Direktlänk till inlägg 6 september 2009
Morgonfodring och utsläpp och jag kan bara säga, BURR! Va kallt det var i morse. Både Ture och Latin fick täcke på sig och jag behöll tröjan på länge. Mockade till båda, sopade ut det gamla höet och gjorde fint i sadelkammaren och runt fodertunnorna. Fyllde på vatten i hagen och så hämtade jag in min Latin ingen.
Tänkte ta en runda i skogen men hade inte riktigt bestämt mig för vilken.
Sadlade och tog pelhambettet. Satt upp och red mot "Hammarby". Skrittade länge och lät honom gå precis så sakta han ville. Han var lite morgonstel så en lång skrittsträcka är nästan nödvändig.
När jag sen kortade tyglarna och började trava gick det ganska bra. Han var jämn men väääldigt seg. Jag fick lite känslan av att jag red i slow motion : )
Ställde mig lite i stigbyglarna i lätt sits och lät honom jobba med ryggen obehindrat. La ner nacken på honom men lät inte nosen komma fram. Ville att han skulle sträcka ut och komma upp men utan att hänga i bettet.
Han blir så mjuk och gungig när man gör så men jag klarade inte att stå så länge så det fick bli skritt på stigen.
När vi kom ut på grusvägen som leder till Åby, fattade jag höger galopp och han fick gunga på i en lugn galopp.
Även om jag försökte få lite mer fart så lyssnade han inte på det örat idag.
Nä, han ansåg att vi var ute på söndagstur, då ska man ta det lugnt!
Jag fick en idé om att ta en sväng förbi hemma! Det går fortare att ta sig dit nu när det är en massa stubbåkrar som man kan trava och galoppera på.
Han blev lite fundersam när jag svängde höger mot Säby, stallet vi stod i innan ligger i Säby, istället för att svänga hemåt.
Galopperade i vänster galopp i kanten på en stoooooor stubbåker. Latin är ingen racing häst. Han galopperar bara precis så fort man ber honom om och inte en enda sekund snabbare.
När vi började närma oss Ramdala tog vi genvägen förbi Sieka och Tracy.
Dom bor egentligen i Lyckeby men firar alltid semestern här på landet.
På andra sidan gården finns det fler åkrar, och där på andra sidan ser man E22:an och en liten skymt av vårat hus.
Vi travade grusvägen fram. Det är lite annorlunda att rida här där vi, jag och hundarna, brukar vara ute och motionera : )
Det var ganska mycket trafik (som vanligt) på denna europa väg : / men jag såg snabbt en lucka och vi smet över.
Sen var det bara sista biten kvar innan vi var hemma.
Våran väg, Rosenhillsvägen, går längst med E:22an. Det är bara ett litet litet räcke som skiljer vägarna åt.
Skönt att Latin inte är rädd för bilarna.
Så, då var vi framme!
Jag knackade på och ut kommer en förvånad Roger och två mycket skeptiska hundar. Lexie tyckte att Latin var på tok för stor för att bo i huset. Jag stängde hundgrinden och knäppte loss tyglarna.
Det första Latin gör är att smaka på "lammörat".
Tydligen var det inge vidare smak för kvisten kom snabbt ut igen. Tyckte han kunde äta på gräset istället men han bara glodde på mig och sa
-"jag kan väl inte äta med bettet heller, det måste du ju förstå, matte lilla!"
Ja, det är klart. Att försöka tugga med en gummistång i munnen kan inte vara så lätt....
Så jag tog av tränset.... och sadeln.
Latin blev jättenöjd och började tugga i sig det gröna gräset.
Nu gäller det bara att hundgrinden även är hästsäker. Det tog vi inte med i beräkningen när vi tillverkade den...!
-"Vad har ni gömt här under?" undrade Latin
Det är ju Xeras hundsoffa med tillhörande fotölj. Inget för en häst!
Roger bjöd på äpplen, direkt från trädet!
Det var inte dumt, tyckte Latin, som ganska snabbt satte i sig ett 20 tal äpplen!
Medans han fikade tog även jag ett par mackor och ett glas Cola på verandan. Lexie tyckte det var säkrast att hålla sig nära oss 2 benta. Den stora bruna såg läskig ut. Hon har nog glömt att hon lekte i hagen som valp. Ja det är ju några år sen nu...
Vi pausade hemma i ca 40 minuter. Ganska lagom paus efter en timmas ritt hit. Jag sadlade och tränsade och Roger fick agera hästhållare när jag snabbt som ögat besökte dass.
Solen tittade fram och plötsligt var det inte så kallt längre.
Latin tackade för sig och lovade att komma tillbaka fler gånger.
Innan vi hann rida iväg, kom Rogers föräldrar förbi. Latin fick ett äpple till men det var lite värre att äta det (bett i munnen igen)
Sen gav vi oss vidare mot Jämjö.
Vi kom dock inte så långt, för vi var ju bara tvungna att hälsa på Gert-Åke. Han är en av våra grannarna som faktiskt har tävlat körning i många år.
Vann väl FjordSM i precision något år till och med.
Vi pratade en stund och han gillade Latins typ, den gamla grövre halvblodsstammen.
Han tyckte att Latin skulle passa som polishäst. Ja varför inte, så länge ingen skjuter eller tar fram ett vildsvin, så klarar väl Latin det mesta ; )
Han har för övrigt en väldigt fin VAGN TILL SALU.
Efter pratstunden klev vi över E:22an och red hemåt. Vi tog vägen förbi Byfallet hem och sista galoppen (vänster) var toppenfin! Jag kunde ställa honom i nacken och jag gjorde ett försök att rida lite lite öppna med hjälp av ytterskänkeln och jaaa, det kom ett par språng! Han frustade och öronen guppade i takt med galoppen. Duktig pojk! Travade ett par meter sen fick han skritta hem de sista 10 minuterna.
Kikade på klockan å vi hade varit borta i nästan 3 timmar.
Tur att jag inte rider distans, för det hade min rumpa aaaaaldrig klarat av. Får ju träsmak trots min välstoppade ändalykt ; )