Direktlänk till inlägg 3 maj 2010
Idag tyckte jag faktiskt att min körhäst kunde vara lite snäll och göra som jag vill för en gång skull. Han har ju fått dra vagn hela helgen, idag ville jag rida dressyr.
Lindade benen, sadlade med matchande schabrak och hoppade i de nya stövlarna.
Skrittade ut en sväng innan och klev omkring i skogen för att han skulle få igång benen och bli lite vaksam. Han plöjde fram som en bulldozer först. Jag fick bromsa och be om ett steg i taget. Han hade ingen tanke på att man kan snubbla om man häver sig in bland stockar och stenar...
Red tillbaka till banan efter ca 20 minuter. Han var pigg och inte särskilt slö. Däremot var han framtung och reaktionerna var huuuuuur sega som helst. Jag försökte rida övergångar skritt-trav. Fick inte alls till det. Benen hängde som två trästockar så dom hade jag ingen nytta av. Spöet var bara farligt, inget hjälpmedel. Bytte jag spöhand sprang han undan för spöet.
Hu... det kändes som om någon slagit en knut på honom...
Jag försökte galoppera istället. Rakt fram gick bra, han blev längre och längre för varje språng och när vi kom till kortsidan höll han på att stupa. Han ville inte sväng, inte böja... bara bråka! Eller nej, han bråkade egentligen inte, han gjorde liksom INGENTING alls
Så mitt tålamod tog slut, jag morrade till och galopperade på en volt ställd inåt med vikt på inner stigbygel. Lös yttertygel för att inte hindra böjning/ställning. Försökte forma runt innerskänkel.
Först gick det inte alls.... men sen gick det lite bättre. Å tur var väl det... annars hade jag hoppat av och gömt mig i skogen
Efter ett svettigt pass på ca 1 timma där jag kände mig som en klump som bara drog och sparkade till ingen nytta, fick jag lite form på honom.
Skönt att han kändes bättre i slutet i alla fall. Ja nu kunde man tro att jag fått upp knuten
På tal om ponnytävlingar... Läs det HÄR
Tur att "våra" ponnyföräldrar var snälla
Tänk att bli kallad klimakteriekärring!! DÅ hade jag garanterat brutit ihop!