Så var det helg igen och dags för vår traditionella uteritt med Nina o Latin.

Eftersom vi båda har småpojkar hemma som gärna vaknar i ottan så brukar vi köra igång redan kl 9.
Jag pinnade ut redan kl 7 och gav hästarna frukost och passade på att öppna till gräshagen.

Tänkte att Walle skulle skutta av sig innan han fick mig på ryggen.

Men så klart blev det inte som jag tänkt det...

De lämnade frukosten och gick ut för att leta gräs istället.

I hela två timmar gick de och solade med huvuderna i backen.

Lagomt till Ninas Subaru rullade in på gårdsplanen fick de ett ryck och sprang omkring lite.

Vi fångde in djuren och försökte borsta bort några av de 1000000000 hårstråna som de båda tappar just nu.

På med sadel o träns sen gav vi oss ut.

Jag hade en dust med den grå innan han stod still.

Han fick ta täten och var lite småstökig på vägen bort.

Det gick lugnare inne i skogen och han tog sig nästan förbi de farliga soptunnorna på egen hand.

Sen skulle vi gå förbi ett hus där de var duktiga och tvättade bilen.

Vi hade koll så de inte skulle dra igång högtryckstvätten men istället började en annan köra med tryckluft inne i garaget. Det blev lite för mycket för Walle som började steppa på stället.

Vi bad dem stänga av tills vi kommit förbi och det gjorde de så gärna.
Tack tack sa vi och fortsatte.

Uj uj uj va spänd Walle var efter detta. Han travade med så korta steg.

Vi fick Latin vid vår sida och snart lättade spänningen och stegen blev längre.

Fortsatte rakt fram på grusvägen och båda två var väldigt framåt.

Latin såg riktigt fin ut och Walle kändes kanon.

Passerade huset med hundarna och sen blev det galopp.

Det var lite läskigt tyckte Walle, vinglade lite, bytte galopp och försökte bryta av ett par gånger.

Jag hade lättare att fatta galopp denna gången men det blev fel till en början.

Vi mötte en bil och det gick bra.

Lite mer galopp och så strul vid två brevlådor.

Töntig unghäst!
Sen fick han gå först igen och han testade sina bromsar,

De tar bra kan jag säga   

Eftersom rundan blev längre än förra veckan så var hästarna lite varma i pälsen.

Vi valde då att skritta hela grusvägen hem, förresten hade vi nog inte kunnat göra mer för den grå var sååå trött.

Nyttig runda för denn ystra ynglingen.

När vi och sadlar var av gick vi bort till den andra beteshagen och lät dem gå där utan täcke i solen för att torka till. De blev helt överlyckliga och började genast äta på de få grässtråna som kommit upp.

De fick gå där i två timmar, sen tog jag lite muta med mig och grimmorna över axeln.

När de fick syn på mig kom de i galopp så mutan var överflödig.

På med grimmorna och så gick vi hemåt.

Jojje som var kvar i skogshagen tyckte det var jättekul att de stora grabbarna var tillbaka .
Så han sprang fram och tillbaka på andra sidan staketet.

Walle ville väldigt gärna hänga på och när han inte fick det blev han inte så glad.

Han visade framfötterna och sen backade han... Vände honom men han var fortfarande lite för framåt.
Sa till honom att vi skulle ta det lite lugnt.

Han blev SÅ upprörd!

Dessutom hörde han ett läskigt ljud och ville inte alls stå still.
Latin var på min sida och höll sig i skinnet.

Ganska snabbt kom Walle på att han bara var fånig och det var bättre att lyssna på matte.

Då kom tuggandet och den lilla tungan fram... sen frustet och de snälla ögonen.

Sen kunde vi fortsätta i lugn takt in i hagen.

Borstade dem så gott det gick, sen på med täcke igen.
Vill ju inte att de skitar ner sig riktigt än   

Till skillnad från förra året kan jag efter en lite för spännande ridtur, tänka att det var nog inte så farligt som det kändes, istället för att förstora det hela och tro att jag har världens värsta häst!

Som ni förstår så har jag varit ute med Vilde Wille idag.

