Jag vill tävla men det gör inget om jag kommer sist.

Älskar att vinna men unnar gärna motståndare det samma.

Har inga förväntningar på att det ska gå bra, är FÖR van att det går uselt.

Blir mer nervös av att ringa hovslagaren än när jag ska in på tävlingsbanan.

Och även om jag gör ett uselt resultat, längtar jag till nästa tävling.

Har jag ingen möjlighet att tävla saknar jag det till tusen.....

Är jag en riktig tävlingsmänniska!!!! eller inte???

Innan jag körde till stallet hade jag ingen direkt lust att rida.

Nä, det var hyfsat väder och inte speciellt kallt, så det var inte därför.

När jag sen kom till stallet.... tappade jag helt lusten att tävla på lördag  

Istället för att skynda in med Latin och slänga mig upp i sadeln som jag brukar, tog jag det istället lugnt och började med att mocka. Packade hö och fyllde på vatten. Ridlusten lös fortfarande med sin frånvaro.

Malin och Bella skulle ut på tur och så jag tog mig kragen och hängde med ut en runda.

Vi skrittade där i mörkret med våra pannlampor och såg ut som julgranar med alla reflexer (även om jag aldrig sett just en julgran med refelxer) Latin kändes väldigt fin direkt.

Jag kände mig liten!! Mycket märklig känsla... har väl aldrig i hela mitt liv varken varit liten eller känt mig liten

Ju längre vi skrittade ju bättre satt jag. Kände de där sittbenen som jag inte hittade på Kerstin-träningen.

Benen mina hängde längst sidorna och jag var avslappnad i vrister och kände mig loss i höfter och axlar.

Skrittrundan tog 20-25 minuter och när vi kom tillbaka till stallet tände vi upp ridbanan och skrittade dit.

Jag kortade upp tyglarna och började jobba lite på korta tyglar.

Latin var hur mjuk och fin som helst. Lite ivrig kanske, fick göra ett par förhållningar så han inte skulle rinna iväg för mycket.

Helena  tyckte att jag hade lite långa stigläder och det var en bidragande orsak till att jag tappade vänster stigbygel hela tiden. Jag kortade ett hål då och det funkade bra. Gjorde likadant idag. Det gjorde att jag hade mycket lättare att rida lätt.

Började att trava längst spåret. Hade inga sporrar utan bara 1 meters spöet från ÖoB.

La en 20 meters volt på kortsidan och sen red jag över ridbanan med 3 skrittsteg på medellinjen och bytte varv. Ny volt på kortsidan och vände över med skritt igen. osv osv.

Var noga med vägen, ställningen och TAKTEN.

Red lätt och räknade i huvudet 1, 2, 1, 2, 1, 2...

Han suttade på bettet och gick väldigt bra!!!

Pausade en sekund och sen tog jag vänster galopp.

Höll mig till volten längst ner, ja i närheten där jag landade efter min Frieser-flyg-tur.

Vänster galopp var super, höger lite stelare i nacken, men annars också väldigt fin.

Jag hade inte mycket i handen, han var framåt och relativt lätt att ställa och böja.

Gjorde ett par övergångar till skritt och trav. Han var lika fin hela tiden

Visst, han var kanske lite låg i formen men helt avslappnad och glad!

Jag började tänka på hur jag satt. Jag kände fortfarande sittbenen och jag hade inte ont i händerna för att jag höll för hårt. Det kändes som jag red för första gången på länge.

Mina ben och hjärna sammarbetade. Det var för det mesta rätt hjälp som kom till undsättning när rumpan kasade eller en ytterbog smet. Han bar sig själv och höll ett bra och jämnt tempo.

Då blev jag JÄTTE sugen på att tävla!

Å jag längtade tills nästa ridtur, trots att jag inte ens suttit av hästen än.

Plötsligt kunde jag till och med se tillbaka på söndagens träning och plocka ut guldkornen.

Kände att Latin var stadigare i formen (kanske tack vare gummisnodden) och han var mycket mer framför skänkeln och lyssnade direkt! Han tappade takten någon gång men det var inte ofta!

Vi var båda mycket nöjda med dagens dressyrpass i mörkret. Latin var knappt svettig och idag kom nackmagneten från Uncab så i morgon ska han få ha den i hagen. Perfekt! Då hinner han bli riktigt loss innan tävlingen.

ps. jag är nog en tävlingsmänniska trots allt... speciellt i bilen vid rödlyserna

Bilder från Div II 2008 i Ronneby. KLRK kom 2:a

 

Fideli

7 oktober 2009 00:38

mantra mantra mantra.....
"Du kan alltid bli nummer ett, vinner vad du vill. Varje hinder känns så väldigt lätt och du vet du räcker till. Du kan alltid bli nummer ett, bara börja sätt igång. E början svår, blir resten lätt och du blir nummer ett!!! "

 

Jannike

7 oktober 2009 00:39

Den känslan är den mest underbara som finns, när allt klaffar! Har upplevt den en gång med min häst. Och den lever jag på än snart ett år senare. Lycka till i helgen

http://www.jannikejd.blogg.se

 

Izza

7 oktober 2009 12:17

Visst är de knepigt att de pass men inte alls är laddad för att rida ofta är de pass som känns bäst..?

