Nu är det höst!
Det är mörkt, kallt och ganska blött!

Om man vill utöva sin åretrunthobby = ridning,

så får man bita i det sura äpplet och ge sig ut i det mörka, kalla och ganska blöta vädret.

Planen för veckan var att köra till ridhuset i morse men barnvakten fick förhinder så jag fick lite snabbt hitta på en plan B.
För två veckor sen fick jag lite smått panik när jag inte hittade någon bra riddag.
Jag hade aldrig ens kunnat tänka tanken på att ge mig ut i skogen... själv! Än mindre i mörkret.
Idag kunde jag i lugn och ro lägga upp en fungerade lösning UTAN att bli nervös eller sluta andas.

Jag tänkte att om jag gör iordning Walle och går rundan med honom i grimman först.

Ganska snabbt tyckte han det var dööötråkigt och stannade typ var 10e meter.

I skogen precis brevid vår gård finns det en liten runda som tar ca 10-15 minuter i skritt.
Den har vi gått många gånger.

När vi gått ett varv tog jag av grimman och hittade en lämplig sten.
Sen satte jag foten i stigbygeln och satt upp.

Å så tog vi rundan en gång till och min fina, duktiga gråa yngling traskade på framåt fast med en lätt snorklande ton. Vi avslutade rundan med att trava på den mjuka skogsvägen.
Han var såå pigg!!
Sen tyckte han det var konstigt att jag satt av och gick hem. Jag hade säkert kunnat rida hem utan problem men eftersom jag tagit av grimman och lagt den vid stenen så ville jag ha med den hem igen.

Hemma på logen igen och oj så trött han var!
Inte i benen men i det lilla lurviga unghästhuvudet.

Nyttig träning för både häst och ryttare.

Ute i mörkret stod en brun häst och tjurade.
Jag tror att Latin var så avis en gammal man kan vara....    

Man kan rida på olika sätt.

Det finns ryttare som är tuffa och det finns ryttare som nästan låter hästen bestämma vad de ska göra.

En del har mjuka hjälper medans andra är hårda och statiska i sina rörelser.

Jag har i många år varit den där starka ryttaren som med ren muskelkraft fått fart på den segaste hästen.

Så här i efterhand förstår jag att jag som ryttare har varit väldigt dominant.

Det är ju så med gamla ovanor, de har väldigt lätt att komma tillbaka om man inte hela tiden är medvetna om de och jobbar för att få bort de.

Sen jag började rida Centrerad Ridning istället för den klassiska dressyren så har jag blivit mer och mer medveten om min klumpighet och lyckades faktiskt få bukt med det mesta som felade.

Men så hände det något med min kropp. Ut kom en söt liten bäbis och sen var inget sig likt.

Varken kropp eller huvud.

Eftersom jag mer eller mindre varit skitskraj under en längre tiden så har den där fingertoppskänslan försvinnit och jag har gått på autopilot. Ridningen har blivit mekansik istället för rida med känsla.

Som tur är så har jag nästan lyckats jobba bort rädslan och nervositeten och min fina ridning börjar komma tillbaka. Framför allt märks det på min fina häst men även på mig. Jag kan numera tänka igen och vet hur jag ska rida även om det inte helt funkar än.

I helgen var det årets sista CR-kurs.
Latin fick stå över även denna gången så Walle fick gå två pass.

Jag var inte nervös eller stimmig. Jag var förväntansfull.

Körde ner till ridbanan och han var så cool som bara han kan vara!
Gick runt lite på banan innan jag satt upp och sen började försvarstalet.

Jag har nämligen en liten egenhet att vara skeptisk mot allt och alla och självklart har jag rätt i allt och gör allting rätt. Det går knappt att ändra på mig om man inte lyckas överbevisa mig direkt.

Nä, riktigt så illa är det inte men jag skyller på en hel del saker....

Tex att jag MÅSTE dra 10 gånger i innertygeln på en volt och jag MÅSTE knacka med innerskänkeln i vart tredje steg. Det konstiga var att när jag INTE drog i tygeln eller skänklade så gick Walle mycket bätte. Han fick ett annat flyt i skritten och hörnpasseringarna blev helt plötsligt mer balanserade.

