Bläääääää, va jag är trött på mig själv just nu.

Längtar verkligen tills jag kan röra på mig igen.

Nu går det bara inte   

Jo, jag kan ju gå upp på morgonen, köra lillpojken till dagis.

Jobba 6 timmar men efter lunch börjar det bli en pina.

Hämtar lillen på dagis kl 15 och sen hem.

Igår tog jag mig i kragen och gick en skogspromenad med vagnen och Lexie, det gick väl rätt bra.... men blev det soffan en bra stund innan jag kom på fötter igen.

Jag tror minsann att jag slumrade till en stund till o med.

Innan dagen var helt slut så var jag ute hos hästarna, släpte över dem i gräshagen. Mockade och placerade ut morgonhöet. Roger hängde med ut och fyllde på vatten plus kastade ner höbalarna från logen.

Frågan är om jag ska lägga manken till och försöka gå den där promenaden varje dag och hoppas att jag kommer i bättre form eller ska jag bara lägga mig ner och invänta november.....

Det jobbigaste är ju magen, får sammandragningar som gör att kulan blir stenhård = oerört obehagligt, så fort jag rör på mig. Ja, det kommer till o med när jag sitter still på jobbet. Å om jag förståt det hela rätt så kan man inte göra något åt det mer än att VILA.
Men samtidigt känns det som själva förlossningen kommer att bli jobbig om jag är helt ur form.

Det är ju ändå en ganska krävande sysselsättning.

Jag liknar detta lite vid Latins krämpor. Han måste ibland bita ihop och göra något som kanske inte är så bekvämt för att må bättre sen. Som nu till ex... sen de fått gå i gräshagen på natten och i skogshagen på dagen har Latin börjat röra sig mycket bättre. Han är visserligen fortfarande stel i traven men skritten ser väldigt mjuk och fin ut   

Ska testa om det funkar även på en gammal kvinna i stödstrumpor... det känns som det inte kan bli värre i alla fall!

Idag skippade vi promenaden för hundmaten var nästan slut så vi fick fara till Skrävle för att inhandla en ny säck.

Så ikväll har jag "bara" slappat i soffan utan att somna.

Ett tag fick sällskap av världens mysigaste som använde magen som kudde   

I morgon hoppas jag att jag kommer iväg på ett litet hästuppdrag. Det behövs för min psykiska hälsa om inte annat.

Jag blir ju snart knäpp av detta Zombieliv!!!

 

Anna

14 augusti 2013 09:23

Det var ett jäkla gnäll:) Graviditet är ingen sjukdom, det är ett tillstånd, ut och rör på dig! Dessutom har du pippat dig till dig helt själv, det var väl gravid du ville bli, eller? Du som varit med om det tidigare visste väl om att hästeriet inte funkar som vanligt då. Ta tag i din krage och var lite positiv, det finns dom som INTE får NÅGRA barn. Jag har ett men sedan var det ju stopp. Tänk på det istället, hur lyckligt lottad du är som kan få barn när du vill det!

Natalja

15 augusti 2013 21:19

Du har så RÄTT Anna.
Nu är det slutgnällt från min sida!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I veckan hade vi besök av Hovslagaren. Han tyckte vi skulle plocka av skorna på Walle. Näää, tänkte jag, jag får ju snart börja rida igen!!Men min Hovis är en klok gubbe som själv gjorde en stor operation för några år sen och han tyckte jag skulle ta...

    Den här våren blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. En misstanke ledde till ett besök på vårdcentralen som sen skickade mig till gynmotagningen. Tre veckor senare operation...Läkarna hittade en gigantisk cysta på ena äggstocken. De har a...

När stressen tar över och sätter kroppen i obalans finns det en hel uppsjö av metoder att bli lugn igen. Jag har jobbat mer eller mindre aktivt mot detta i snart två år. Det är en lång tid och jag känner mig inte helt 100 än. Jo tankarna har jag gans...

VAB för 4:e veckan!!!       Hästarna vilar sig i form....       Å det gör jag med      Men det ska vi strax ta å ändra på!! Har insett hur viktigt bloggen faktiskt är. Både för mig och andra    Så nu kör vi igång igen!!Häng ...

    Vi klarade nyår helskinnade!! Det är väl enda nackdelen med lösdrift, att det blir lite bökigt att få in alla hästar under tak vid tolvslaget.  Jag hade klurat ett tag på hur vi skulle lösa det hela och min plan fungerade.  Jojje och Fr...