Direktlänk till inlägg 7 mars 2012
Det är en kall vårdag någonstans i Blekinge. Tre handjur av arten Equus ferus caballus går i en inhängnad.
Omgivningen är fridfull och flocken håller sig lugn. De ser inte ut att vara på jakt efter mat, inte heller heller vatten. Förmodligen är de utfodrade och därmed mätta och belåtna.
Den bruna varianten är något större än de andra två. Den verkar vara äldst och är då förmodligen ledaren.
Pälsen är tjock men pannluggen kan den inte skryta med. Det är nästan att en tupé behövs snart.
Mittemellandjuret har en märklig färg. Den är varken brun eller fux utan lite mer åt det gråa hållet.
Den har långa ben och en ynklig kropp. Gissar att den inte är så gammal.
Sen finns det en liten rackare. Ja det syns ju på långt håll att den där lille är full av bus. Den är svart till färgen och har väldigt korta ben. Mycket man och svans har den och pälsen ser ut att vara gjord av sammet.
Plötsligt börjar flocken röra på sig. De går mot en stor sten som ligger mitt i inhängnaden.
De två större djuren anländer först.
Sen kliver den mindre fram lite kaxigt!
Som en blixt från en klar himmel far den lille iväg tätt följt av den grå.
Den äldre verkar inte vara på springarhumör men rör sig trots detta ett par meter bort från stenen.
Och tur är väl det, hade han stått kvar hade han fått en svart ponny i sidan.
Det går undan i svängarna!!
Plötsligt byter de håll och skuttar runt som ystra kaninungar!
Det verkar inte som det är en jakt på blodigt allvar utan mer en ta-fatt lek. Den lille är snabb och trots att den grå har långa ben hinner han inte med den lille. Till slut orkar inte den klena mer. Han stannar och pustar!
Men den lille har mer energi kvar i de små benen och likt en snygg dressyrhäst travar han fram innanför staketet.
Den gamle iaktar de andra på behörigt avstånd.
Efter denna korta men intensiva lek lägger sig lugnet över hagen igen. Man kan höra en fågel spela en bit bort. Någons hund ger ifrån sig ett skall och en mars-katt gapar efter en partner.
Sånt är livet på landet