Direktlänk till inlägg 2 mars 2015
Jag kan inte mer än le åt förra årets inlägg.
Bild från 2014
Tänk att jag överhuvudet taget överlevde detta!!
Att inte Walle tagit mer "skada" är ju faktiskt helt otroligt.
Hur kan man bli så nervös och rädd för något man pysslat med större delen av sitt liv och som man dessutom älskar?
Det är säkert en massa olika anledningen men jag skyller en hel del på mammarollen i kombination med en lite hormonstav under huden. Den ska förhindra graviditet men enligt mig förhindrade den allt annat istället.
Även om det bara är lite hormoner i den och man inte brukar bli så påverkad av det så tyckte jag bara den stökade.
Nu är den sen 1 månad väck, bortplockad och kastad åt skogen!
Jag är piggare, gladare och framför allt MODIGARE. Inte bara på hästryggen utan i övriga livet. Blir inte alls så stressad som innan och slipper nu alla mellanblödningar och konstigheter som den där lilla pinnen ställde till det.
Hur som helst så var det en nyttig erfarenhet för nu förstår jag hur man känner sig när man är riktigt rädd.
Helgens ridtur gick av stapeln tidigt i söndags morse.
Nina kom innan kl 9 och eftersom hästarna stod och väntade så gick det fort att få dem klara.
Walle var lite trilskig och ville inte stå still vid pallen.
Jag fick jobba lite med honom innan han coolade ner och lät mig klättra upp.
Han var verkligen pigg! Så han fick helt enkelt gå först.
Å det fick han göra HELA rundan runt.
Även förbi de läskiga husen på andra sidan skogen.
Fick passera 4 människor och en stor hund PLUS att han fick trava förbi stället där han bockade förra gången.
Han var så duktig och gav med sig snabbt där han försökte smita undan.
Jag var blixtsnabb och stoppa/rätta honom när han trilskades och efter en lite längre travsträcka frustade han säkert 10 gånger.
Sen skrittade han så avslappnat och lugnt med Latin efter sig.
Ingen av hästarna brydde sig om den ganska hårda vinden.
Nina passade på att fota oss när vi gick över kalhygget.
Visst har han biffat på sig, min gråa snygging?
När vi tagit oss ner till vägen provade vi en liten galopp.
Walle fattade först ingenting, men det dröjde inte länge innan poletten trillade ner och han kom igång i en härlig galopp!
Skogsägaren hade skrapat vägen så den var lite tung, perfekt för en yster unghäst.
Inte lika bra för en kortbent pensionär.
Så efter galoppen fick vi skritta sista biten för att skona Latins ben.
Gissa om jag ännu en gång var stolt som en tupp?
Mmm! Jag var mallig heeeela långa dagen
Å vilken tur att vi var ute i ottan, sen kom ovädret på besök och bjöd på både reng och snöblandat som kom på tvären