Direktlänk till inlägg 27 december 2011
Detta inlägg skulle jag ha publicerat igår men vips så försvann strömmen och likaså internet...
Hur som helst så jobbade jag bort lite av julmaten genom att aktivera min hästflock.
Jag brukar alltid börja med Jojje och gjorde så även igår.
Tänkte att han skulle få ha selen på sig det gick bra att klä på honom.
Fäste tömmarna i bettringarna men ledde honom i grimma och grimskaft.
Vi kom inte så långt på vägen innan han stannade, sen stannade han igen och lite längre fram blev det ett stopp till. Så har han inte gjort på länge men jag funderade inte så mycket på det då. Istället fick vi upp farten och travade en bit framåt. Han var med på noterna och fick en helt annan framåtbjudning. Inge fler stopp! Men jag orkar ju inte springa så där långt så det fick bli skritt igen.
Innan vi vände hemåt lossade jag tömmarna, tänkte att jag kunde liksom låta honom gå "förbi" mig på vägen hem.
Han ville för det första knappt gå hem, sen när vi väl gick ville han inte ens gå brevid mig.
Provade att trava lite igen. Han tuffade på men väldigt långsamt.
Jag försökte smacka på och pang så sparkade han mot mig!!
Ja, man lär sig av sina misstag.
Jag skulle ju inte ens ha försökt att få honom att gå förbi mig.
Det är egentligen för tidigt men det lätt att få bråttom när allt har gått så lysande hittills.
Att han reagerar som han gör när man "pressar" honom är inte alls bra så det får vi jobba på.
Även om han inte var mycket hanterad innan han kom till mig så har han nog ingen bra erfarenhet med sig i bagaget. De hade till ex lagt omkull honom de gånger han blivit verkad. Kanske inte så konstigt att han "slår bakut" när han känner sig trängd eller inte förstår vad som krävs av honom.
Det är väldigt lätt att skynda för fort framåt med en liten ponny.
Man skulle ju aldrig göra likadant med en 3 årig hingst på 170 cm!
När vi kommit hem igen och tagit av sele plus träns, ville inte Jojje följa med ner till hagen.
Han tvärvägrade...
Han är ju liten och man kan ju tycka att det bara är att "dra" in honom. Å det kan man säker göra om man är stor och stark, men det ger ingenting. Han lär sig bara att kämpa emot och får inget förtroende för människan.
Jag håller bara ett litet tryck i grimman och så fort han tar ett steg framåt, släpper jag efter och berömmer.
Det blev en två-tre stopp innan vi var framme. Sista gången gav han efter och gick efter bara en ögonblick.
Han är en orädd och cool liten kille men han har mycket egen vilja och börjar närma sig trotsåldern.
Så nu är det hög tid att sluta behandla honom som en liten söt barnponny och i stället tänka honom som den snart 4-åriga hingst som han är.
En sak är i alla fall säker, jag ska ALDRIG ta med Walle ut ihop med Jojje
Vill inte att denna lättlärda fölsing ska ta efter Jojjes envishet.
Latin däremot är säker som läromästare.
Han är lugn och trygg, precis vad Walle behöver när han ska upptäcka världen.
Vi tog en sväng i skogen och Walle gick lugnt och snällt brevid Latin, på vägen hem blev han lite trött i benen och då hamnar han lite bakom. Latin skrittar ju på ganska fort så jag får nästan be honom sakta in så Walle hinner med. Väl hemma på gården igen passerade vi soptunnorna.
Jag lyfte locket och lät det stängas med en duns! Walle tog ett jättehopp bakåt, kvar stod jag och Latin.
Walle insåg snabbt att den inte var så farligt och smög sig tillbaka brevid Latin.
Latin sniffade lite på den gröna tunnan och lovade den lille att den inte åt hästar
Han närmade sig tunnan sakta men säkert.
Det tog inte många sekunder innan även Walle sniffade på den ofarliga tunnan.
Duktig liten fölsing! Nästa gång får vi hälsa på något annat spännande.