Idag kom alla känslorna på en och samma gång!
Jag har på något sätt lyckats fylla mitt huvud med allt farligt som kan hända

när man ska iväg och träna att det blev för mycket.

Ju kortare tid det var kvar, ju sämre mådde jag.

Hjärtklappning, illamående och körig mage.

Jag kände mig kräkfärdig med gråten väntande i halsen....

Tankarna att lämna Walle hemma och istället ta den trygga Latin cirkulerade och höll på att ta över.

Vågade inte ens gå ner med Walle utan bestämde mig för att köra ner honom.

Då började jag genast fundera på om jag fick plats på gårdsplanen och om han skulle vara för pigg!!

Vi tog oss iväg till slut.
Walle gick direkt in i släpet.

Resan ner gick lugnt och fint.

Han var snäll att lasta ut.

Han var lugn att sadla och leda runt, ÄNDÅ longerade jag honom för min skull.

Han stod still när jag satt upp, ÄNDÅ hade jag svårt att andas.

Han var glad och lycklig för att få komma ut på äventyr,

jag höll på att svimma pga kramp i bröstkorgen.

Tur för mig att jag har världens bästa tränare som ser vad

som händer och faktiskt kan få mig att börja andas igen.

Hela träningen gick ut på att få mig avslappnad, att få mig och

Walle trygga tillsammans och hitta mitt självförtroende igen.
Minsta lilla löv som rörde sig fick mig att trilla dit igen...
Walle var så duktig och positiv   

Han lyssnar på det han ska och blundar lite för mina stimmiga stunder.

Han undrar naturligtvis vad jag är rädd för men när han inte hittar något struntar han i att jag var nervös.
Å när jag visade att han gjorde rätt och att jag litar på honom så växte han flera centimeter!

Jag har tränat ganska många gånger i mitt liv men ytterst få gånger haft en så jobbig träning som denna gången.

Nä, det var inte ett svettigt och fysiskt jobbigt pass utan ett tufft mentalt pass som till slut fick mig till tårar.

Det var visserligen glädjetårar som kom när spänningen lättade!
Jag är så oerhört glad att jag inte tog den lätta vägen och valde Latin istället!
Detta är så pass viktigt att det fungerar så det blir inte Latin i morgon heller, utan Walle får vara med en dag till. Han fixar det med glans, det är piloten som får kämpa   

Jag fick en uppgift av Sara innan jag åkte hem.

Skulle skriva ner 10 positiva saker om Walle.

1 = Han är så arbetsvillig

2 = Han är alltid positiv

3 = Snyggaste hästen

4 = Oerhört lättlärd

5 = Pigg

6 = Nyfiken

7 = Lyhörd

8 = Social

9 = Elegant

10 = HAN ÄR HELT ENKELT MIN DRÖMHÄST!

Bäbis-Walle 1 månad   

Det hör inte till vanligheterna att jag hinner med två hästar samma dag, men plötsligt händer det   

Jag träffade Maria och Prince för 13 år sen.

Man kan säga att jag känner dem båda två ganska bra.

Därför blir jag så glad när de båda går framåt för tyvärr har deras resa inte alltid varit helt enkel.

Sadelproblem och bekymmer med fötter. Låsningar i ryggen, kolik och operation osv osv

Ja listan kan göras lång.

Nu är Prince 18 år och tack vare en envis matte som inte ger upp börjar han hitta tillbaka.

Alla ryttare behöver lite hjälp på traven ibland för att man kan inte alltid se eller känna vad som är tokigt.

Maria red för en av Blekinges mest meriterade tränare för två veckor sen.

Det var första gången tränaren såg Prince och lyckades inte alls hitta hans knappar (från marken)

Träningen gav verkligen ingenting.

Å med det vill inte jag säga att jag är bättre, men jag vet vad Prince kan och hur han rört sig tidigare.

Jag vet också vad Maria behöver hjälp med och idag fick jag chansen att putta dem lite i rätt riktining.

Vi möttes vid ridhuset och solen stekte. Ja det var nästan bastukänsla där inne.

Maria tyckte han var seg och långsam.

Jag tyckte han var trippig och stel.
Innan jag kunde ge några råd satt jag själv upp för att känna lite på honom.

Han var framåt men ganska lat.
Han blir väldigt glad när man saktar ner och han tar gärna små pauser i arbetet.

Pga hans ryggbekymmer tappar han bakdelen ganska ofta och behöver ridas i en aktiv form.

Han får inte hamna bakom lod och belasta sina framhovar.

Det jag upplevde var svårast var att få honom att böja i bålen.

Han ville vara rak genom hela kroppen.

I leggings och linne jobbade vi på i alla gångarter med fokus på form och framåtbjudning.

Han blev lite sur på mig när jag krävde form och han försökte komma undan.

När han förstod att jag bara hjälpte honom med formen genom att ge ett stöd i ytterhanden slappnade han av och började röra HELA kroppen.

Det är nästan svårare att få fram nosen på en häst som kryper bakom lod än vad det är att få en häst i öppen form att hamna rätt.

Innan all energi var slut fick Maria tillbaka sin häst.

Hon kände genast skillnad och jag kunde skymta ett leende hos ryttaren.

När man sitter och filar på en häst som bara har bekymmer och motgångar så är det lätt att humöret går i botten och man blir ganska negativ i sin ridning.

En sån häst behöver verkligen all positiv support den kan och därför är det bättre att hjälpa ryttaren så kommer hästen fungera.

Han gick kalasbra i slutet och visade sin matte att han fortfarande har massa kvar att ge!
Hoppas hon tar med sig känslan till nästa ridpass och forstätter där hon slutade idag.
De fick en hemläxa och den tänker jag förhöra dem på nästa vecka   

Nästa häst till rakning var min egna gråa yngling.

