Direktlänk till inlägg 14 oktober 2012
Smet ut redan kl 07 till hästarna för att klä på Latin ylletäcke och grimma med nackmagneten.
Den har han inte haft på huuur länge som helst.
Täcket fick han på sig för att hinna torka innan ridpasset kl 09
Gick in och åt en go frukost med mina söta gossar, en stor och en liten.
Hoppade i de torra ridbyxorna och min nya fleecetröja.
Tog ett kliv utanför dörren för att upptäcka att det REGNAR.
In igen, bytte till gårdagens ridbrallor som nästan hade torkat.
Gömde fleecen under regnjackan och gjorde ett nytt försök att komma ut.
Latin stod utanför och väntade. Jag var lite rädd att en viss unghäst skulle ha ätit upp täcket men det såg helt ut.
Sen fick han gå med till sadelkammaren för att bli lite fin (så fin man kan bli med vinterpäls i regnet)
På med sadel och sen tillbaka med täcket. Lika bra att han håller sig varm.
Sen fick han kliva ombord, å va gör han?
Sekunden efter att kortet togs la han en gigatisk elefantbajs!
Brum brum, så körde vi den låååånga vägen (ca 1 km) till ridbanan
Det regnade lika mycket även där så det var bara att bita ihop och förbereda sig på att bli blöt.
Latin var riktigt pigg när han klev av släpet.
Spetsade öron och hade en busig blick.
Tränsade honom och satt upp, sen satt jag av...
Tappade en handske (retfullt) och så upp igen.
Skrittade fram på åkern brevid tills Sara ropade in mig.
Dagens pass fortsatte där vi slutade i fredags.
Jag fick sitta på bollar för att påminna om vart sittbenen befinner sig och hur dom rör sig.
Vi hittade lite trassel med mitt högerlår. Sara har blick likt Stålmannen och ser ALLT!
När vi rättat till mitt skeva ben funkade volterna bättre, och även skolorna.
Högerhanden var bättre, nu när jag verkligen blivit medveten om hur mycket jag joxar.
Fick även lära mig att rida in i halterna och sätta igång rätt bakben.
Övergångar ur det till trav med svikt!
Å jösses vilken svikt vi fick till
Latin var framåt och klev på som bara den.
Tror både täcket och magneten fick igång honom för han var nästan lite yster och hittade något farligt i skogen.
Det händer ju inte allt för ofta.
Jag red på korta tyglar och skummet frodades i mungiporna.
Han var lätt i munnen och verkade trivas utmärkt med mina "nya" händer.
Hade tyvärr ingen fotograf med mig idag.
Däremot återvände jag till brottsplatsen senare i eftermiddag och då fick kameran hänga med.
Tänkte kika på Anna-Helena och Chess som numera också är fast i det här CR-klistret
Konstigt, alla hästar gillar Sara!
Kan det vara så att de är tacksamma att någon ÄNTLIGEN får deras ryttare att rida på ett mjukt och naturligt sätt utan att slita eller banka på hästen.
Trots att det är stora leksaker vi roar oss med så behövs ingen råstyrka att få dom att springa.
Nej istället lär vi oss att med en lätt svikt i kroppen dansa fram tillsammans med våra fyrbenta vänner.
Det är fantastiskt och jag hoppas att alla kunde få chansen att prova!