Direktlänk till inlägg 19 januari 2010
När man inte har ett varm, upplyst ridhus att rida i varje kväll så får man plocka fram alla sina kreativa idéer. Temperaturen kröp över nollan och gjorde snön blöt och klampig. Smatidigt kom det ny snö uppifrån.
Ville rida på ridbanan men tänkte att jag nog inte kunde skritta fram där. Hovarna hade packats av snö och Latin hade snart haft de högsta klackaskorna i hela Jämjö socken.
Vi skrittade istället en runda på vägen. Där var det plogat = inga klampar
Sen gick vände vi och gick upp på banan. Jag började trava längst fyrkantsspåret och tänkte på det Helena sa i lördags på träningen.
Jag får inte falla fram med överlivet när han blir stark. Måste sitta tillbaka och räta på mig... får inte falla fram... sitt tillbaka, luta tillbaka.
Det tog nog bara 2 varv innan jag hade hamnat rätt och kunde slappna av i ryggen. Det är väldigt jobbigt att spänna emot korsryggen. När jag rätar på mig och inte låter honom dra mig framåt fungerar genast både skänklar och händer mycket bättre. Märkligt!!
Allt flöt på väldigt bra och jag kunde inte känna av någon rumpa till vänster. Vet inte om jag lyckats få honom mer rak, eller om jag helt enkelt inte kände det.
Galoppen var snäppet bättre. Lite överilad till en början. Jag var lite rädd att jag höll i honom för hårt och spänt. Tänkte att det hade varit smidigt med en spegel så man kan kika om han gapar eller inte. Det gör han om jag blir för stum i handen. Såg då att man ser sin skugga på ena långsidan, den som sluttar upp mot skogshagen. Lamporna sitter på den andra långsidan och ger en fin skuggbild av häst och ryttare!! Perfekt!! Nästan lika bra som en spegel, haha
Där kunde jag se att han inte gapade och han var inte heller så låg i formen som jag trodde! Trevlig upptäckt
Gjorde inga avancerade rörelser eller krångliga vägar utan fokuserade på att sitta bra (fast jag satt inte ner i traven utan red lätt) Latin skulle vara rak och i form. Eftersom allt det här funkade klockrent så ville jag inte sitta och nöta tills något gick fel. Travade ett par gånger över diagonalen sen red vi ut från banan och skrittade av på vägen.
När jag nått ändplatsen där jag tänkte vända, såg/hörde Latin något och tog 3-4 väldigt snabba steg framåt. Som tur var så hade jag snabb reaktionsförmåga och tog tyglarna och på det sättet kunde stanna hans plötsliga rörelse framåt. Jag såg inget som kunde skrämmas men för allas trevnad skrittade vi vidare på något kortare tyglar
Gjorde förresten ett nytt fynd på ÖoB idag. Rider helst med boots runt om när han har broddarna. Såg igår att en av de gamla bootsen börjar bli väldigt sliten vid kardborret, behövde därför fylla på boots-förrådet. Tyvärr fanns det inga L kvar på ÖoB så det fick bli M... men jag tror att Lille Latin kan ha dom. Han har så små och fina fötter
ca 40 kr /paret