Det är CR-kurs i helgen och jag ville kolla sammarbetet med Walle en gång innan.

Vill inte ge mig ut på Latin (vill spara benen) och att rida ut själv på Walle är inget alternativ.

Därför tog jag honom i linan och så hade vi lite markträning.
Gick  tex emellan soptunnorna....

Backade och gick runt, runt.

Över en presenning och mellan släp och vägg.

Stannade, backade, gick framåt osv osv.

Sen var det tanken att han skulle trava på en volt runt mig, men han var trotsig tonåring och gjorde ett jätteluftsprång. Jag höll mig cool och väntade ut honom å sen fortsatte vi.

Bytte sen varv och där kom en explotion igen.

Denna gången höll han på att hamna i ladugårdsväggen.

Det var lite svårare att få honom i rätt varv igen och innan han tröttnade gick vi bort till vändplanen istället.

Även där kastade han sig iväg och hamnade på rumpan i en före detta buske. Trasslade in sig grenarna och blev mäkta irriterad! MEN sen lugnade han ner sig. Det var väl droppen liksom   

När han såg lugn ut avslutade jag dagens övning och så fick han kalasa på dagens ranson av HippoCool och B-vitaminer!
Duktig unghäst och en klapp på axeln till mig.

Jag flippade inte bara för att han skuttade lite, även om jag funderat på det 100 gånger efter detta.

MÅSTE få in i mitt huvud att han är en unghäst, unghästar gör sånt.

Han ÄR inget monster bara för att han exploderar!   

Godmorgon hästarna!

Det var fuktigt och disigt kl 07 i morse.
Hästarna väntade ivrigt på sitt morgonhö.
Att det låg mat kvar sen igårkväll var inget de brydde sig om.
De skulle ha nytt, punkt slut.

När jag fått i mig lite frukost var solen på väg fram och det var betydligt varmare ute.

In på gårdsplanden rullade en mörk kombi och ut klev en mörkhårig kvinna.

Det var inte så dramatiskt som det kanske låter, nä det var Nina som kom för att rida ut en sväng i skogen   

Vi fyllde fickorna med äpplen och gick in i hagen för att fånga djuren.

De kom med stora kliv när de såg att det var mutor på gång.

Tog med båda gossarna ner till logen.
Den är ganska oanvänd för tillfället för att Latin tror att vildsvinen har flyttat in där om nätterna.

Nina tog hand om den brune.

och jag tog tag i pälsen på den grå!

Walle har börjat med små irriterande försök till trots.

Han vill inte stå still när jag sadlar.

Han vill inte stå still när jag tränsar och när jag väl fått på allt vill han absolut inte stå still....

Så det tog en stund att bli klar.
Men jag är envis och tänker inte ge med mig en tum!

Till slut var vi påklädda och tog oss ut ur hagen.

Man ser nästan att det är en räv bakom Walles öron eller så är det bara busungen i honom som lyser igenom.

Vi hade även en kort diskussion innan uppsittningen som jag vann!
Å när ynglingen kände sig besegrad drog han en lättad suck och var from som ett lamm.

Vi gav oss iväg och Walle var modig idag, han gick gärna först på stigen genom skogen.

Valde dock att låta Latin gå förbi när vi passerade husen.

Vi tog oss förbi en styck hund med förare och ett mindre vägarbete.
Ja, det var ingen som jobbade för stunden men det var hål, högar, slangar och vägskyltar längst heeeela skogsvägen. Till slut tittade inte ens hästarna på stöket.

Walle var riktigt pigg och framåt, för det mesta höll han sig bredvid Latin men så hände det lite då och då att Latin inte hängde med och då gick han på så fint tills något läskigt dök upp.

Han var riktigt duktig på galoppfattningarna och det blev bara fel två gånger i vänster.

Två bilar mötte vi utan problem och även om vi fick hjärtattack varje gång någon av hästarna hoppade till, så satt vi kvar hela rundan och hade en riktigt trevlig ridtur.

Två hästtokiga mammor som vilade öronen från barntjat!
Bästa sättet att njuta av egentiden är på hästryggen.

Hemma igen!

Två som var väldigt nöjda efter turen!
Latin som snart är inne på sitt 20:e år är pigg och glad att han får hänga med på skogsturen lite då och då.

I strålande kvällssol tog vi oss till Västeråkra, jag och Walle.

Medans Sandra byggde hinder gjorde jag lilla Grå färdig för sin tredje hoppträning.

Vi var för en gång skull i ganska god tid så vi hann gå ett par varv innan uppsittning.

Walle var pigg och allert utan att vara spänd.

Han var framåt direkt utan att vara allt för pigg.

Vill gärna galoppera på en gång så takten blir lite lustig till en början.

För att bensinen skulle räcka hela 30 minuters passet så fick de börja gå över bommarna ganska omgående.

Den här gången skuttade han alldeles lagomt mycket över dem. Varken för lite eller för mycket.

Då kom även takten tillbaka och traven blev ännu finare.

Inte ens en tvekan kom när bommarna blev till kryss.

Han hade en härlig galopp med bra tempo!

Kryssen blev till räcken och Mr Grå bara tuffade på!

Dubbel guldstjärna till ynglingen och hans ryttare!!

Idag var sammarbetet på topp, ett riktigt dreamteam   

Sen försökte jag ta med Walle hem men då kröp Waldermar fram istället.

Han stannade och tjurade ett par gången på vägen ner och ville inte riktigt kliva in i släpet på en gång.
Ett par försök att slippa undan, sen suckade han och klev ombord.

Där inne väntade ett belöningsäpple och det åt han med stor apptit.

Mycket stolt matte! Har den finaste hästen i hela världen   

(säger inte vilken av dem jag menar för de andra kommer bli så sura då   )