Direktlänk till inlägg 6 december 2008
Va skönt det är att rida när det inte är mörkt.
Jag hade utsläppet idag och brukar passa på att rida när jag ändå är i stallet. Det var inte så kallt väder men skälvklart började regna så fort jag la sadeln på Latins rygg.....
Bestämde mig för att rida en runda som jag inte ridit på länge. Sist jag skulle ta den så hade den stora skogsmaskinen röjt loss i skogen så jag hittade inte stigen. Irrade omkring men hittade inte rätt, så jag har inte vågat ta den i mörkret. Hittar jag inte i dagsljus så hittar jag absolut inte i mörket.
Fuskade idag också men tog inte jaktkandaret utan lånade Evas graman istället. Mina armar är fortfarande sjukskrivna efter träningen förra helgen.
Till en början gick det jätte bra. Han accepterade extra snörerna och gick på så bra, tills vi kom in i skogen. Då blev han kort i steget och snubblade. Jag morrade lite på honom och han skärpte sig. Hoppade ett par småstockar på stigen och det tyckte han var super skoj, så skoj att han ville gasa järnet. Det var inte lika kul att skutta under kontrollerade former.
Det var blött i skogen, jätteblött. Men grusvägarna var mjuka, så skulle dom alltid vara. Kom till vår långa långa galopp väg, Den är toppen om man vill galoppera en stund och den svänger lite då och då, perfekt att öva byten.
Började i vänster, bytte sen till höger osv
Latin hade en frik och luftig galopp. Höll ner näsan lite med gramanen och han fick med kroppen på ett bra sätt. När vägen tog slut så skrittade vi en stund och hittade en ny väg som jag ville testa. Latin trodde att vi var på väg hem och ville inte alls följa med på upptäcksfärd. Kortade tyglarna och han visade sin ovilja genom att skutta lite. Tryckte till han och simsalabim så hade han lagt tungan över bettet!!! Att vi alltid ska bli osams!
Jag hoppade av, placerade tungan där den ska vara. Spände nosgrimman så mycket det bara gick och höjde bettet ett hål. Satt upp och samlade ihop honom igen. Han suckade och gick på utan problem. Ingen mening att försöka tyckte han, och sen gick han kanonbra. Då upptäckte jag att den nya vägen jag hittade bara ledde tillbaka till vägen vi kom ifrån så jag valde en annan stig hemåt istället.
På den lilla leriga stigen bland buskar och stenar kunde jag lugnt sitta i trav och bara gunga med. La in lite korta galopper och han lyssnade så bra och var helt med på noterna, inget bråk, inget spretande...
Att jag måste bli lite arg för att han ska ta ridningen på alvar, han är som en trotsig unge ibland.
Får nog akta mig för att rida på graman för ofta, men att ha den löst någon gång då och då för att vila armarna kan knappast göra någon skada, speciellt inte när man får till en så fin avslutning på rundan som jag fick idag.
Ikväll blir det party med utgång : )
Håll tummarna att jag slipper bli bakfull!!