Jag har skrivit om hans form i tidigare inlägg, att han har lätt att vara hög i formen och ibland tippar nosen in.
Sara förklarade vikten av att han måste stärka sin överlinje och bärighet innan han kan gå korrekt i den formen.

Därför jobbade vi på framåtbjudningen och rörelsen i rygg och manke.

Så himla intressant att känna skillnaden när jag lättade från ryggen, gav utrymme för yttersidan och var stilla i innerhanden i en hörnpassering.

Lite blandade bilder

Walle var lugn men framåt, han var avslappnad men focuserad.
Han lyssnade på mig trots att han var uppmärksam på allt runt honom.

Det kom många frust och jag kände mig väldigt trygg på hans rygg.

Söndagens pass fortsatte på samma tema.

Allt det där jag fick traggla under gårdagen verkade ha försvunnit under natten och jag kunde äntligen börja rida med en känsla istället för att agera som en mekanisk tjur.

Min innerhand skötte sig. Mina hälar var nästan där de skulle under hela passet och min häst?

Ja han fick självklart en guldstjärna!   

Så nu är det dags att på riktigt börja rida och tänka framåt.

Våga låta honom röra sig och få fram de där fina gångarterna som han faktiskt har.

Han är en positiv och känslig häst och jag vill för allt i hela världen inte förstöra det på något vis.

Nu gräver jag ner katastrof-tänket och tar fram glädjen och nyfikenheten i ridningen istället   

Han är verkligen min drömhäst   

Å då menar jag inte den röda väderkvarnen utan den grå hästen som går utanför   

Alla hästar är olika och alla hästägare/tränare är olika.

Därför kan man inte följa en speciell mall. Det som funkar för en häst, funkar kanske inte alls för en annan.

Inte för att vi har laborerat så väldans mycket med den grå så tror jag ändå att vi hittat ett vinnande koncept.

Han rids 2 dagar i veckan.

VA!! Inte mer kanske du tänker.

Nä, pga olika omständigheter så blir det inte mer än två gånger.

Vi har kommit in i den mörka årstiden och jag tänker inte riskera våra liv med att ge oss ut i skogen ensamma med pannlampa. Vill inte heller åka till paddock eller ridhus mer än en gång i veckan.

Han bygger muskler, han får bättre kondis och framför allt... Han blir mer och mer ridbar för varje gång.
I tisdags gick han alldeles lysande bra! Han hade framåtbjudning och var inte alls så tittig som tidigare.
Dessutom var det mörkt när jag körde hemmifrån och han hänger med, kliver ut ur släpet och jag kan hantera honom helt själv!! Lyckan är total och målet är nått!

Dagens hoppövning var studs.
Han fick börja med att trava och galoppera över bommarna.
Sen blev det ett litet hinder i mitten och så småningom så blev det fler.

Han visade tydligt att han tänker och taxerar bra över bommarna.
Han tycker det är kul och har verkligen gått från klarhet till klarhet.

Lite blandade bilder från kvällen (tagna från film)

Sen råkade jag skryta lite om honon innan vi gick ut från ridhuset.
Det fick jag sen bita i när han inte alls ville gå in i släpet, ha ha.
Ja det tog säkert hela 5 minuter innan han gav med sig och traskade in.
Han var nog lite trött i både huvud och knopp å blev liksom lite tom.

Jag förstår honom... jag blir likadan   

I morgon är det CR-kurs   

Oj, har veckan redan rusat iväg!
Någon kanske tror att man har aaaaall tid i världen när man är mammaledig, men ack nej.

Det är fullt ös, medvetslös HELA TIDEN, dygnet runt!
Denna veckan har vi dessutom haft dubbel kalas eller passar det bättre att säga 4 års kalas   

Storebror fyller 3 år idag och lillebror blir 1 år på onsdag.

Hur som helst, detta är en hästblogg och då pratar vi bara lite kort om det där andra.

Jo, som alla vet så har det varit älgjakt de senaste två veckorna.