 

Aramis

7 oktober 2009 12:44

Se där!!! Nu vinner ni i helgen!!! Jag är övertygad om att det kommer att gå kalas - jag har liksom det på känn! UNDERBART att takten sitter! Försök nu behålla gårdagens känsla ända till tävlingsdagen och rid på den igenom hela tävlingspasset! Det här kommer att gå kalas!! Tänk positivt! KRAM!!

http://aramise.bloggagratis.se

 

tessan

7 oktober 2009 20:15

Shiiiit, jag fattar precis hur du menar!
Riktigt äckligt att vi är så lika med att inte känna suget till tävlingar, men skönt att du ändrade dej under tiden. Jag har inte ändrat mej än. Angelika undrade om jag skulle vara med hos Åsa den 25e eller när det va.. och på ett villkor- Åsa håller tyst och angelika håller i min ridning och min älskade tränare skulle sätt på Åsa silver tejp! Haha!
Jag håller tummarna i helgen och jag ska försöka ta mej dit och prata lite med Tinen så han sköter sig, eller är det dej jag bör prata med att tänka posetivt!?

http://roxette

 

Natalja

7 oktober 2009 23:38

Fideli: Va fint!
E början svår, blir resten lätt och du blir nummer ett!!! Så enkelt det låter.... !

Jannike: Tack så mycket!!
Ja visst är det dom passen som håller en motiverad när det känns lite motigt : )

Izza: Ja, visst är det märkligt! Är det förväntningarna som ibland förstör för oss?

Aramis: Å snälla du! Hoppas inte för mycket nu. Jag är inte lika övertygad som du att det kommer gå SÅ bra, men vi lovar att göra vårt bästa : ) kram kram

Tessan: Klart att du ska vara med den 24:e!
Silvertejp? Är du rädd för kritik, ha ha!
Tänk på att där ute i stora världen på de riktiga dressyrbanorna med de elaka domarna, finns det ingen silvertejp!! Det är bara att bita ihop och höra hur dom sågar en längst fotknölarna ( å då är det ju riktigt bra att jag bara har en kvar : )

Det är nog bäst om du tar det med mig. Tiinen brukar göra sitt bästa ; )

 

ylle

8 oktober 2009 06:32

Verkar ju ha varit ett toppenridpass! Men - är det verkligen så underligt om de pass då man inte har några som helst förväntningar blir de bästa? jag tror att det beror på att man då är mycket mer avslappnad = hästen känner det och blir likadan = ridpasset blir fantastiskt!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

Natalja

8 oktober 2009 23:37

Hum.... Tror du då att det skulle funka att tävla helt "förväntningslöst" och det skulle gå bättre?
För du har ju faktiskt rätt i att det går bäst när man inte har några krav.
I så fall måste jag prova det på lördag ; )

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I veckan hade vi besök av Hovslagaren. Han tyckte vi skulle plocka av skorna på Walle. Näää, tänkte jag, jag får ju snart börja rida igen!!Men min Hovis är en klok gubbe som själv gjorde en stor operation för några år sen och han tyckte jag skulle ta...

    Den här våren blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. En misstanke ledde till ett besök på vårdcentralen som sen skickade mig till gynmotagningen. Tre veckor senare operation...Läkarna hittade en gigantisk cysta på ena äggstocken. De har a...

När stressen tar över och sätter kroppen i obalans finns det en hel uppsjö av metoder att bli lugn igen. Jag har jobbat mer eller mindre aktivt mot detta i snart två år. Det är en lång tid och jag känner mig inte helt 100 än. Jo tankarna har jag gans...

VAB för 4:e veckan!!!       Hästarna vilar sig i form....       Å det gör jag med      Men det ska vi strax ta å ändra på!! Har insett hur viktigt bloggen faktiskt är. Både för mig och andra    Så nu kör vi igång igen!!Häng ...

    Vi klarade nyår helskinnade!! Det är väl enda nackdelen med lösdrift, att det blir lite bökigt att få in alla hästar under tak vid tolvslaget.  Jag hade klurat ett tag på hur vi skulle lösa det hela och min plan fungerade.  Jojje och Fr...