Direktlänk till inlägg 9 maj 2013
Eftersom vi går mot varmare tider så har vi flyttat in den senaste hösilagebalen på logen där temperaturen är betydligt lägre än utomhus i solgasset.
Igår var det dags att rulla in den sista för säsongen men just denna bale måste ha varit extra stor och tung.
Jag och Roger lyckades precis rulla in den på logen men sen var det stopp.
Lyckades varken vrida den och än mindre ställa den upp igen.
Hästarna hade mat för kvällen och vi valde att låta balen vara oöppnad tills hjälp kunde komma.
Rogers pappa och bror dök upp i morse kl 09 och vi påbörjade arbetet direkt.
Hästarna som är vana att få sitt frukosthö tidigt hade inte alls något tålamod att vänta.
Först gnägga Jojje, sen Latin.
Efter en stund började Latin banka på dörren å när inte det hjälpte så satte han tänderna i den
Stackarn, han höll verkligen på att svälta ihjäl!!
Det bör ju tilläggas att det FANNS hö kvar sen igår men det är ju inte gott när det vankas nytt!!
I hela 15 minuter fick han stå ut innan de fick nytt fint hösilage.
Passade på att packa alla påsar på en gång så var det gjort liksom.
Efter lunch passade jag på att motionera de två långbente.
Theo sov i vagnen brevid pappa Roger som mekade med sin bus-bil.
Bra att ha en kameraman i närheten så det för en gång skull blir lite roliga bilder att visa!
Hästarna är redo för en promenad.
Idag gick det lätt att få på Walle tränset, lurade in det med lite mat och det lyckades bra!
Det är ett konststycke att få ut båda utan att trassla in sig i något eller någon.
Helst vill vi inte ha med en liten svart på promenaden heller...
Å så vänder vi så jag kan stänga!
Ner med stigbyglar och rätta till alla snören (läs tyglar/rep)
Upp och hoppa! Första gången flög Walle iväg, nu är han ha så van att han knappt flyttar sig även om han står för nära och jag nästan måste trycka ner benet emellan dem!
Insåg snabbt att jag skulle koka över i långärmad fleecetröja.. Den åkte av och så gav vi oss iväg!
Hästarna är framåt och kliver på med stora steg. De tittar knappt på fotografen som smyger i diket.
En bit längre fram svänger vi in i skogen men innan dess passerar vi hundar, folk, soptunnor och brevlådor.
Allt detta utan att reagera, det går framåt med den grå!
Han sköter sig faktiskt mycket bra hela rundan. Vi stannar på kommando och skrittar iväg direkt på en smackning.
Där det finns utrymme travar vi en bit och även där lyssnar båda direkt på "traaaav".
Saktar av på prooo och sen igång i trav igen.
Duktiga djur!!
När vi kommer tillbaka ut på asfaltsvägen så testar jag att säga trav igen och det funkar. Direkt börjar båda trava och de får massor av beröm.
Saktar av efter bara ett par steg, pratar ett par ord med grannen (nyttigt att träna på att stå still också) sen går vi hemåt.
Jag kan ju inte bara rasta de stora och strunta i den lilla.
Så när sadel och träns är borta och pälsen borstad så tar jag med Jojje ut.
Han får stå utanför sadelkammaren och ansa lite gräs medans jag borstar och klär på honom sele och träns.
Sen leder jag honom en bit ner på vägen och tränar stanna och gå ett par gånger.
När han känns trygg (viktigt för Jojje om det ska funka) så stannar jag och klappar om honom en stund.
Han verkar nöjd så jag fäster grimskaftet i selen och ber honom gå fram före mig.
Det är alltid ett STORT steg för honom att ta, han är alltid osäker och jag får inte pressa honom, då blir han stressad. När han väl förstår och inser vad det är jag vill, går han direk framåt och ser så glad ut!
Mycket beröm och upprepning gör att det går lättare varje gång.
Han lyssnar väldigt noga på mig och vill så gärna göra rätt. Å jag tycker nästan man kan se hur han växer när han får beröm
Söta lilla ponny.
En liten loob i skogen å så vänder vi hemåt.
Det går bra rakt fram men han tycker fortfarande inte om bettet och skakar mest på huvudet när jag försöker svänga. Det får vi träna på mer. Eller så får jag träna honom att svänga med rösten
Hemma igen får han fortsätta klippa gräset medans sakerna plockas av.
Ja just det, nu är det fällperiod igen och även iår är han stickelhårig.
Märkligt! När sen all vinterpäls är borta så är han helt mörk igen.
Jag hinner knappt gå bort till hagen och släppa in honom innan de får syn på något.
Vad ser ni pojkar?
Jo, det är ju Ulrika och Dansös från grannbyn som är ute på tur.
Detta stiliga bruna sto brunstar och visar väldigt mycket intresse för både Walle och Jojje.
Latin har nog varit valack för länge... he he
Jojje bryr sig inte så mycket men Walle gör allt för att se så snygg ut som möjligt!
Å han vill inte ha den lille som konkurent...
Efter en stunds prat rider de vidare och det blir lite lugnare i hagen, de får sitt lunchhö och vi tvåbenta ger oss ut i kohagen för att grilla lite korv. Bäst att passa på innan korna kommer!