Direktlänk till inlägg 12 februari 2014
Idag var dagen då planen var att sitta på den lilla grå fölsingen.
Som väl är har han växt till sig en hel del och idag såg han extra vuxen ut med både sadel, träns och tyglar.
Vi gjorde som vi brukar träna.
En sak i taget och fokus på att han skulle vara lugn och lyssna.
Snickarna var igång och hade en massa oväsen för sig.
När de kom stod jag ute och borstade Walle, han blev lite rädd för den stora bilen och kastade sig iväg.
Sen lugnade han sig och kunde stå still tills ryttaren dök upp
Stå still vid pallen går bra nu även om den slog honom på benet när vi gick från sadelkammaren.
Sen hjälpte jag Sandra upp så hon kunde hänga över honom och sen sakta glida av.
Vi hängde ett par gånger, gick några steg och sen var han redo för uppsittning.
Det gick ju alldeles lysande och vi kunde ta ett par skrittsteg till o med tills snickaren startade sin bil. Då fick vi lite panik (läs jag) Han tog ett par snabba steg mot logen men Sandra kunde sitta av innan han började stressa för mycket. Sen visade han några rivstarter, bakutsparkar och småhopp.
Tur att jag var hos Sid och att det var Sandra som höll i vilddjuret
Hadet jag varit själv så hade jag säkert packat ihop och inte plockat ut hästen förrän han blivit vit!!
Jobbigt att behöva erkänna att man blivit en fegis men så är det och jag jobbar på det...
Hur som helst, när han lugnat sig och kunde stå still igen gick vi bort till vändplanen istället.
Där hängde Sandra en gång till och sen satt hon upp. Han stod helt still tills vi bad om ett par steg framåt.
Sen var vi nöjda, VÄLDIGT nöjda!
Det här är ju ett jättekliv framåt i hans utbildning.
När han fått komma ut i hagen igen öppnade jag till gräshagen och lät alla tre springa av sig.
Ja till o med den gamle brune sprang runt en stund.
De passade även på att rulla sig så de var sååå fina när det var lunch och de fick gå tillbaka till skogshagen.
Latin bara passerade medans de ungre alltid är artiga och stannar för att hälsa