Direktlänk till inlägg 21 augusti 2009
Vart tog den här vecka vägen??
När man jobbar ser man fram emot fredagen, nu när den redan är här vill jag vara säga stopp och vrida tillbaka veckan till onsdag kanske...
Jag hinner ju inte med!!!!
Ja ja, jag har ju två veckor till : )
Igår (fortfarande en dag efter) fick jag äran att rida en riktig dressyrhäst!
Det var en valack i sina bästa år, snäll och lugn men ändå känslig och framåt.
Han gjorde hela tiden sitt bästa, trots att jag ibland gav lite dubbla kommandon och inte planerade ridningen så noga.
Jag började med att skritta... lääänge. Ville känna hur hästen svarade och hur mina hjälper fungerade. Kände igenom så att höger och vänster sida var lika. Att jag rörde min högra och vänster sida likadant. Har ju haft ganska stora problem med det sista tiden.
Jag la volter och började flytta hästen lite i sidled.
Red sluta över diagonalen. Volt igen och kollade så att han hela tiden sökte sig framåt utan att häva sig. Tänkte mer vikt på bakbenen och så testade jag att rida öppna längst långsidorna. Red förvänd sluta på en 20 meters volt och kände hur hästen blev mer och mer lösgjord och smidig för varje steg.
När jag kände att jag hade 100 % kontroll på alla kroppsdelar, både mina och hästens, så kom jag fram i trav. Den kändes takmässig men något seg och markbunden. Kanske var jag lite försiktig och inte red på honom. Jag red utan stigbyglar och satt ganska passivt. Istället för att jaga på traven så red jag sluta över diagonalen även i trav. Sen en volt på kortsidan och ny diagonal. För varje sluta ökade jag trycket lite mer och krävde mer rörelse. Bara lite lite åt gången.
Traven började kännas riktigt fin, men jag hade nästan tryckt på lite för mycket för plötsligt fick jag minska den istället : )
Pausade en lite stund sen var det dax att känna på galoppen.
Samlade skritten, Rakriktade hästen och fattade höger galopp ur skritten. Den var mjuk och bekväm. Jag kunde lägga an benen och öka takten något och lätt sätta mig tillbaka och be om samling.
Testade även i galopp att rida en diagonalsluta. När jag kom till långsidan, strax innan kortsidan, la jag om mina skänklar för att göra ett byte, istället för att fortsätta i förvänd galopp. Hästen var helt med på noterna och bytte korrekt mitt i ett språng. Inga skutt eller öron som slickades bakåt. Bara ett rent byte.
Oooo, en gång till tänkte jag men satt kvar i den nya galoppen och red två varv på volten innan jag gav mig på diagonalen igen.
Samma lugn, samma samling i slutan och ett rent byte igen!!
Nu fick jag nästan bita mig i tungan för att inte släppa allt och bara jubla!!
Fortsatte galopparbetet med några fler slutor och säkert 4-5 byten till. Hästan jobbade på som om han hade hur mycket ork som helst!
Pausade på långa tyglar 1-2 varv sen kortade jag upp skritten igen och bad om trav.
Ville lägga lite volter, känna efter om jag rider dom jämt och korrekt eller om det är jag som gör något tokigt.
Tog ett varv längst spåret och väntade tills traven kändes taktmässig och med jämn framåtbjudning.
Red linjen i LB:2 där man lägger en 10 meters volt, vänder över ridbanan, byter varv och ny 10 meters volt.
Första volten var lite ojämn, märkte att jag föste hästen åt sidan med min ytterskänkel. Försökte sätta mig på rumpan, forma hästen runt innerskänkeln och vända med hjälp av innertyglen. Var noga med ställningen och oj vilken fin volt det blev.
Efter ett par gånger märkte jag inte ens skillnad på i vilket varv jag var. Båda hållen fungerade bra. En halvhalt innan vändningen och så ställningen i nacken, sväng med innertyglen och en liten lätt ytterskänkel som fick med yttersidan! Att jag har haft så svårt för det!?!?
Saktade av och skrittade ner från banan. Tog en kort runda i skogen för att bara trava lite rakt fram och låta hästen få koppla av efter passet.
Traven var så luftig och fin så jag kunde inte låta bli att försöka länga lite på steget. Jag gjorde en halvhalt, fick lite mer i handen, tryckte på med säte och lite ben, hästen svarade med att länga steget utan att springa iväg!
Oh va jag skumpade!! Tillbaka igen, ny halvhalt och så en liten längning till. Nu var jag mer förberedd och hästen kände igen vad jag ville. Nu fick jag ett par steg till utan att jag flög som en katapult upp ur sadeln!
Hästen fick en massa beröm och långa tyglar!
Å ni har kanske redan gissat att hästen var min egna fina Latin!!