Direktlänk till inlägg 3 januari 2013
När det är mörkt och kallt, blött och lerigt ute är det inte speciellt lockande att ge sig ut på ridtur,
Det tar nästan emot att bara gå ut och packa hö när det blåser halvt storm och hösilaget är kallt och blött att ta i.
Att treva sig fram i mörkret för att tömma skottkärran med skit eller kånka ner massor av vatten till de törstiga ligger inte direkt högst på önskelistan. Har man dessutom tänkt att rida lite, det är ju ändå det som är charmen med att ha häst eller? så får man borsta ett hårigt monster och försöka få på sadel / träns utomhus med bara en ynklig utelampa som belysning.
Nä, det är inte alltid fördelar med att ha lösdrift, eller häst över huvudet taget.... men när man tagit sig igenom allt det där jobbiga och man sätter foten i stigbygeln så glömmer man snabbt allt slit.
Latin var snäll idag, han hade inte rullat sig i ny lera utan var lika ren och fin som jag lämnade honom igår.
Däremot hade alla tre med förenade krafter jobbat stenhårt för att skita ner logen så mycket som möjligt.
Så den tiden jag sparade på att slippa borsta bort damm la jag istället på att mocka!!
Alltid är det något
Det blåste ganska kraftigt och Latin var lite på tårna när jag gick ut med honom. Såna här dagar gäller det att hålla i snöret när man sadelar, annars kan han snabbt försvinna.
För säkerhetsskull tog jag tränset med jaktkandaret. I fall någon smäller eller vi möter hela familjen gris.
Det var en väldigt pigg och framåt häst jag satt på. Han traskade på som en yster ponny!
Vi började med stigen genom skogen och när vi kommer ut vid Ulrikas möts vi av en stor köttätanade snöhög! Den har inte hunnit smälta än och är helt och hållet LIVSFARLIG! Ja det är så illa att Latin kastar sig runt och tänker springa hem. Men jag är snabb och stoppar honom, sen får han kolla in farligheten innna han själv väljer att gå framåt igen. Att passera Ulrikas hästar i hagen var inte ens hälften så farligt. Han är ju lite rolig den där gamle farbrorn.
Traven var riktigt trevlig!! Med tanke på hagens konsistens, bristen på ridning och Latins övriga sjukdomstillstånd blir jag lika glad varje gång han travar framåt i ett friskt tempo utan att varken tappa takten eller kännas ojämt. Han hade ett härligt gung i ryggen och ville inte ens sakta av till skritt när jag tyckte att vi travat nog.
Ömmade i princip ingenting på rundan och när han fick chansen att galoppera ett par språng så tog han verkligen chansen! Han tog i och ökade steget ordentligt tills vi nästan flög fram.
Härligt!! Vi uppskattade rundan lika mycket båda två trots väder och vind.
Latin var nog glad att få hänga med matte utan att behöva släpa på den grå
Gammal kärlek rostar aldrig!
Bild från 2010, prisutdelningen från vår första och sista gemensamma körtävling.