Direktlänk till inlägg 6 maj 2010
Man kan säga att dagens körtur på ridbanan blåste bort
Det är iskalla stormvindar. Vill inte sitta still i en vagn då.
Nä, det fick bli en tur i skogen istället.
Innan jag gjorde i ordning Latinen tänkte jag till en gång extra och kom fram till att jag skulle byta bett. Istället för det ihåliga bettet tog jag det tredelade sprengerbettet. Det är ett bett Latin har haft sen han var 2 år. Den första tandläkaren som tittade i munnen på Latin sa att det var så lite plats där så han ska ha smala bett. Dock tycker jag att detta är för långt, det är 12,5 cm.
Att Latin inte trivs på smala bett kan ju inte tandläkaren rå för
Men omväxling förnöjer och jag brukar byta ofta.
När jag tävlar brukar jag ibland ta ett smalare bett och remonten för att få lite extra känslig häst. Tog inte remonten idag utan behöll den vanliga nosgrimman.
Tog mina gamla stövlar och de trubbiga sporrarna. Ett spö höll jag i handen och sen gav vi oss iväg i vinden.
Han kändes pigg och framåt. Kunde inte känna någon knackighet eller att han skulle vara ojämn på något vis. Igår när vi tränade så var han väldigt motsträvlig i munnen. Han tuggade ingenting på bettet. Hi hi, Angelika liknade honom till o med Häxan Surtant där han gick och knep med läpparna.
Tog stigen mot Medelhavet och han var kvickare (eller ja... inte kvick kanske men ändå bättre än sist)
Tog en lååååång galopp med många tempoväxlingar och byten.
Han frustade men ville gärna bli öppen i formen.
Jag kämpade på och efter en kort skrittsträcka i skogen fick jag ihop galoppen mycket bättre.
Öste på järnet!! Vi galopperade så fort att jag fick tårar i ögonen av fartvinden
Efter denna vilda häst blev det skritt en längre sträcka på en asfaltväg.
Sen var den sege brune Häxan Surtant som bortblåst.
Plötsligt var han så mjuk och fin i mun och nacke att jag var tvungen att göra halt och känna så han inte lagt tungan över bettet.
I både trav och galopp tog vi oss hemåt i ett energiskt tempo och med en aktiv rygg plus medföljande ben. Jag kunde sitta med låg hand och bara följa med! Helt fantastiskt!!!
Vet inte vad som hände... galopperade vi ifrån alla spänningar och stelheten. Hur kommer det sig att han helt plötsligt kan trava på korta tyglar utan att lägga i handbromsen??
Vi avslutade passet med en lugn skritt i skenet av solnedgången.
Trots alla knasiga idéer och stela ben så gillar jag min häst. Det finns ingen som han