Direktlänk till inlägg 4 februari 2014
SOLEN! Jag har sett SOLEN!!
Så underbart efter en vecka med snöstorm, regn och dimma.
Å så var det lite kallt också så snön hade en härlig skare och snöslasket hade blivit is, inte lika bra!
Sandra dök upp på avtalad tid och med tanke på underlaget skippade vi lastträningen.
Istället fick Walle hänga med ut ur hagen och det första han fick syn på var Theos snögubbe.
Den var ju faktiskt lite farlig
Sen placerade jag honom utanför sadelkammaren där jag brukar vara och så försökte jag vara som jag brukar vara. Det funkade väldigt bra och Walle var lugn och lydig.
Började borta honom för han hade visst sovit en stund på morgonkvisten.
Det var skönt tyckte han och jag tror nästan han passade på att sola lite också.
Sen hämtade jag sadeln.
Fårskinnet luktar såååååååååå gott!
Duktig pojk, står helt stilla när jag på mitt egna stökiga vis sadlar honom.
Sen åkte tränset på och stigbyglarna ner!
När all utrustning satt där de skulle, gick vi bort till vändplatsen och vände.
Han fick skritta några varv där, ville inte trava för det var is och hård snö om vartannat.
Sen gick vi tillbaka och pratade lite med pallen.
Den var inte farlig alls denna gången.
Jag klev upp och stökade lite, Walle stod still och tyckte nog jag bara var pinsam
Upp och ner på båda sidorna.
Sen la vi upp stigbyglarna och fäste en longerlina genom stigbygeln och fram till grimman.
Jag höll där fram och Sandra gick bakom.
Bort till vändplanen och tillbaka, satte dit nästa lina och repeterade.
Det gick riktigt bra! Han reagerade lite när första linan lät på sadeln och sen hamnade bakom rumpan, men inget mer.
Sandra kunde både styra och stanna honom. Duktig pojk!
Gick tillbaka till sadelkammaren och plockade av linor och sadel.
Någon var ganska trött och nöjd efteråt.
Det är skönt att han kan stå still helt avslappnat.
Då tar han in allt nytt på ett bra och positivt sätt.
Han sänker huvudet och känner sig tygg i situationen.
Tanken är att vi ska göra likadant sen när vi kör någonstans så han känner trygghet oss och i hanteringen.
Då kan vi ta med honom överallt utan att han flippar ur... men vägen dit kan vara lång, eller kort!
Han gör stora framsteg varje gång och gillar verkligen att få vara med och jobba.
Att jag dessutom har hittat världens bästa hjälpreda gör ju saken så mycket enklare.
Du är bäst, Sandra