Varje dag kommer jag närmare den råa verkligheten.

Illutionen om att jag var den perfekta ryttaren när jag stod på marken med foten i gips, har gått i kras! De fina lätta hjälperna som skulle göra min Bruna springare till en svävande elithäst, de fungerar inte. Istället för att sitta och fintrimma på en välriden dressyrhäst känns det som jag brottas med ett träskmonster!!

Tror att det är lättare att böja en järnvägsräls än Latins hals...

Vi började med att skritta ut 10 minuter för att värma upp, sen ytterligare 30 minuter i skritt på banan. Jag kunde helt enkelt inte börja trava. Hans framben var minst 20 cm för korta. Han DÖK ner i sanden och helst hade han blivit buren runt fyrkantsspåret.
Jag försökte tänka på vad Helena hade sagt -"När han inte bär sig fram MÅSTE du aktivera bak" och jag försökte. Drev på och fångade upp. Kan ju inte vara så svårt? JOOOO! Det gick inte. Försökte vinkla spöet, slå det på schabraket, peta på bogen, slå lite på rumpen, vifta över öronen... ingenting hjälpte.

Jag flyttade och gjorde halt och höll emot och jagade på (det låter väldigt oorganiserat men jag hade en klar plan på hur jag skulle gå till väga)

När jag var nära att ge upp, rakriktade jag honom och började trava. Ett varv var ok, skritt igen... trav å två varv var ok osv osv!

Testade galopp och till min stora glädje så var båda galopperna lika fina.

Nu ÄNTLIGEN började han frusta och slappna av. Lät honom galoppera ett par varv på volten. Bytte varv igen, sen bröt jag av till trav och lät honom bli låg. Han frustade säkert 6-7 gånger och var så fin i kroppen.

Tittade på klockan å jag hade hållt igång i 1 timma!!

Gav honom långa tyglar och skrittade ut 10-15 minuter i skogen.

Vi var båda trötta och ganska varma.

Han var säkert missnöjd med att jag gick på honom så mycket med spöet och jag var missnöjd med att jag behövde gå på honom så mycket med spöet : (

Mina lår är missnöjda med att varje gång jag skulle peta på rumpan med spöet, UTAN att flytta handen ur sin position och utan att släppa tygeln, så fick även låret sig en klatch! Ajaj aj...

Jag hade behövt TVÅ spön idag...

å jag som egentligen inte vill rida med något alls!!

 

Aramis

11 juni 2009 00:50

Åhhhh - jag känner verkligen med dig! Och nu ska jag ge dig ett tips som jag har haft JÄTTEmycket nytta av! Det är nämligen så att jag också är stolt ägarinna till en stycken brun fyrbent figur som inte så jättegärna använder den bakre delen av sin lekamen. Efter många års slit kom jag äntligen till Mattias som engagerade sig helhjärtat i oss och gav mig många värdefulla knep! Jag skulle råda dig att knyta fast en ICA-påse (Konsum funkar också :)) längst ut på ditt dressyrspö. Det kommer att se skräckinjagande ut och detta kommer att bli din bästa vän! Sätt dig försiktigt i sadeln och be någon på marken ge dig spöet (det kan nämligen ge väldigt god respons så var beredd på hopp och skutt). Nu ska du använda dig av detta spö med tillhörande påse som en ren och skär skrämseleffekt - när du viftar med spöet kommer påsen att fladdra och låta vilket kommer medföra att Latin (förhoppningsvis) kommer att skutta framåt! Beröm och fånga upp i handen. Detta fick jag jobba med länge och väl och till slut började jag få enorm effekt av mina hjälper. Påsen kunde jag snart lägga och min kära häst började äntligen aktiva bakbenen! Jag tycker att detta är en suuuperbra metod eftersom man slipper pisk och "skäll" i den bemärkelsen vi talar om då man korrigerar med ett spö på sedvanligt sätt. Det vore jätteroligt om du testade och framförallt roligt om det funkade! Jag ser fram emot rapport :) Kram kram och all lycka önskar jag er! Vi håller tummarna här nere i skåne!

http://aramise.bloggagratis.se

 

ylle

12 juni 2009 07:48

När det känns som värst kan man alltid trösta sig med att det bara kan bli bättre! ALLA har svackor! Tänk på hur långt avbräck det blivit för både Dig och Din häst i ridningen! Upp med hakan! "Tomorrow is another day..."

http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I veckan hade vi besök av Hovslagaren. Han tyckte vi skulle plocka av skorna på Walle. Näää, tänkte jag, jag får ju snart börja rida igen!!Men min Hovis är en klok gubbe som själv gjorde en stor operation för några år sen och han tyckte jag skulle ta...

    Den här våren blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. En misstanke ledde till ett besök på vårdcentralen som sen skickade mig till gynmotagningen. Tre veckor senare operation...Läkarna hittade en gigantisk cysta på ena äggstocken. De har a...

När stressen tar över och sätter kroppen i obalans finns det en hel uppsjö av metoder att bli lugn igen. Jag har jobbat mer eller mindre aktivt mot detta i snart två år. Det är en lång tid och jag känner mig inte helt 100 än. Jo tankarna har jag gans...

VAB för 4:e veckan!!!       Hästarna vilar sig i form....       Å det gör jag med      Men det ska vi strax ta å ändra på!! Har insett hur viktigt bloggen faktiskt är. Både för mig och andra    Så nu kör vi igång igen!!Häng ...

    Vi klarade nyår helskinnade!! Det är väl enda nackdelen med lösdrift, att det blir lite bökigt att få in alla hästar under tak vid tolvslaget.  Jag hade klurat ett tag på hur vi skulle lösa det hela och min plan fungerade.  Jojje och Fr...