Direktlänk till inlägg 14 april 2012
Det fanns inga hästar på logen i morse som väntade på frukost. Alla tre stod istället i andra änden av hagen och letade.... ekollon!!
Jag passade på att mocka ut de få högarna som hamnat i halmen, hämtade deras hinkar med kraftfoder och ropade in flocken. Som vanligt var det bara 2/3 som kom in, den lilla svarta fick jag minsann gå och hämta!
Det har regnat i dagarna två men hästarna har hållt sig mycket under tak och var därför inte så farliga att borsa av.
Latin fäller så otroligt mycket!! Det bara yr hår omkring honom.
När alla var klara fick de återgå till hagen och frukosten serverades ute.
Jag packade hö och tvättade mina stövlar. Sen var det nästan dags för Theo-mat.
Efter lunchen stannade vi inne en stund medans Roger gick ut för att gräva lite.
Han kom in efter en stund och sa att Latin håller på att riva logen!!!
VA! Jag tog på mig och gick ut till djuret.
Jo då, han stod i dörröppningen och bankade i väggen med frambenen.
Det syntes att han hade rullat i halmen för där var det ovanligt stökigt.
Småpojkarna stod som vanligt lugn och still å åt.
Jag tog med Latin ut ur hagen för han såg inte alls kry ut. Så fort jag stannade började han krafsa med benet.
Hum, har han ont i magen?? Är det kolik på gång?
Jag har ju tagit hand om en hel del kolikhästar men mina egna har aldrig varit dåliga.
Är det ekollonen?
Var det för att de åt kraftfodret innan höet?
Funderingarna snurrade i huvudet medans jag kollade hans temp. 37,5 grader - ingen feber
Om det nu var magen så är ju den bästa medicinen rörelse.
Jag börade gå vägen ner mot byn.
Han var dåsig och trött. Reagerade knappt på det vi passerade.
Islandshästarn gnäggade och sprang. Latin tittade inte ens på dom.
När vi kom till Vinberga gård och alla korna kom springande, DÅ satte han upp svansen o taktade lite.
Sen vandrade vi vidare, över E22:an och in i Ramdala by.
Den är ju inte så stor så vi var snabbt framme vid vägen igen.
Oj, hur ska vi komma emellan där?
Det gick att trixa in Latin i öppningen sen skyndade vi över vägen. Det är ju ganska gott om trafik på denna europaväg. Vi gick sen vidare upp på Bäckarebodavägen.
Pust, mina ben och fötter började tröttna så jag saknade ner tempot en aning.
Vi mötte en man med hund och Latin såg mer och mer vaken ut.
Han gick med hela tiden utan att försöka lägga sig eller skrapa, så om han hade lite kolik-känning så borde det inte varit så alvarligt.
Innan vi genade genom skogen, hälsade vi på grannhästarna och deras mattar.
Först kom Ulrikas katt och gosade med Latins bakben. Han stod still och brydde sig inte nämvärt, nä inte ens när hon hängde sig fast i hans svans.
När hönsen med tuppen i täten dök upp, ja då kom en reaktion. Han tyckte nog de såg lustiga ut för att inte tala om hur märkligt de låter.
När vi landade med spagettiben hemma på gården fick Latin äta lite gräs, Det brukar ju få igång magen bra.
Gissa om han blev glad?!
Mmmmmmmmmmmmmums så gott!!!
Bara lite till!
I hagen väntade två små med glada gnäggrop. Latin såg inte alls glad ut utan körde ut de från logen.
Sen ställde han sig och vilade lite efter den långa promenaden på ca 2 timmar.
Sen drack han enhel del vatten och det tycker jag var ett gott tecken på att han mådde bättre.
Jag gick ut med lunchhöet och alla tre traskade dit för att smaka.
Under tiden de åt gick jag ut i hagen och stängslade in den värsta ekollonhörnan i hagen.
Jag vet ju inte om det är denna ekorrmat som gjort honom dålig men det är lika bra att avgränsa tillgången.
När staketet var på plats gick jag tillbaka till Latin för att se hur han mådde.
Då hade han gått in på logen igen... och ja. Man kan väl säga att han sov!!
Vi har och kommer att gå ut med jämna mellanrum för att se så han inte verkar vara dålig.
Jag hoppas verkligen att det bara var en känning och inget mer!