kroppen. Travade ett par steg och även där var han bättre, kändes helt jämn och hade en härlig framåtbjudning.
Det var visserligen mörkt och han var lite småtittig men det brukar ju inte ta bort några knackigheter.
Idag passade jag på att ge mig ut i dagsljus.
Tyckte att jag satt lite snett i min dressyrsadel så jag ville testa hoppsadeln idag.
Oj, jag fick knappt om gjorden
Han har visst blivit lite tjock, he he
Som vanligt ser han väldigt taggad ut innan ridturen.
Han blev hur som helst väldigt glad av att få komma ut idag också.
Skrittade på fast inte med samma fart.
Jag satt inte alls bekvämt i hoppsadeln, hu vilka korta stigläder.
Men jag kände mig inte sne i alla fall.
Vi skrittade ner till ängarna och där frågade jag om han ville trava.
Nä, det ville han inte så han slapp,
Vände när vi kom fram till skogskanten och då kunde han tänka sig att öka tempot.
Traven kändes inte alls ok så det blev skritt på långa tyglar hela vägen hem.
Det positiva var ändå att benen var smala och skapet börjar se normalt ut igen.
När Latin var färdig så fick den grå hänga med ut på tur.
Han fick träns på sig för att få något att pyssla med.... det hjälpte föga.
Han är en unge med myror i brallan. Håller sig fokuserad och koncentrerad i 5 sekunder, sen ska han titta, smaka, känna och lukta på ALLT.
Lite vingligt men han följer åtminstone med nu
Men sen när vi vände och skulle gå hemåt igen, DÅ stannade han!!
Ha ha, trotsig unge!
Det tog sin lilla tid att komma hem, han stannade ungefär vart tionde steg.
Sen när vi var hemma fick han fnatt och hoppade rätt upp i luften.
Buse, då fick han en tillsägelse.
Roger fotade oss innan vi gick tillbaka in i hagen.
Han börjar se MAFFIG ut
Han ville för övrigt INTE gå in i hagen, suck! Förr skulle han inte gå ut, nu ska han inte gå in.... dessa ungdjur!
Sist men inte minst, så här rofyllt såg det ut i kväll när de fick sitt kvällshö.
Halmen är nybäddad och vattnet fyllt till kanten.
God natt små djur!