Direktlänk till inlägg 3 juni 2013
Jag har en brun häst av rasen Svenskt halvblod.
Han är av den gamle sorten med lång rygg och korta ben.
Hans temperament är lugnt och stabilt.
Det har redan gått 18 år sen han föddes och jag köpte honom året efter.
Vår tid tillsammans har både varit upp och ner. Många glada dagar men även dagar av sorg och hopplöshet.
Som ni alla vet blev han sjukpensionär efter ett röntgenfynd sommaren 2010.
Där slutade hans tävlingskarriär och livet som promenadhäst började.
Jag hoppades att han skulle få vara med ett tag till och nu har det redan gått tre år sen domen kom.
3 år är faktiskt längre än vad jag då vågade hoppas på.
Just nu är han väl inte i någon toppform. Han är stel och kantig i sina rörelser och jag tror att vinterns väder och även hans sårskada har påverkat honom negativt.
Jag tyckte dock att han var så pass ok att han fick vara med på förra månadens CR-kurs. Visserligen bara ett pass men då kunde vi också konstatera att hans stelhet inte beror på hälta utan stelhet, mest i bogen.
Han mjuknade och gick riktigt bra i slutet.
Istället för att på egen hand försöka lossa bogarna genom ridning och massage så har jag bokat en tid för en genomgång av Susanne. Sen hoppas jag att jag kan underhålla behandligen med rätt ridning och regelbunden massage.
Med rätt ridning menar jag Centrerad Ridning, jaaa, jag har verkligen snöat in på detta
Det är nu ett år sen jag var med på första kursen för Sara och redan då hände det massor!!
Jag köpte min första häst våren -91 och har sen dess hunnit träna en hel del för en mängd olika tränare.
INGEN träning eller tränare är som Sara!
Jag förstår verkligen om det låter som Rappakalja för den oinvigde men jag sätter min högra hand på att detta är så rätt det kan vara!! Det är ju inget hokuspokus, bara sunt förnuft!
Det är så enkelt när det funkar och hästarna trivs så bra!
Inget tvång eller press, man når samma resultat ändå (om inte bättre)
Det är nästan så jag gråter en tår när jag inser att jag bara kan vara med en kurs till innan magen är för stor.
Sen får jag gå och vänta och längta till vårens kursen och då hoppas jag kunna vara med på min grå
Å självklart håller jag alla mina tummar att även Latin kan vara med, att han håller sig ok tills dess.
Så här såg han ut på någon av de första kurserna.
Å denna bilden är från förra kursen.
Visst kan man se en viss förändring på detta ekipage!?
I väntan på onsdagens behandling får Latin vila.
Han och och de andra två äter, busar och sover.
Här har vi ett exempel på det sistnämnda!
Än så länge har det bara kommit ett lass med kor + kalvar så de har lite extra sällskap.
Walle verkar vara väldigt förtjusta i de ljusa klövdjuren medans Jojje spanar längre bort mot grannens får