Direktlänk till inlägg 3 mars 2013
Hela denna vecka har varit en enda lång väntan.
Hopp och förtvivlan har avlöst varandra.
Efter veterinärbesöket i måndags var Xera ganska pigg och fick den rekomenderade dosen smärtstillande.
När jag kom hem från jobbet i tisdags var hon mycket sämre och ville inte ens gå upp för de fyra trappstegen in till huset. Jag ökade då dosen till max och hoppades det skulle hjälpa.
Hon sov i princip hela tiden.
Gick bara upp för att gå ut och kissa.
Hon vaken åt eller drack....
Veterinären skulle ringa mig i torsdags och när hon inte hört av sig vid tvåtiden ringde jag upp istället.
Fick prata med en annan veterinär som bokade in ett till besök på fredagen.
Just i torsdags var hon ganska pigg igen. Hon hängde med ut och rörde sig ganska bra.
Gick upp för trappan och höll sig till o med i köket när vi åt.
Men så blev det fredag och hon var sämre igen.
Det fanns inget mer att göra för henne.
Vi fick träffa en ny veterinär som erbjöd röntgen för att säkerställa orsaken till hennes hälta och smärta.
Prognosen var tyvärr lika dålig oavsett vad bilderna hade visat. Dessutom slog hennes hjärta ojämt och hon hade kanske inte klarat att bli sövd.
Jag fick ta det tunga beslutet att hon skulle få somna in...
Många tårar och saknaden är enorm, men nu slipper hon ha ont!
Fina Xera
Du fattas mig....
Försökte göra det bästa för Lexie när jag kom hem utan hennes mamma.
Det är inte lätt att vara 10 år och aldrig ha varit ensam.
Trots att känslan av saknad är enorm så är det samtidigt skönt att inte behöva oroa sig.
Att se sin bästa vän må så dåligt tär enormt på en...
Vi tog en promenad i solskenet och det var svårt att hålla tillbaka tårarna.
Tankarna hamnade ofta på Latin.
Man blir så medveten om att livet tillsammans med sina djur inte varar för evigt.
Latin är 18 år i år och jag vill inte ens tänka på den dagen då han inte orkar vara med längre.
Tog en lång skrittrunda i lördags för att han skulle få igång cirkulationen lite.
Solen sken och fåglarna kvittrade.
Han traskade på med energiska steg och njöt varje sekund.
Hade tänkt att gå ut med både Latin o Walle idag men solen har förvandlat gårdsplan och grusväg till isgata!
Om jag ska hitta någon liten ljusning i tillvaron just nu så skulle det vara att Latins sår ser mycket bättre ut.
Benet är svullet men svallköttat har minskat till hälften!!
Jag har även fått tag i fungerande hjul till Jojjes vagn så nu tänkte jag försöka ta tag i inkörningen på riktigt.