När regnet öser ner ute och pojken sover sött i sin säng, har mamman tid att pusta ut ett ögonblick.

Så fort jag inte gör något speciellt börjar maskineriet i huvudet att gå igång och tankar om allt möjligt sprider sig.

Det som etsar sig fast just idag är : tro det eller ej, jo just det..... HÄSTAR   

Jag ställde frågan till mig själv, varför rider jag, varför har jag hästar och framför allt:
Varför lägga så mycket tid och energi på två gamla krakar som inte har någon "framtid"?

Först har vi min egna bruna valack som är inne på sitt 17:e år.

Han är i princip utdömd pga pålagringar.

Vi har väl aldrig haft någon lysande tävlingskarriär (förutom den där körtävlingen vi var med på) och i alla år har vi kämpat med diverse krämpor och bekymmer.

Jag har många gånger blivit uppmanad att byta häst, han är ingen dressyrhäst osv

Den andra vad jag kallar min "bonushäst", det stimmiga stoet Bella som har varit och ÄR idiotförklarad av många.

Hon fyller 20 år nästa gång och har inte många meriter att skryta med.

Tränare, hovslagar och andra hästägare kallar henne tokig.

"Den skulle jag aldrig sätta mig på" är kommentarer man ofta får höra.

Även om vi inte nått toppen än så har det hänt otroligt mycket med denna lilla dam de senaste åren.

Mycket är tackvare att hennes matte äntligen har slutat lyssna på alla andra och istället har insett värdet av sin fina häst. Det ligger många timmar bakom detta och det kommer att ta år innan hon är "perfekt" men visst är det en del av tjusningen? Att ha något att jobba med?

Varför hänger jag så envist kvar vid dessa två när det finns så många andra hästar att rida, träna och tävla?

För mig är inte hästar några tävlingsmaskiner, jag måste inte vinna för att fortsätta träna.

Visst blir tävlingsmänniskan i mig lite lessen när man kommer sist på en tävling men det är snabbt glömt.

För mig är hästar mina vänner, en kollega och sammarbetspartner.

Jag tävlar mot mig själv och är glad för de små framsteg jag gjort genom livet.

Att få förtroendet att rida och tävla någon annans häst är ett stort ansvar.

Tänk om jag förstör något, vi kanske inte presterar det som förväntas?

Men det beror ju helt på vem som äger hästen (och hur jag sköter mig på tävlingsbanan   )

Det ger mig så oerhört mycket mer att ha en tacksam hästägare än en prisrosett.

Så jag kommer att fortsätta att traggla dressyr med det material jag har även om jag titt som tätt blir ifrågasatt och motarbetad.

Bella o Latin, vilket par   

 

Sara

15 oktober 2012 15:54

Det är ju just HÄSTARNA man vill pyssla med. Det där andra, tävlingsresultat och annat, kommer ju som en bonus. :)

http://helgur.blogg.se

Natalja

16 oktober 2012 21:16

Hade inte kunnat säga det bättre själv : )

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I veckan hade vi besök av Hovslagaren. Han tyckte vi skulle plocka av skorna på Walle. Näää, tänkte jag, jag får ju snart börja rida igen!!Men min Hovis är en klok gubbe som själv gjorde en stor operation för några år sen och han tyckte jag skulle ta...

    Den här våren blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. En misstanke ledde till ett besök på vårdcentralen som sen skickade mig till gynmotagningen. Tre veckor senare operation...Läkarna hittade en gigantisk cysta på ena äggstocken. De har a...

När stressen tar över och sätter kroppen i obalans finns det en hel uppsjö av metoder att bli lugn igen. Jag har jobbat mer eller mindre aktivt mot detta i snart två år. Det är en lång tid och jag känner mig inte helt 100 än. Jo tankarna har jag gans...

VAB för 4:e veckan!!!       Hästarna vilar sig i form....       Å det gör jag med      Men det ska vi strax ta å ändra på!! Har insett hur viktigt bloggen faktiskt är. Både för mig och andra    Så nu kör vi igång igen!!Häng ...

    Vi klarade nyår helskinnade!! Det är väl enda nackdelen med lösdrift, att det blir lite bökigt att få in alla hästar under tak vid tolvslaget.  Jag hade klurat ett tag på hur vi skulle lösa det hela och min plan fungerade.  Jojje och Fr...