Direktlänk till inlägg 24 november 2008
Burr... va kallt det är!
Ishavsvinden har dragit in genom blekinge och har stannat i mina sturmpor.. ja, det känns så i alla fall : o
Av någon anledning så tar allt mycket längre tid när det är kallt, det är som om blodet fyser och man blir långsam, lite som en sengångare.
Alla hästar var inne när jag kom till stallet och Latin såg inte så farligt frusen ut idag. Han hade 3 täcken (fleece, termo och utetäcke) och det var nog tur det annars hade han skakat som ett asplöv igen.
Jag ville inte låta honom vila dagen efter tävling, för då blir han såååå stel.
Men samtidigt insåg jag snabbt att det var ingen mening att försöka få till någon vettig ridning heller. Det började snöa och marken var stenhård.
Jag klädde på oss så mycket det bara gick och sen skrittade vi ut i en halvtimma. Han traskade på och kändes pigg.
Red på hacket, tänkte munnen kunde vila efter tungans akrobatiska övningar på tävlingen.
När jag kommit halvvägs på rundan så tänkte jag att nu har jag inga ben längre... dom har ramlat av men det var bara kölden som gjorde att jag inte hade någon känsel kvar, då vände jag hemåt.
Även om det var kallt och det snöade så jag såg ju ingenting med min pannlampa, så var det ganska mysigt att skritta där i mörkret.
Det var nästan den där känslan man har när man rider ut på julafton, så lugnt och fridfullt : ) Vi var ganska vita när vi kom tillbaka.
Latin fick stå med ryggvärmaren när jag mockade och han såg nöjd ut med det... även om han helst hade stått i boxen och ätit istället.
Gick igenom protokollen från igår med tränaren och vi kom fram till att det var lika bra att glömma gårdagens tävling.
Hoppas det blir lite mildare i morgon så det går att rida å så ska ju Latin få nya dojjor också.