För att inte reta gallfebern på jägarna så har jag hållt mig ifrån skogen.
När de dessutom sätter upp en sån här skylt 5 meter från hagen så bör man nog ta den på allvar.

Så i söndags lastade jag Walle och körde till Jämjö.

Han har varit där en gång tidigare, det gick så där....

Banorna i Jämjö ligger mellan en fabrik och E:22an, mitt i samhället.

Det händer alltså en hel del där.
MEN samtidigt är det superbra miljöträning.
Så klart skulle det regna och ännu bättre var att vi kom mitt i en träning.

En bil, en tränare och tre hästar var på plats.
Jag hann tänka att vi skulle vända men lyckades få bort tanken och lastade ut Walle.

Han var rätt stimmig så det första han fick jobba på var att stå still.

Det tog väl 10 minuter...!
Men skam den som ger sig, sen stod han som ett ljus när jag sadlade.

In på banan och så skrek han lite på två av hästarna som gick iväg.

Staketet var läskigt, bodarna var farliga, bilarna var otäcka och lastbilarna var hemska.

För att inte tala om en moped, den var VÄRST!!!
Jag gick runt med Walle med lugna, bestämda steg. Vände och fick honom att följa med avbrott då han skuttade eller kastade sig.
När jag emellanåt ville att han skulle stå still, blev han lite frustrerad.

Efter att ha  hoppat och rest sig X antal gånger så tyckte jag att han kändes tillräckligt lugn för att jag skulle våga sitta upp.

När jag var på plats i sadeln så var han lugn och avslappnad.

Han lyssnade fint och hade bra framåtbjudning.

Jag travade några varv på volten och fattade sen båda galapperna.
När allt funkgerade utan bekymmer fick han en välförtjänt klapp och så satt jag av.

10 minuter stå still.

30 minuter "promenad" på banan och

15 minuters ridning.

Nästa gång blir det kanske 2 minuter stå still och 43 minuter ridning.
För när vi körde hemåt var han så lugn och fin   

I torsdags var vi ute och körde IGEN!
Annie var med när vi var i Jämjö, moralsiskt stöd, men i torsdags hade jag bara Sid med mig.

Farmor mötte upp vid ridhuset i Öljersjö och de tog en promenad medans jag och Walle gick in i ridhuset.

Walle var supercool och jag satt nästan upp direkt.

Han var helt ljuvlig att rida från start till stopp.

Så arbetsvillig och lyhörd.
Enormt lätt att svänga och jag kunde både få till tempoväxlingar och påverka formen.

Så typiskt att ingen såg oss när det gick så bra, men förhoppningsvis gör vi om det igen   

Man kan väl säga att det var lite skillnad på den gråa ynglingen.
Mer vild än tam till en början i söndags och som en välutbildad dressyrhäst i torsdags.

Idag chansade vi och red ut i skogen.

Sandra var med och började rida Walle.
Jag tog den gamle. Har inte ridit honom på läääääänge.

Det kändes som att ratta runt en pansarvagn hi hi!

Vi tog den nya rundan som jag o Nina hittade sist.
Det gick väldans bra och alla parter skötte sig lysande bra.

Hästarna var framåt och blev lite små svettiga i den lurviga pälsen.

Latin linkade lite emellanåt men gick hela tiden med öronen framåt och tuffade på i sin egna otakt.

Det är ju mer som en rörelsestörning än hälta.
Vi bytte häst i skogen och jag red Walle hem.
Han var så fin men kändes så liten och tunn i jämförelse med biffen.

Vad gör då hästarna mellan ridturerna?
Jo de äter lite, sen äter de och så rullar de sig.... speciellt när jag tar av täckerna   

Så här ska en dressyrrumpa se ut!

Lite rund om magen men för övrigt är han väldigt fin i formen.
Snart 20 år och pensionär med krämpor både här och där.

Den lille är också lite rund men just nu är det mest päls   

Det var allt för idag.

Nästa vecka händer det grejer, vet inte hur jag ska hinna med allt   

Tisdag igen, det innebär ( i alla fall varannan vecka) hoppträning.

När bilen var packad och släpet kopplat gick jag ut för att leta efter Walle.

Där är han!

