Va härligt det är att vakna till Pingu (jag har den ringsignalen på min mobil) en tidig lördagsmorgon innan solen gått upp! Jag var ganska trött (läs mer död än levande) men jag kom upp och fick med mig övriga familjemedlemmar. Ja, Lexie är alltid snabbt uppe men hennes gamla mamma, hon sover gärna en bit in på förmiddagen.

Vi åt frukost och efter morgonrastningen körde jag till stallet. Det var FORTFARANDE dimmigt... men det var ju ljust i alla fall.

Släppte ut hästarna och mockade Latins box och tog även en runda i hagen. Någon av pojarna använder höet som toalett. Sen packade jag lite hö och hängde fram sadel o träns.

Latin hade ätit upp frukosthöet och han följde snällt med in. Han hade inte hunnit rulla sig så det gick fort att borsta honom.

Jag tog dressyrsadeln och reflexländtäcket. Lika bra att synas när det är så dimmigt.

Latin på väg ut

Han var pigg och stegade iväg i en väldans fart. Jag tänkte rida rundan vid Färskesjön, det var länge sen vi red där. Den är ingen lämplig mörkerväg!

Latin försöker spana över åkrarna men han ser inte så långt i dimman.

Jag ser däremot alldeles färska ÄLGSPÅR i åkern, bara ett stenkast från stallet!

Ingen älg i sikte i alla fall och vi fortsätter. Förbi Hallenbergs stall och går över den lilla bäcken.

På andra sidan går grusvägen mot Färskesjöns naturreservat. Det är en mjuk och härlig väg som både går upp och ner och lite hit och dit : )

Vi går förbi en liten sten (det är inte bara smålänningar som är "sten"rika)

Latin undrar varför jag stannar hela tiden och fotar!

Där vägen tar slut finns det en vändplan som också fungerar som parkering för dom som vill gå på vandringsleden. Där stod det 4 bilar, lite ovanligt för att vara en dimmig lördagsmorgon kl 9:30.

Jag kommer inte långt på stigen innan jag ser vem som har kommit i någon av bilarna, en jägare!

Jag frågar om det finns risk att bli skjuten men han säger att det är hare dom jagar så jag kan vara lugn. Inte för att jag kunde vara så där jättelugn när man passerar en man med gevär. Vi ser minst en jägare till och jag gör allt för att inte se ut som en kanin *fniss*

När jag har skrittat en bit och ska börja trava igen, vill Latin inte gå fram igen på korta tyglar. Det är en fix idé han har fått : (

Jag övertalade honom att gå även om han skuttade lite innan han lydde.

Sjöutsikt

Vi kom fram till standkanten och gick lite närmare. Latin var rädd att vi skulle bada så han stannade en meter innan vattnet, eller isen rättare sagt.

Sen blev det asfalt en bit och jag passade på att böja honom till vänster. Gav honom lös högertygel och ställde honom till vänster med vänster skänkel långt fram. Så varierade jag ställningen och böjningen så det blev öppna varierat med skänkelvikning. Till en början stretade han emot men sen släpte han och istället för att spänna sig sänkte han huvudet och kom upp med manken.

Jag tog en genväg genom skogen och kom ut på en annan grusväg. Här brukar vi flyga fram i vild galopp men när jag kommer ut på den ser jag en liten förvirrad orienterare. Tänkte att det vore dumt om jag skrämmer bort honom så han hamnar hos kaninjägarna!

Red försiktigt förbi killen och galopperade en bra bit. Då dyker det upp 2 st orienterare till. Vi skrittar förbi dom också och fortsätter sen i galopp tills grusvägen förvandlas till lerväg.

Där inne i skogen finns det en "halmbalekyrkogård"

Jag funderar om dom är övergivna, bortglömda eller undangömda?

Vi fortsätter och Latin får så småningom syn på något! Jag ser ingenting skumt men han sätter upp huvudet som om han såg ett monster. Kanske hör han något som jag inte hör.

Då kommer det fram ur skogen minst 10 orienterare i full fart. Latin har nog aldrig sett något liknande! Dom är nästan farligare än både älgar och vildsvin. Jag försöker trava vidare men han har fått någon märklig stuts i steget. Han är uppspelt och har svansen i vädret. Ingen idé att försöka få ner nosen på honom nu. Jag kan inte låta bli att skratta åt honom. Han är ju så komiskt min lille pojk, och vilken trav han har, får bjuda in lite orienterare nästa gång jag ska tävla.

