Direktlänk till inlägg 2 maj 2010
Jag lovar att aldrig mer gnälla på en funktionär.
Jag lovar att aldrig mer klaga på långsamma domare.
Jag lovar att aldrig mer på en dålig speaker.
Jag lovar att aldrig mer dissa en parkeringsvakt.
Jag lovar att aldrig mer vara tävlingsledare!
Visst att det va lite struligt att skapa tävlingen från första början med att det skulle fortsätta krångla resten av tävlingen var väl ändå ganska onödigt.
Det är nästan enklare att räkna upp det som blev RÄTT!
Jo, vi lade upp startlistorna med fasta starttider i lördagskväll, upptäckte på söndags morgon att vi missat att ta med sista ryttarens ritt när vi beräknat tiden mellan klasserna. Det innebar att prisutdelningen bara fick ta 2,5 minut ca.
Ja ja, det rättar vi väl till lite snabbt.
Ponnyekipagen börjar rulla in och vi delar ut startlistor och hälsar folk välkomna. En uppmärksam Ponny-pappa upptäckte att tiderna verkar vara konstiga. Ja men visst... det har blivit en timma fel mellan två klasser. Ååååh. Bara till att göra nya startlistor och springa runt med för att ingen ska missa sin start. Då hittar jag flaggorna som skulle hängas upp men eftersom Diana fick hoppa in som parkeringsvakt så glömde hon nog det. Samtidigt upptäcker speakern att det inte går att få något ljud, varken mikrofon eller CD spelare.... De har tydligen grävt av en kabel under arbetet med paddocken
Vi pratar med domaren och hon säger att det är OK att köra utan ljud, bara alla är noggranna och håller sina starttider... lättare sagt än gjort eftersom de redan blivit fel TVÅ gånger.
Äntligen kommer vi igång... utan musik och utan någon som presenterat ekipagen.. och ja, jag glömde nämna att första starten inte ens dök upp.
Vi får in de första protokollen till sekretariatet och börjar summera. Får höra av "löparen" att det är fel protokoll!! Vi har fått ut den gamla från 2003.
Ingen fara, det var bara en liten ändring som inte påverkade slutsumman.
Vidare till nästa klass... Tro det eller ej men även i denna klass är det FEL protokoll och den här gången funkar det inte att använda de gamla.
Jag får gå bort till domaren för att höra hur vi löser detta. Svaret blev att jag skulle skriva över det som är samma och sen får hon efter klassens slut komma till sekretariatet och justera resten på de två första som blev fel.
Det löser sig och alla är snälla och förstående. (hoppas vi!!)
Dock innebär detta av vi blir försenade och kan inte hålla starttiderna. Inte nog med det. Strulet fortsätter och vi kan inte skriva in några resultat i datorn.
Det kommer inte ut några resultat på dataskärmen ute eller i ridhuset.
Vi får i alla fall fatt i en CD-spelare som ger lite musik.... tills CD hakar upp sig
-"Vi hade i alla fall tur med vädret" säger Malin när vi sitter i sekretariatet och sliter vårt hår! Ja, då försvinner väl solen och den kyliga havsvinden gör sig påmind.
Jag hoppas verkligen inte vi har skrämt iväg var enda ponnyryttare för tid och evighet. Kanske har vi lärt oss tills nästa gång att dubbelkolla ALLT minst 5 gånger innan tävlingen startar eller så gör vi helt enkelt inga fler tävlingar
Nästa gång jag är iväg och tävlar ska jag säga till alla funktionärer att dom gör ett kanonjobb som ställer upp för sin klubb och anordnar tävlingar.
Det är minsann ingen lätt uppgift, det vill jag lova!
Eftersom tävlingen drog ut på tiden så fick jag lov att smita för att hinna till körträningen. Jag hade inte vagnen med mig utan fick låna Orvars igen.
Jag och Lisa skulle träna på programmet medans Orvar skulle köra tvåspann med sin gamlemärr och lilla Tilda. Tilda blev visst skrämd förra gången och skulle få lite hjälp på traven av Orvars gamling.
Men det var istället Tilda som jagade upp gamlingen och de for iväg som en kanonkula! Ja, det såg inte alls bra ut men Orvar fick ordning på dom och vände hemåt igen. Tilda får gå bakåt ett par steg och börja med lina och tömkörning igen. Så kan det gå även med lugna snälla hästar.
Latin och Lisas fläckiga uppförde sig väl i ridhuset och vi avslutade med att köra ut ur ridhuset och ner på utebanan. Lisas har aldrig varit ute med vagn så hon gick efter oss. Det var dock inget som bekymrade henne, inte ens när hästen i hagen bredvid kom i full galopp mot oss.
För att lugna alla stimmiga nerver, avslutade vi, jag och Roger + 2 doggs, kvällen med en lång promenad. Undra om jag kommer att drömma om startlistor och dressyrprotokoll i natt?
Bjuder på en underbar bild på Orvar och hans godkände hingst Isidor.
Bilden hittade jag på Blekinge Körsällskap och den är tagen förra lördagen på "Ko släppet" i Bräkne-Hoby.