Han var lugn till en början och stod så snällt när jag borstade honom utanför sadelkammaren.

La på sadeln och knäppte västen. Sen skulle vi gå till pallen. MEN då var vi tvungna att passera Rogers jobbebil!
(som om vi inte gick förbi den på vägen TILL sadelkammaren.....!!)
Han kastade sig och när jag bad honom stå still med rumpan mot bilen svarade han med att lätta i framvagnen.

Jag tog då med honom runt, runt, runt bilen och lite då o då bankade jag på dörrar och tak.

Bytte varv och han tyckte det var så pass läskigt att han slog bakut!
Till slut vågade han lukta på backspegeln och sen tog han några steg till å sniffade på fronten.

ÄNTLIGEN! Det tog bara en 10 minuter.... Pust!
Sen satt jag upp och vi red förbi bilen, som helt plötsligt inte var farlig alls.

Gick förbi grannarna och in i skogen.

Tänkte trava lite men Bambi är ju så klumpig på skogsvägar att han bara snubblar.
Då tar han ner huvudet och börjar skutta.
Jag säger till honom och travar vidare.

Hade behövt att öka tempot för att få honom på andra tankar men då hade vi säkert stått på öronen över en kotte!!

Så istället svängde jag in mellan granarna och så gick vi serpentiner där istället.

Han lugnade sig snabbt och frustar en hel massa gånger.

Sen provade jag trava ett par steg igen. Direkt kom ryggen upp och huvudet ner.

Även om jag är hur modig som helst nu för tiden så gillar jag verkligen inte bockande hästar.

Bet ihop och travade på så gott det gick på den hala gräsvägen.

Höll händerna och tyglarna ganska högt för att förhindra huvudet att hamna mellan frambenen.
Jag var inte lika nöjd som sist men lite stolt att jag inte satt av och sprang hem   

Vi tog oss hem och mötte en bil precis när vi skulle in på gårdsplanen.

DEN reagerade han inte alls på....!

Så nu måste jag komma på en plan hur jag ska undvika bock... eller så var det bara en engångshändelse!

Förresten så fick Walleman ett nytt träns idag med en extra snyggnosgrimma!

Jag kan inte mer än le åt förra årets inlägg.

Bild från 2014

Tänk att jag överhuvudet taget överlevde detta!!
Att inte Walle tagit mer "skada" är ju faktiskt helt otroligt.

Hur kan man bli så nervös och rädd för något man pysslat med större delen av sitt liv och som man dessutom älskar?
Det är säkert en massa olika anledningen men jag skyller en hel del på mammarollen i kombination med en lite hormonstav under huden. Den ska förhindra graviditet men enligt mig förhindrade den allt annat istället.

Även om det bara är lite hormoner i den och man inte brukar bli så påverkad av det så tyckte jag bara den stökade.

Nu är den sen 1 månad väck, bortplockad och kastad åt skogen!

Jag är piggare, gladare och framför allt MODIGARE. Inte bara på hästryggen utan i övriga livet. Blir inte alls så stressad som innan och slipper nu alla mellanblödningar och konstigheter som den där lilla pinnen ställde till det.

Hur som helst så var det en nyttig erfarenhet för nu förstår jag hur man känner sig när man är riktigt rädd.

Helgens ridtur gick av stapeln tidigt i söndags morse.

Nina kom innan kl 9 och eftersom hästarna stod och väntade så gick det fort att få dem klara.

Walle var lite trilskig och ville inte stå still vid pallen.
Jag fick jobba lite med honom innan han coolade ner och lät mig klättra upp.

Han var verkligen pigg! Så han fick helt enkelt gå först.
Å det fick han göra HELA rundan runt.
Även förbi de läskiga husen på andra sidan skogen.
Fick passera 4 människor och en stor hund PLUS att han fick trava förbi stället där han bockade förra gången.
Han var så duktig och gav med sig snabbt där han försökte smita undan.

Jag var blixtsnabb och stoppa/rätta honom när han trilskades och efter en lite längre travsträcka frustade han säkert 10 gånger.
Sen skrittade han så avslappnat och lugnt med Latin efter sig.