Å så fort han fick syn på mig så kom han i full galopp   

Till slut var han VÄLDIGT nära!

Han var ivrig att komma iväg, hade knappt tid att stå still när jag borstade honom.

Färden gick bra och han kändes supercool när jag sadlade honom.

Gick upp till ridhuset där Moa och Sandra byggde hinder.

Han var lite seg i starten idag, men när han väl fått upp farten så höllen han den.

Träningen avslutades med en liten bana.

När han var klar och avskrittad så var det dags att köra hem, men då var det mörkt!
Mitt katastroftänk gick genast in och jag funderade på HUR ska vi klara detta??
I sista sekund, innan vi körde hemmifrån, fixade Roger lampan i släpet.

Så det var inga problem att få in Walle där!
Han blev inte ens rädd när det låg någon bil bakom denna gången.

Duktiga lilla gråa häst, du imponerar mer och mer på din stimmiga gamla matte   

På måndag är det älgjakt!
Vi bor omringade av galna jägare som gör allt för att få sig en älg, bambi eller grisstek i frysen.

Därför valde jag att rida idag istället för i morgon.

Vill inte komma på kant med någon skogsägare som tycker att vi skrämmer bort älg.

Det var lite kyligt och såg ganska ruggigt ut när jag gav hästarna morgonhö.

Jag var ute i så god tid att jag hann ta in hästarna på logen och ta fram all utrustning.

Så när Nina kom var det bara att sadla och ge sig av.

Walle var trilskig redan när jag skulle sitta upp och jag har märkt att han blir mer sån när jag inte är nervös.

Fick säga till honom en gång (vilket gjorde honom lite sur) sen stod han still.

Vi red iväg och han var EXTREMT tittig idag.

På 50 meter hoppade han till minst 50 gånger   

Till slut tröttnade jag och sa till honom på skarpen, sen var han helt plötsligt inte tittig längre.

Vi red in på stigen i skogen, Walle gick först.

Där blev det plötsligt tvärstopp. Jag kunde inte se något och fick till slut fram honom.

Efter det stoppet blev han mycket lugnare, tror nästan han testade mig lite å när det inte gav någon effekt coolade han ner sig.

Latin fick gå först förbi husen men sen var Walle snabbt framme och gick förbi den lite långsamme brune.

Travade en bit men Latin såg så stelbent ut. Provade lite galopp istället och då vaknade han till.

Vi passerade ett hus och mötte en bil.

Ingen rekation från ynglingen.

Sen provade vi en helt ny stig och Walle-pånken gick först.

Duktig liten!!   

När stigen sen kom ut vid en liten gård vågade han inte gå vidare.

Latin kom till undsättning och sida vid sida skrittade de och spanade efter gris.

Vi såg nattfärska spår efter dem men hästarna var inte speciellt uppjagade. bara på sin vakt.

Sen mötte vi en lös vovve och hans husse.

Jag hann tänka att jag borde sitta av, men kom till sans i huvudet och sa det inte ens högt.

Hunden fångades in och vi red vidare.

Passerade badplasten vid Lösensjön och skulle gå den andra stigen tillbaka.

Det jag inte minns var att man var tvungen att gå över en liten stenbro över en bäck.
Den såg inte hästvänlig ut. Det låg tre stora stenblock och mellan dessa hade en eller två hovar kunnat fastna med lätthet.

Det vågade vi inte riskera så vi vände....

Passerade de två gårdarna och travade sig på stigen tillbaka.

Ut på grusvägen och där tog vi en riktig långgalopp!
Latin fick gasa på lite för att Walle skulle orka hålla igång.

Duktiga lilla Walle var trött i både huvud och knopp.

När vi passerade husen (där det alltid är farligt) och Nina råkade rida lite för nära deras soptunnor.

Hoppsan!! Ett liten skutt bjöd ynglingen på men sen blev det inge mer.

Hemma på gården igen.
Walle vill smaka på Latins tyglar men får ett bestämt NEJ från den gamle.

Släppte ut i Åkes hage utan täcke, gissa om det var två skitiga hästar ikväll???
Japp, de hade verkligen hittat det smutsigaste stället att rulla sig på.