Direktlänk till inlägg 15 november 2015
Oj så mycket en liten bagge och en hjort kan ställa till det.
Hästarna har varit mer eller mindre uppjagade sen i onsdags.
De har inte gått in på logen frivilligt och har lämnat massa hösilage.
Jag har försökt att aggera som vanligt utan press.
Har tagit en i taget och pysslat lite lagomt.
Det har sakta blivit bättre, sakta men säkert börjar de bli sig själva igen.
Igår, efter att jag borstat alla, en efter en, så kunde alla tre vara på logen samtidigt och äta utan att någon fick spunk och sprang ut.
I morse tänkte vi ta en tur ner till skogen, jag och bröderna Bus.
Vi tog med Jojje också så han skulle få umgås lite.
Han skötte sig mycket bra och var lugnare än vad han brukar.
Innan vi vände hemåt hade vi picknick!
Jojje trivdes med att gå med som en vovve.
Han passade på att mumsa på det han kunde hitta. Sid var den som uppskattade Jojje mest.
Theo sa att han bara ville stångas för att han var en Bagge!!
Senare under eftermiddagen skulle jag ta en liten tur med Walle.
Han verkade mycket piggare och gladare än på länge.
Han var envis och skulle bara beta.
Jag var minst lika envis och sa nej heeela tiden.
Det är sånt man får öva på när man inte har någon stallgång att binda upp hästen i.
Han var SÅ vaken och ganska spänd. Vid minsta lilla rörelse och ljud for huvudet upp.
Fnorkade och tittade på allt!
Jag valde att inte sitta upp direkt utan att gå med honom neråt skogen.
Vi såg grisspår bara 100 meter från hagen.
Tänkte sitta upp efter ett par frust men då susade det förbi tre bambisar och Walle blev som en fiolsträng igen.
Vi gick lite till och sen satt jag upp.
Han var tokladdad så jag skrittade, skrittade och skrittade!!!
Det kändes som om han hade kunnat explodera när som.
Fy så jobbigt det är när han är sån för jag tror ju alltid det värsta och blir dundernervös.
Så himla farlig var han ju inte men hade jag vågat mig på trav eller galopp så hade han garanterat krypit ur skinnet!!!
Snyggingen!!!!