Direktlänk till inlägg 16 oktober 2010
Vart tog den här veckan vägen???
Först var det måndag.... sen var det redan lördag!?! Jag hinner inte med
Hur som haver....
I onsdags skrittade vi Grisarundan med Malin och Bella.
Latin var piggelin och nästintill hoppigare än Bella
Sen var det torsdag och då var jag på InredningsParty hos Maria!
Ska man hinna till stallet som ligger i ena änden av kommunen först, och sen till Maria som bor i andra änden... ja då krävs lite planering.
Med lite stress hann jag nästan, kom bara 6 minuter för sent!!
Fredag kommer efter torsdag och Malin gav sig iväg på minisemester med familjen. Bella var helt i mitt våld och det blev en tur på banan.
Oj va spänd hon var!! Vet inte om det var den kalla luften eller monsterna i skogen som påverkade henne. Det var spring och blandade småhopp!! Allt var farligt och minsta lilla rörelse fick henne att fara iväg åt något håll. Jag försökte bara hålla en "röd linje" och följa planen å till slut gick det ganska bra. Jag avslutade när hon var någolunda lugn och skrittade av. Vi var då båda helt genomsvett.
Latin fick vila.
Lördag och helg!!
Upp i ottan för att morgonfodra och släppa ut.
Det var kallt så jag hoppade i mössan för att inte förfrysa öronen.
Slängde in ett par skitiga schabrak innan jag började mockningen.
Varken Latin eller Bella stökar runt i boxarna så det går på två röda att mocka till båda. In med hö och vattenbyte hos Latin.
Jag funderade på vem jag skulle börja med... Lotten föll på Bella och jag gick ut för hämta in damen. Hon såg lugn och fin ut.
Gjorde henne klar för ett nytt träningspass på banan.
Än är jag lite feg och vill inte ge mig ut själv bland älgjägare i skogen.
Hon var mycket lugnare idag. Började med att rida henne avslappnat, lång och låg. Ja ha, börjar man inte alltid så?? Jo det kan man tycka men det är inte alltid det fungerar på heta fux-damer!
Resultatet visade sig snabbt, hon frustade och var riktigt fin i traven... tills jag ville böja henne lite, he he
Hon vill vara rak i kroppen och bara böja halsen. Jag ville ha halsen rak och böja kroppen, men hur gör man när alla skänklar uppfattas som galopp och fullt ös!? Inte lätt med det gick bättre och bättre.
Ja, jag kan bara konstatera att det är VÄLDIGT stor skillnad att rida lilla heta och känsliga Bella mot min STORA stabila ardenner Latin.
Galoppen i slutet var väldigt trevlig och när jag travade av henne så sökte hon sig bra neråt utan att rusa iväg.
När BellaBus var torr och redo för hagen igen bytte jag henne mot Nalle... eum jag menar Latin.
Han hängde med in i stallet och undrade om han kunde få lite mellanmål.
Bollen tänker bara på mat nu för tiden!! Och det syns!! Han ser ut som ett avelsto i slutet av maj! Får bara upp sadelgjorden på första hålet
Pälsen gör väl sitt också...
Kolla in kaggen!!
Rompen är rätt regäl den också!
Även nacken har växt!
-"Sluta mobba min magen och hoppa upp istället!!!" sa han och vände på sin stela hals. Ja den är lika stel som tyglarna
Tog tränset med handbromen på, tänkte om han skulle vara lika pigg som sist är det trevligare att slippa hålla i hela tiden.
Å så var vi iväg... Jag har aldrig suttit på en ardenner men jag kan tänka mig känslan!! Latin är så bred nu, tror aldrig någonsin att han varit så här stor!!
Öronen framåt och han trampar på
Plötsligt börjar han skutta och vifta på svansen. Han slår med bakbenen och går på tvären... En älg-loppa!! Någonstans i den långa pälsen är den och Latin får nästan panik. Det var tur att jag hade handbromen på för annars hade vi nog farit iväg i en gång art som inte är godkänd av veterinären.
Jag hoppar av och letar igenom hela magen och låren. Hittar ingen och han håller sig lugn så jag kan klättra upp igen.
Vi fortsätter vägen fram...
Hösten är fin!!
Hästen är fin!!
Himlen är blå...
Kommer fram till kohagen.... Finn fem fel!! Eller i alla fall 1
Latin ser genast vad som är tokigt och normalt sett är han inte rädd för kor men denna lilla rackarn verkar farlig. Jag är ännu en gång glad att jag valde ett lite skarpare bett
Eller var det resten av flocken som jagade upp Nalle?
-"Muuuuuhuuuuu, släpp ut oss!! Snääääälla!!" råmade de i kör
Vi kom förbi och vidare med livet i behåll. När jag tror att faran är över börjar han skutta igen. Han slår hej vilt med svansen och benen är överallt. Jag hoppar av igen och efter att ha dragit fingrarna genom pälsen där han reagerade mest fick jag tag i den lilla RACKARN. Uh va äckliga de är!!
Det går ju liksom inte att ha ihjäl dom och de bits nått så in i bängen.
Hittade ett staket så jag kunde klättra upp igen och nu gick färden lite lugnare.
Det farligaste vi passerade den sista biten var en tant som rensade ogräs, ha ha. Pinsamt Latin! Tanten bara tittade på denna stora bruna häst som tvärstannade och frustade lite upprört.
Den gigantiska traktorn som plöjde en åker lite längre fram var inte ens lite farlig trots att den brummade bara 2-3 meter i från oss...
Hemma igen!! Visst ser han glad ut, lille Nalleman
Spande ner i hagen där flickvännen väntade!
Men magen var fortfarande lika stor...
Hur bantar man en sjukskriven brunbjörn??