Vi fortsätter men så ur en kurva ser han dom igen!

Får "hålla hand" och övertala Latin att de är helt normala människor i tajta kläder som springer in och ut ur skogen för att leta efter såna här.

Han tar mod till sig och ser att de flesta är barn med kartor. Ingen av dom säger något, dom ser mest förvånade ut : o

Till råga på allt så ser jag på åkern tydliga tecken på att familjen Gris (vildsvinen) har varit där och bökat.

Vi fortsätter och vid vägens ände står det en hel vagnpark.

Åh, det är så alla orienterare har tagit sig ut i skogen.

När jag kommer lite närmare ser jag att det är DANSKA orienterare dessutom : ) Inte konstigt att ingen sa nått!

Märkligt att hitta en hel hög danskar mitt ute i skogen.

(när jag fotar denna bil ser jag att det sitter några i bilen bakom, dom tittar väldigt konstigt på mig, tror kanske att jag är en svensk parkeringsvakt till häst eller något, hi hi)

Jag rider vidare och tar stigen hemåt. Denna sista stig innan man kommer fram till grusvägen som leder till stallet, är nog Blekinges mysigaste. Ja, kanske inte den här årstiden men jag gillar den skarpt.

Naturen är underbar! (även i dimman)

Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Stallet ligger där framme vid de vita balarna : )

 

Marie

7 februari 2009 23:44

Härligt att få följa med ut på en ridtur! På detta sätt passar det mig alldeles utmärkt! ;-)

Tack för titten hos dig!
Marie

http://hundblogg.bloggagratis.se

 

Aramis

7 februari 2009 23:51

Men guuud vilka fina och härliga ridvägar du har! Jag med mina förbaskade platta skåneåkrar kan ju bara slänga mig i väggen, hi hi! Visst är det roligt att fota när man är ute och rider (även om hästarna undrar vad tusingen man sysslar med). Ska försöka hitta min lilla kabel som gör att jag kan ladda över bilder mellan mobil och dator - vill ju visa mina mindre fantastiska platta åkrar... hi hi :)

http://aramise.bloggagratis.se

 

Natalja

8 februari 2009 00:14

Tack för besöket Marie och välkommen tillbaka : )

______________________

Det är vackert med åkrar också men jag kan förstå att det blir lite enformigt med bara åkrar ; )

 

Fia

8 februari 2009 13:41

Vad mysigt det ser ut!
Jättetrevligt att läsa om din ridtur, kul det med danskarna hihi!
Du, du har en liten utmaning, se min sida och skicka vidare! (Kedjebrevsvarning jag vet, förlåt!)
Kram!

http://fiaeklund.blogspot.com

 

Scilla

8 februari 2009 14:37

Härliga ridvägar du har och inga arga bönder så långt ögat når. Själv har jag efter 8 år äntligen hittat bra vägar som det går att rida på.

 

Natalja

8 februari 2009 14:57

Nä, vi har inga arga bönder, men bönderna har väldigt stora och farliga maskiner!! Dom får man akta sig för ; )

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I veckan hade vi besök av Hovslagaren. Han tyckte vi skulle plocka av skorna på Walle. Näää, tänkte jag, jag får ju snart börja rida igen!!Men min Hovis är en klok gubbe som själv gjorde en stor operation för några år sen och han tyckte jag skulle ta...

    Den här våren blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. En misstanke ledde till ett besök på vårdcentralen som sen skickade mig till gynmotagningen. Tre veckor senare operation...Läkarna hittade en gigantisk cysta på ena äggstocken. De har a...

När stressen tar över och sätter kroppen i obalans finns det en hel uppsjö av metoder att bli lugn igen. Jag har jobbat mer eller mindre aktivt mot detta i snart två år. Det är en lång tid och jag känner mig inte helt 100 än. Jo tankarna har jag gans...

VAB för 4:e veckan!!!       Hästarna vilar sig i form....       Å det gör jag med      Men det ska vi strax ta å ändra på!! Har insett hur viktigt bloggen faktiskt är. Både för mig och andra    Så nu kör vi igång igen!!Häng ...

    Vi klarade nyår helskinnade!! Det är väl enda nackdelen med lösdrift, att det blir lite bökigt att få in alla hästar under tak vid tolvslaget.  Jag hade klurat ett tag på hur vi skulle lösa det hela och min plan fungerade.  Jojje och Fr...