Direktlänk till inlägg 9 mars 2010
Om man bara skyndar sig så mycket det bara går det att komma till stallet innan det blir mörkt. Visserligen innebär det att man får äta samtidigt som man går på toa och byta om samtidigt som man rastar hundarna
Jag började med att koppla på släpet och köra fram det innan jag packade hö och började ta in hästarna. Fick in Ture o Bella innan Malin dök upp och hjälpte till att ta in resten av flocken.
Lastade in prylarna i bilen och bjöd Latin på lite ljummet vatten. Han sörplade och hade inte allt lust att lämna sin box med hö.
Snällt traskade han in i släpet trots att det hade hunnit bli mörkt.
Vägen till Orranäs är som en tvättbräda! Den är guppigare än guppigast så man kan inte köra speciellt fort när man har dyrbar last där bak.
Vi fick vara helt ensamma i ridhuset även i kväll!
Jag började ridpasset med att skritta igenom programmet. Eftersom ridhuset bara är 20x45 så blir vägarna aningens förkortade men det är bättre än inget.
Det är ett ganska logiskt program och jag tror inte att det blir så svårt att lära sig det.
Latin var rätt pigg idag men långsam i reaktionen. Kan det vara pga att jag lämnade spöet hemma och bara hade korta trubbiga sporrar???
Fick rida på honom ganska mycket i traven för han stod liksom emot en aning.
Lite rak i insidan i vänster varv så jag la ner honom i formen och försökte forma honom runt innerskänkeln. Det gick bra och han lossnade ganska snabbt.
När han fått lite fart i benen började jag rida öppna och sluta längst långsidorna. Bytte ofta varv och varierade tempot. Jag slogs av hur enkelt allt kändes, tjuvkikade i spegeln och tyckte det såg helt ok ut.
Red sluta på diagonalen och oj va han såg proffsig ut min lilla bruna
Jag satt djupt i sadeln och hade låga händer men hade lite svårt att släppa benen och drog gärna upp hälarna istället för att lägga om vaden.
Pustade en stund i skritt innan galoppen.
Han blev mjuk och ganska liksidig efter travarbetet. Försökte göra halt och rygga ett par gånger för att få honom lite mer igång och snabbare i reaktionen, men det var svårt...
Galoppen började lite mesigt, han klev inte på som i söndags utan jag fick rida igång galoppen. När det var lite mer power i sprången red jag upp på medellinjen och gjorde ett enkelt byte, bytte varv och upprepade rörelsen ca 6-7 gånger. Red mot spegeln så jag kunde se hur mycket vi vinglade, he he
Han ville gärna ligga lite ner i hörnen och jag insåg att jag inte riktigt hade koll på hans yttersida. Red då förvänd galopp och fick ihop honom bättre.
Fick tänka på att rida istället för att bara åka, kände att det lätt blev lite "bekvämlighetsridning" från min sida.
Ökade och minskade galoppen och gjorde ett byte, det blev inte rent så jag fortsatte inte med det utan fortsatte lite till och jobbade honom i den förvända galoppen. Jag försöker vara noga med att han ska kunna gå förvänd precis efter byte, så han inte hittar på att han ska byta själv eller något.
Pustade en lite stund igen och sen tänkte jag rida igenom programmet. Tänkte att det borde inte vara några problem eftersom allt hade fungerar oförskämt bra!
Kortade tyglarna och fattade höger galopp. Genast rann han iväg och gapade. Jag gissar att jag använde mer hand än ben och blev stum i min sits.
Gjorde halten och fortsatte i trav. Red mellantraven i lättridning (jag har verkligen AP-svårt att sitta ner OCH få till någon längning) Sen var det öppna och han ville inte böja sig, gapade bara och tassade iväg i skänkelvikning.
Jag sög tag i innertygeln och la till innerskänkel, ingen reaktion...
Morrade till och han skärpte sig. Vände och började om från A. Nja, lite bättre blev det. Sen är det två halvvolter. Första till vänster gick bra men den till höger liknade ingenting. Han hackade, stannade upp och såg ut som en pensionerad mulåsna. Jag kickade till med de trubbiga sporrarna och fick en reaktion, galopp långsidan ner sen stannade jag. Bra att han reagerar och går framåt, full galopp kanske inte är den bästa lösningen. Han märkte i alla fall att hans matte var lite sur på honom och krävde mer jobb än innan.
Så om man ska få en 15 årig valack med taxben att jobba riktigt på dressyrbanan kan man tydligen inte bara åka omkring och dra lite i snörena.
Nä, man måste kräva 100 % uppmärksamhet och lydnad.
Efter tillsägelsen hade jag en lydig häst igen Jag tror minsann att han är SPÖ-BEROENDE!!! För så här slöar han aldrig till så länge jag håller i ett spö, TROTS att jag knappt använder det..
Avslutade med lite trav i ett friskt tempo. Då svarade han fint och längde på stegen. Hur lång tid det än tar så SKA jag lära OSS mellantrav (gärna innan tävlingen)
När jag hade plockat upp efter gödselspridaren och lastat in alla sakerna plus häst, körde jag hemåt. Först var jag lite missnöjd med ridningen, men när jag kommer hem till stallet har tankarna ändrats. NU är jag jättenöjd!!
Visst är det märkligt!