Direktlänk till inlägg 5 november 2012
Ja, idag är det två år sen vi körde den långa vägen ner till skåneland för att besöka veterinär Anna på Stenestad Hästklinik. Det var knappt jag vågade andas när vi klev in på kliniken för det var mycket som stod på spel.
Var han bättre eller sämre....
Läs om besöket HÄR
Det var väl när jag som hästägare berättade för veterinären att det viktigaste var att Latin mådde bra, inte att han skulle vara tillbaka på tävlingsbanorna inom en månad, som det vände.
Istället för att stirra sig blind på den där rörelsestörningen i vänster varv så kunde veterinären isället fundera på vad som behövdes för att han skulla kunna gå skogspromenader utan smärta. Ja, bara kunna gå i sin hage utan att ha ont helt enkelt.
Sen denna dagen har han bara blivit bättre och bättre och bättre.
Helt bra kommer han ju aldrig att bli, för pålagringarna försvinner inte.
Jag är så glad ATT det vände och att han idag, två år senare faktiskt mår bra och lever livet.
Latin hösten 1996.
Vi har hängt ihop ganska länge nu