Direktlänk till inlägg 14 september 2010
Visst är det underbart att mötas av hästgnägg när man parkerar utanför stallet en tidig morgon!!
Latin såg ovanligt fin ut när han följde med ut i hagen.... rakt fram i alla fall. Såg genast ett kantigare steg när han svängde till vänster
Gick en sväng med hundarna i grannbyn innan jag körde hem för en dusch och jobbförberedelse. Innan jag hoppat i kläderna hände något med min axel/skuldra. Jag har känt av min rygg ett tag nu när jag inte ridit så mycket. Visst har jag även varit spänd i axlar och nacke men jag har inte riktigt tillåtit mig att känna efter så mycket.
Nu gick det inte att undvika att känna smärtan.
Jag kunde knappt tryck in mig i en vanlig tröja
Hittade en större variant som jag kunde knöla in armen i utan att dö.
Lyckades köra till jobbet även om det var smärtsamt att växla.
Kunde ju inte röra huvudet åt något håll heller...
Fick tag i min massör och hon gav mig en akuttid på förmiddagen.
Tur det, för jag kunde knappt svara i telefonen.
Jag fick laser, massage och så avslutade hon det hela med att dra i huvudet och placera ut två "chilli-plåster" som skulle värma muskeln som spökade.
Oj oj oj va jag var spänd!! Sommarens brist på ridning och den ständiga oron har satt sina spår i axlarna.
Varför det låste sig just idag vet jag inte, men det blev i alla fall lite bättre efter behandlingen.
Överlevde resten av dagen och det var betydligt lättare att köra hem.
Körde tillbaka till stallet runt kl 19.
Eftersom vädret inte var det roligaste så hade det redan börjat skymma.
När boxen var bäddad och maten servera fick "Latin - The balloooooon" gå in.
Ja, benen var smalare idag men magen.... ja, den spricker nog snart!
Sötmule!
Jag känner en märklig tomhet idag.
Lite som om tiden hade stannat. Varför?
Tack, ja TUSEN tack för alla tröstande ord!!
Det hjälper mig enormt i detta sorgearbete.