Direktlänk till inlägg 12 augusti 2012
Oj oj oj, va duktiga pojkar jag har
Började med liten Jojje. Fick gå och hämta honom lääängst bort i hagen, för hur mycket jag än ropade på dom så var det ingen som hade lust att komma. Han hänger i alla fall med snäll och vi har oftast en grå med oss.
Placerade honom utanför sadelkammaren, men han har inte lika lätt att stå still som Latin har. Jojje har liksom närmare till gräset och det verkar liksom ropa efter honom hela tiden. Till slut var han bara tvungen att smaka lite.
Å har en shettis väl fått ner huvudet i det gröna så är det inte lätt att få upp det
På med sele och träns, tömmar och sen var vi redo. Vi gick ner mot skogen och hela tiden gick han bakom mig.
Hum, tänkte jag, det kommer att bli svårt att få honom att gå före....
Men när vi kommit ner en bit på grusvägen och vi bestämde oss för att vända, ja då var det inga problem att få honom att gå först. Han tvekade lite men med lite lock, smack och massor av beröm så knatade han på så duktigt hela vägen hem!!
Han stannade då och då för att kolla om han gjorde rätt.
Fick dock hålla lite koll på honom för hade han fått välja så hade han stannat i diket och ätit gräs...
Han har ju inte alls gillat bettet, jo det har varit ok så länge han bara haft det i munnen men det har inte gått att sätta tömmarna i bettringarna utan att han har gapat!
Så jag satte istället tömmarna genom BÅDE grimman och bettringen och det var helt ok!
Det gick till o med att ta lite tömtag och svänga lite smått utan att han visade något obehag alls.
När vi var hemma igen fick han massor av kill och kli. Följt av klappar och lite godis!
Gissa om han blev stolt och nöjd! Jo då, han lyser upp som solen denna lilla ponny.
När prylarna var av, fick han hänga med in på logen och bjöds på en bale hö.
Jag stängde om honom och bytte hans grimma mot lite annat smått och gott.
Bar allt till hagen där långbent grå väntade.
Han hoppade i tränset som ingenting och var väldigt nyfiken på prytlarna jag hade med mig.
Men vart är han som ska ha sadeln då? Latin alltså....
Jo han höll sig på behörigt avstånd och hoppades på att han skulle slippa!
Fick gå hela vägen bort och hämta honom! Denna lata häst, he he!
Walle studerade nog hur sadeln placerades på ryggen, hur gjorden spändes och hur grimman åkte av och på kom tränset. Han var väldigt nyfiken och ville gärna smaka på allt också.
Knäppte fast Walle och öppnade grinden. Sen svingade jag mig upp på Latin. Walle stod med stora ögon och tittade på mig där uppe på ryggen. Sen gick vi en stor volt i hagen innan vi fortsatte ut genom öppningen och vidare bort på vägen.
Walle hängde med som ingenting. Gick förbi soptunnor och grannhundar. Vidare in på stigen och även där hängde han snällt med. Latin var rätt nöjd med att få sällskap och han visst nog att det "bara" skulle bli en lugn och ganska kort runda.
Vi gick rundan i skogen som tar ca 15 minuter, först tänkte jag att det var för lite, men det var precis lagomt, för Walle hade inte orkat mer... Det tar på krafterna att hänga med på ridtur
När vi kom tillbaka gick vi in i hagen igen. Jag hoppade av och stände grinden. Knäppte loss Walle och precis i den sekunden höll jag inte i Latin. Han tog det som att han var lös och traskade iväg i hagen. Med sadel o träns!!
Oj hoppsan liksom. Men jag proooade på honom och han stannade! Duktig lydig Latin.
När all utrustning var av och tillbaka hängd i sadelkammaren, gick jag för att hämta Jojje.
Walle ropade efter honom och blev så glad när han fick se sin lilla svarta vän igen!
Vilken dunder-lyckad avslutning på helgen