Ingen av hästarna brydde sig om den ganska hårda vinden.

Nina passade på att fota oss när vi gick över kalhygget.

Visst har han biffat på sig, min gråa snygging?

När vi tagit oss ner till vägen provade vi en liten galopp.

Walle fattade först ingenting, men det dröjde inte länge innan poletten trillade ner och han kom igång i en härlig galopp!
Skogsägaren hade skrapat vägen så den var lite tung, perfekt för en yster unghäst.

Inte lika bra för en kortbent pensionär.
Så efter galoppen fick vi skritta sista biten för att skona Latins ben.

Gissa om jag ännu en gång var stolt som en tupp?
Mmm! Jag var mallig heeeela långa dagen   

Å vilken tur att vi var ute i ottan, sen kom ovädret på besök och bjöd på både reng och snöblandat som kom på tvären   

Men jag var tuffare   

Igår smet jag ut till hästarna så fort jag bara kunde efter middagen.
Det hade inte riktigt hunnit börja skymma så jag hämtade Walle i hagen och tog av honom täcket.

På med sadel o träns, å hjälm plus väst.

Pannlampan fick också hänga med ut.

Han var nog lite i chock för han rörde inte en fena till en början men när jag gick ett par steg så var han allt annat än lugn.

Han blåste upp sig och steppade runt, jag tog bara det långa benet för det andra och traskade iväg med Mr Grå på släp. Det första han fick syn på var grannen plus hund = livsfarligt.

Jag manade bara på honom och han hängde med.

Sen var det något annat han reagerade för. jag såg inget men plötsligt var han väldigt lätt i framdelen.

Reste sig och när jag bad honom backa, reste han sig lite till.

Sen blåste han så där som hästar gör när de ser något riktigt läskigt, men jag såg fortfarande ingenting.

Manade på honom igen och han hängde på. Gick in i skogen och började cirkla runt granarna.

Han skuttade runt igen och hamnade halvvägs upp i en gran, sen frustade han och lugnade sig en aning.

Vi traskade runt där bland granarna i ca 5 minuter sen hade jag en ganska cool kille vid min sida.
Då letade jag upp en lämplig sten och satte foten i stigbygeln.

Han stod still och väntade på signalen för att få gå.

Sen skrittade vi på stigen i skogen och försökte undvika att snubbla.

Två kortare travinslag hann vi med innan vi var tillbaka där vi gick in.

Får nog öva lite mer på det för han är riktigt klumpig när det gäller skogsstigar i mörker.

Fortsatte att skritta och vi tog oss ända hem utan bekymmer.

Är sjukt stolt över mig själv som satt upp trots vild häst.

Jag kunde tänka och komma på en lösning istället för att fega och strunta i att sitta upp.

Får nog ta mig tiden det tar att jobba honom från marken de dagar han är sån där, för än så länge löser jag nog inte det på ryggen. Tror inte att det hjälper att låta honom "springa av sig" utan det gör honom nog "vildare".

Bilder från våren 2014

Nu gott folk är vi igång på riktigt!
Med tanke på hur harig och nervös jag var förra året så är det nästan lite smått fantastiskt att jag idag, satte foten i stigbygeln, utan att varken tagit valium innan eller longerat Walle.

Nina kom som brukligt i ottan och hästarna stod redan på plats och väntade på oss.

Båda hade gjort vad de kunde för att rulla sig i leran, då är man tacksom för täcke med hals   

På väg ut:

Walle var helt med på noterna och stod som ett ljus när jag satt upp.

Han ville dessutom gå först och det fick han naturligtvis.

Det var inte förräns vi kom närmare grannbyn han stannade till och släppte fram Latin.

Sen gick han förbi och lät sig inte stoppas. ha ha

Vi kom ut på grusvägen och tänkte trava lite.
Walle var jättespänd och hade ingen takt i traven.
Latin var jätteknackig och hade inte heller någon takt....

Sen svängde vägen, Walle stannade till... Latin fortsatte och Walle blev lite busig.

