Direktlänk till inlägg 10 november 2011
Efter en kvick frukost tog jag med mig min flock (ja det känns som så när alla ska med ut på morgonen) och gick ut till hästarna. De fick dela på en höbale. Hoppas verkligen inte de delar lika.... för då spricker nog Jojje snart!
Sen gick vi på en härlig förmiddags-promenad. Den yngre Jycken Lexie fick vara lös och göra av med lite spring i benen. Xera, gamlingen, fick gå lugnt och snällt i flexikopplet i sin egen takt. Jag lufsade på så gott jag kunde med min fot och Theo han bara sov...
När vi kom tillbaka hem igen, släppte jag in hundarna sen tog jag och Theo ett städryck i sadelkammaren.
Denna höst är ju så otroligt fuktig så ALLT möglar ju!! Jag la ingen större möda på att putsa sakerna men med hjälp av en trasa får man bort mycket. Det är bara dumt att fetta in lädret mer för då möglar det också mer.
Allt är förresten inte mögligt. Det beror lite på läderkvalitén och hur mycket läderfett det är på. Selen tex har jättelätt att mögla. Den var redan lite möglig när jag fick hem den (köpte den begagnad) så jag vet ju inte vad den är insmord med. Det blev riktigt fint i det gamla mjölkrummet och innan vi gick in gav vi hästarna en smarrig lunch.
Äpplen och krafft.... Mumsigt!!
Liten Jojje får sin ranson på marken, inte ser han lessen ut för det.
Väl inne i det varma huset fick Theo sin lunch, sen passade jag på att äta min medans han slumrade.
Innan jag började skriva dett inlägg, gick jag tillbaka i tiden och för att se vad som hänt i bloggen vid den här tiden under tidigare år.
Jag fastnade direkt på INLÄGGET som skrevs den 5 november, då var vi tex i Stenestad för "sista" gången.
Tänk den glädjen jag kände när han äntligen var bättre i benen!!! Efter en tung sommar och höst var det fantastiskt att se honom röra sig bättre än på länge. Att han idag går helt utan några "mjukgörande" preparat på lösdrift UTAN att ens frys ihjäl tycker jag är helt fantastiskt. Han mår så bra en pensionerad dressyrhäst kan göra.
Jag tog även ytterligare ett kliv tillbaka i bloggen och hamnade på ett INLÄGG skrivet år 2009.
Vi hade precis varit på en intensiv dressyrhelg i skåne hos Bästa Liv och hennes tränare.
Lika glad jag är för att se min lurviga häst i hagen idag, lika glad var jag den helgen när jag fick se med egna ögon hur duktig och bra min häst verkligen var. Det är bara synd att vi inte fick tillfället att plocka fram detta ur honom 10 år tidigare. Detta var början på vårt sista tävlingsår tillsammans då vi äntligen nådde vårt mål att rida MSV.
Nu känner jag att jag har en helt annan bakgrund med mig när det sen blir dags att börja jobba med Fölsingen.
Nästa helg styr vi kosan mot småland och hämtar denna lille hingst som börjar bli redo att flytta hemifrån.
Har idag pratat med hans nuvarande matte och uppfödare som berättade att han sover i egen säng nu och är en duktig pojk! Åh, va det ska bli spännande å hoppas Latin tar väl hand om honom!
Amazing Warrior 1 månad gammal ( i juni)