Direktlänk till inlägg 13 september 2011
När jag tittar tillbaka i bloggen vad som hände förra året vid den här tiden så är det många känslor som vaknar till liv igen. Både bra och dåliga....
Det jag kände idag för ett år sen går knappt att beskriva.
Att vara så nära att mista sin bästa vän var bland det värsta som hänt.
Att idag, ett år senare, se honom i hagen busa med shettisen, är nästan ofattbart!! Ja visserligen ser han inte ut som en vig unghäst (speciellt nu när han dessutom tappat en framsko plus en halv HOV!) men han rör sig obehindrat och ser ut att vara väldigt nöjd med livet! Det är fantastiskt!!
När jag kliver tillbaka en dag till den 12 september 2010 får jag istället ett leende på läpparna.
Att ha såna fantastiska vänner som Christina som i en svår tid erbjuder en att få låna en av hennes hästar för att kunna få uppleva ett DM... ja det är nästan oersättligt!! Tack snälla du ännu en gång!!! Det var precis vad jag behövde när det stod en trasig brun häst i stallet. Jag kommer ihåg att jag fick ett fyrklöver av Christina precis innan jag skulle på återbesök till Stenestad. Nu är jag inte speciellt vidskeplig men jag tror faktiskt att denna lilla växt har gett tur sen dess. Ja, jag har fortfarande den kvar och kommer aldrig att göra mig av med den. Se bara vad som hänt i år!! Vem hade trott det för ett år sen?? Inte jag i alla fall.
Det var bara ett par dagar senare, närmare bestämt den 16 september 2010 som vi körde ner till Stenestad för fjärde gången. Jag vågade inte hoppas på någonting den gången, jag körde ner... helt tom. Hur det gick kan du LÄSA HÄR.
Resten är historia och idag är idag!!
Det är full orkan i Blekinge just nu, regnet ÖSTE ner i natt och det var ett väldigt smutsigt halvblod som gick i hagen i eftermiddag. Jag tog med mig rykthinken och grimmorna. Mina 4 benta pojkar kom och mötte mig!
Varken godis eller kel behövdes för att klä på Jojje sin nya fina grimma!
Så sööööt han är! Men han är inte lätt att fota... för han ska vara så nära!!
Latin, vars uppgift är att uppfostra denna lilla parvel, talade genast om för honom hur man uppför sig framför kameran.
Mmmm, nä det hjälpte inte men han är ju bara barnet än så länge, hi hi
Innan den välbehövliga rykten fick Jojje hänga med ut ur hagen för att hämta posten. Latin skrek i högan sky och likt en galopphäst tog han sig från ena hörnan i hagen till den andra, 20 gånger!! Ha ha, aldrig förr har han gjort något liknande. Undra om han var orolig att jag inte skulle lämna tillbaka den lille eller trodde han att Jojje skulle slita sig från sin pregnanta matte.
Vi tog oss i alla fall ner på vägen, utan trubbel.
Han hängde med hela vägen bort till lådan, trots Latins vilda galopp på andra sidan staketet. Vi vände med ett ynkligt brev i näven (som Jojje gärna ville bära på) och tog oss in i hagen igen. Latin tog emot oss med ett härligt frust! Jag "fångade" honom istället och bar in rykthinken i hagen.
När jag började rengöra Latin, tog den lille upp en borste i taget ur hinken...
När alla borstar var ute, fortsatte han att leka med hinken. Han hade verkligen jättekul! När jag väl var klar med Latin och spottat ut grus/hästhår ur munnen tänkte jag borsta lillePlutt också. Han stod så stilla å snällt men Latin såg helt bedrövad ut när han upptäckte stöket på marken..
"Suck, vilken bus-ponny vi har att göra med" sa han med låg stämma
Jag tyckte att Latin kunde föregå med gott exempel å plocka tillbaka alla borstarna i hinken, jag börjar ju få lite svårt att böja mig (det är en stor magen i vägen!) men inte då... Tycker nog att båda är lika busiga, både stor och liten!