Direktlänk till inlägg 7 oktober 2009
Är det inte väldigt dumt att sluta andas när man rider?
jo, man blir lätt yr och lite orkeslös. Det räcker knappt med att tjippa efter andan. Kroppen får inte tillräckligt med syre ändå
Är jag kanske som blondinen som dog hos frisören när han tog av hörlurarna.
I lurarna hördes "andas in, andas ut.... andas in, andas ut".
Hur som helst har jag inte dött hittils men jag har inte lyckats jobba bort detta problem. Jag kan verkligen inte sitta ner i traven OCH andas samtidigt.
Jag kom hem efter jobbet till ett dukat middagsbord och färdiglagad mat!
Älsklingen min hade till och med hunnit gå ut med vovvarna så jag kunde snabbt ila till stallet efter maten.
Eftersom det var ljust fortfarande så passade jag på att mocka ut 2 kärror med skit ur hagen. Det är ingen idé att försöka göra det i mörkret, inte ens med pannlampa!
Något farligt rörde sig i skogen ovanför hagarna och Latin fick ett tokryck. Han galopperade iväg som en antilop och bockade ett par gånger. Hi hi, han såg så rolig ut när han stannade, såg ut ungefär som om han inte fattade vad han hade gjort "Hur kom jag hit?" liksom
Nackmagneten satt bra på grimman och han hade ätit upp höet som han fick till frukost.
Tyckte att det börjar bli dåligt med gräs i hagen och han får inte bli tunn nu när han är så fin i hullet.
Tog med honom in och gjorde oss klara för en tur i skogen.
Tog pelhamstången och skippade spöet. Han gick bra ut ur boxen. Inga tvekande stapplande steg.
Ledde honom en bit bort innan jag svingade mig upp. Tänkte ta Åbyrundan baklänges som omväxling.
Någon (eller helgens storm) hade tappat svarta sopsäckar längst vägen. Dom var läskiga tyckte Latin. Har han sett för många skräckisar?
Traven var helt ok från början men jag fick jobba honom i några tempoväxlingar för att behålla aktiva bakben.
När vi kom in på stigen var han lite för framåt och jag fick göra halt ett par gånger för att bromsa upp energin.
Det är jobbigt när man rider i mörkret med pannlampa när grenarna är för lågt ner. Duckar man försvinner ju ljuset.
Han var lydig och det gick så bra att trava längst den slingriga stigen.
När vi kom ut på grusvägen, fattade jag vänster galopp. Uj va den var kantig.
Han ville ta in rumpan och det blev en märklig takt. Gjorde ett par övergångar och det blev bättre men rumpan ville fortfarande mot vänster. Försökte rida öppna men han bara skuttade istället och verkade inte förstå någonting.
Då gör mina skänklar så där som jag INTE vill att dom ska göra. Istället för att snällt fråga hästen om den vill böja/flytta på sig så säger dom BANK - FLYTTA PÅ DIG. sen är dom stilla igen
*morr* Jag har en urusel kroppskontroll.....
Skrittade geonom byn och kom till nästa grusväg. Fattade vänster galopp igen. Nu var den bättre, men inte bra! Jag fortsatte med mina övergångar och öppnan, sen fattade jag höger galopp (den var PERFEKT) och jag kunde lägga till den skänkeln som behövdes på ett mjukt och fint sätt. YES!! Det går framåt!
Skrittade igenom skogen och sen skulle jag trava en bit i nersittning.
Det var då jag slutade andas! Försökte verkligen men det är inte lätt. Inte konstigt att jag bli spänd i nacke, axlar och rygg om jag rider omkring och håller andan!
Fattade galopp igen och red på framåt. Märkte i en nerförsbacke i vänster galopp att han inte vill vara med riktigt.
Det verkar nästan som han är lite svagare i vänster bakben.
Skam den som ger sig.. och när jag saktade av till trav och lät honom trava på framåt i ett raskt tempo, travade han på jättefint!
Jag saktade av och klappade honom på halsen.
Idag blev han svett från öra till hov.
Måste försöka damma av saxen och göra om min fina bruna häst till den där gul/grå saken som brukar dyka upp vintertid.
Nyklippt förra året!