Direktlänk till inlägg 1 januari 2012
Visst är det härligt att fira nyår! Men festligheterna är inte lika trevliga för alla.
Det finns många som far väldigt illa av smällarna. En av dessa är Latin.
De senaste åren har han ju bott i Jämjö, ett något större samhälle än Ramdala.
Där har man börjat fyra av smällare redan en vecka innan nyår och gärna ett par dagar efter. Latin blir så stressad och spänd att han oftast slutar äta. Han har snabbt gått ner i vikt just denna vecka. Vid själva tolvslaget har han varit instängd i sin box i stallet med de andra hästarna och stöket i boxen dagen efter vittnar om att det inte har varit en lugn natt. Jag har inta varit hos honom just vid tolvslaget, för det är inte så mycket man kan göra för att lugna en stressad häst.
Detta nyår bor vi ute på landet och här kan man kanske tänka sig att det ska vara lugnt. Men raketer syns och hörs på långt håll och så långt ute i urskogen bor vi inte så vi slipper höra det. När grannarna dessutom har köpt hem halva lagret raketer så hjälper det inte att bo i skogen.
Latin har varit mycket lugnare denna veckan i jämförelse med förra året. Han har hört en del smällare men hållt sig lugn. Framför allt så har han ätit.... fram tills igår. Ja, han åt ju kraftfodret som jag gav honom igår men höet har han inte rört sen i torsdags.
När jag var ute hos hästarna vid tvåtiden för att fylla på hö, hade de knappt rört morgonhöet. Latin får ju med sig de andra två så de hade inte heller ätit. De stod längst bort i hagen och så fort Latin hörde en smäll så började han vandra, tätt vid sin sida hade han Walle.
Nästa gång jag var ute hade det börjat skymma. Jag tror klockan var runt 16. Höet var fortfarande orört och Latins vandring hade ökat från skritt till trav. Han började bli varm och när han stannade upp rök det ur hans långa päls. Han tog en tugga från ett äpple men hade inte ro att äta upp det. De andra två var relativt lugna, Walle undrade mest varför de skulle motionera fram och tillbaka. Det var minusgrader och den annars geggiga marken var väldigt ojämn och knölig. Jag tände på logen (de har alltid en nattlampa tänd) och satte in en radio men Mix Megapol på högsta volym. Eftersom det var så vindstilla och tyst mellan smällarna så hördes musiken ända bort till den delen av hagen där hästarna var.
Tredje kollen var runt 20 tiden. Då var det mörkt och raketerna som avfyrades syntes på den stjärnklara himlen.
Nu började Latin se mer och mer uppjagad ut. Det såg ut som om han mycket väl kunde ta ett skutt över staketet om det skulle behövas. Han var svettig på halsen och ögonen var stora som tefat. Jag började fundera på hur han skulle reagera när det verkligen brakar loss vid tolvslaget. Han såg inte ut som hade några planer på att lugna ner sig, snarare tvärtom. Han jagar ju även upp de andra två som annars hade tagit det hela med ro.
Jag gick in till de andra och funderade.
När klockan närmade sig 23:30 förberedde jag min plan. Eftersom det var närmare -6 grader tog jag på mig varma kläder. Theo fick hoppa ner i sin vagn och gästerna jagades ut. Jag tog på mig pannlampan och fyllde hästarnas hinkar med kraftfoder. Lämnade Theo till "tant" Camilla och gick ner med hinkarna till logen.
På Latins grimma hade jag satt på hans starka nackmagnet, den har en lugnande effekt och har hjälpt när han skos. Tog Latins grimma i ena handen och en hink i andra och stegade ut i hagen. Hästarna kom emot mig och Latin lät sig fångas trots att han var uppjagad. De andra två hängde snällt med. När alla var inne på logen, stängde Roger porten och höjde radion.
Jag band fast Jojje och Latin och hängde upp hinkarna med kraftfodret, klockan var ca 23:50.
En hink med äpplen placerade jag på foderbordet. Sen gick jag till Latin och knöt upp hans grimskaft. Jag hade det igenom bindringen men inte fastbunden. Han åt nervöst, stackarn var väl döhungrig.
Walle åt lugnt och Jojje blev mest sur för att han fick så lite.
Latin var vid det här laget svettig på hela halsen och det ångade från honom.
Roger höll sig på utsidan och fick någon sekund innan tolv springa och hämta mer kraftfoder.
Latin slukade ju sin ranson på ett ögonblick!!
Trots att radion skrek så högt den kunde så hörde man smällarna och raketerna ganska väl. Latin grävde, skrapade och viftade med sina framben. Han skakade på huvudet när det smällde och hela kroppen skakade.
Magen drog han upp och emellanåt försökte han lägga sig ner.
Jag försökte prata med honom och hålla ordning på honom. Äpplena dissade han helt men de gick hem hos de andra två ynglingarna. Walle lugnade sig och kunde till och med äta lite hö medans de smällde som värst. Han fick vara lös på logen och ställde sig ofta nära Latin. Vet inte om han sökte trygghet eller om han faktiskt gav Latin lite tröst.
Jojje började stöka i sin hörna men det var mest för att han tappat ett äpple på marken och jag hade bundit honom så kort att han inte nådde det.
När klockan närmade sig 12:20 så hade Latin lugnat sig en aning. Han stod stilla och kunde smaka en äppelbit. De andra två var som tur var helt lunga. Skönt att Walle inte smittades utav Latins nervositet.
Latin är ju inte rädd eller nervös för något annat så det är inte roligt att se honom så här. Han mår verkligen dåligt. Skakar på huvudet precis som om smällarna känns! Alla muskler var spända och han skakade länge. Hela han var genomsvett!
Walle kom närmare och åt höet precis brevid Latin.
Där hittade han öven äppelhinken!
När klockan var 12:30 var det tyst ute. Roger gick bort till grannarna för att checka av om de hade lekt klart med smällarna. Japp, alla hade gått in och jag tog loss Latin. Så fort dörrarna öppnades gick han ut.
Helt ärligt så tror jag att han hade sprungit ihjäl sig eller någon annan om han varit kvar i hagen vid tolvslaget.
Vi stannade kvar ute och istället för att fyra av någora otäcka smällare så skickade vi upp ett gäng KHOM LOY .
De är tysta och stämningsfulla ljuslyktor som inte skrämmer livet av några djur!
Nu ska jag strax gå ut och se om jag kan få Latin att börja äta igen.
ps. sen får jag väl fira Jojje lite som enligt passet fyller år idag och även lilla Walle som nu räknas som åring!