Bjöd på några bocksprång men lungnade sig när vi var ifatt Latin.

Sen var han lugn.

Stannade i skogen för en kortare fotosession.

Vi fortsatte att ta täten genom skogen och vidare ut på nästa grusväg.
Skrittade mest men avslutde med lite mer trav.

Walle gick först och vi passerade en avsågad gran som eventuellt bet Walle i hasen (han reagerade så i alla fall när vi gått förbi)

Båda hästarna såg såååå nöjda ut när vi var hemma igen.
Men mest nöjd av alla var nog jag!! Tänk att jag vågade rida ut, jag blev inte ens nervös när han skuttade!!!!
JIPPPPPPPPPPIIII!!!!!
Längtar redan till nästa ridtur   

Eftersom vi hade solen på besök idag gick vi ut en sväng, jag och pojkarna.

Titta, där är ju Walle....!

Sid kollar in hästsläpet.

Men det var inte så varmt som det såg ut så vi traskade in efter en stund innan det blev för kyligt.

Storebror ger en hjälpande hand!

Å Lexie var ju också med så klart!

Nu sovdags.... gissa om jag kommer sova gott!

  Inte riktigt men den är i alla fall mycket bättre   

Tog en handhäst-tur i söndags och denna gången skötte sig Walle perfekt hela tiden.

Inga luftsprång eller tvära kast.

Passade även på att frissera båda hästarna.

Kammade igenom svansarna och kapade manarna.

De blev såååå fina!

Idag var middagen klar så pass tidigt att jag hann gå ut INNAN det blivit mörkt.

Jag tog genast chansen att gå en sväng med Walle.

På med sadel och träns och reflexer, för även om det var ljust när vi gick så blir det mörkt snabbt.

Han var jätteduktig. Tyckte nästan att jag var fånig som bara skulle ut o gå...

Får se om vi gör om det på fredag så siktar vi på en ridtur på söndag.

Ja det kan man verkligen säga.... eller inte!
Har inte gjort vettigt alls denna vecka förrutom att hosta, kräkas, ha ont i revbenen från hostandet, ha feber och känna mig yr.
Röntgade lungorna i måndags men de hittar inget.
Har väl fått det elakaste och envisaste virus i hela Blekinge.
Inte nog med det, nu ligger även lille Sid sjuk med hög feber...

För att hålla humöret uppe över vattenytan så hittade jag dessa bilderna  

Tagna i februari 2012 

Solen sken och snön lös!
Det hade varit en perfekt riddag om det inte hade blåst iskalla vindar.

Men jag hade bestämt mig att nu ska de igång och då stoppar varken feber, hostattacker eller hårda vindar mig!
Egentligen skulle jag sparkat igång de två lurviga redan förra helgen men då var jag med jobbet på Kick Off i Kolmården....   

Båda två blev väldigt frustrerade när jag bara satte fast dem på logen UTAN att ge dem mat.

Inte ens när jag sadlade Latin fattade de vad som var på G.

Walle har växt, inte bara på höjden utan även på bredden och huvudet har också blivit större. Jag fick spänna ner bettet ett hål på varje sida.

Vi kom knappt ut ur hagen förrens den yngre behövde en tillsägelse.
Stod snällt när jag satt upp på Latin och sen bar det iväg.

De första 10 minuterna var han helt rabiat!
Kärt barn har många namn och Walle heter just nu Vilde Ville!

Han bet i linan, han bet i Latin, han skuttade på stället och ville gå först eller välja en annan väg.

Latin gjorde sitt bästa för att hålla honom på sin kant.

Av förklarliga skäl tog jag inga fler kort, jag hade fullt upp med dessa två!
Pust, jag är glad att jag inte satt på idag för emellanåt var den grå mer i luften än på marken.

MEN efter 10 minuter lugnade han sig och var "bara" pigg.

Det tycker jag verkar lovande inför uppsittningen   

Hemma igen!
Ser ni den busiga blicken?

Jag passade på att släppa dem i gräshagen utan täcke.
De behövde lufta pälsen och låta manen fladdra lite till.

Hum, här syns det hur STOR han är nu!
Latin har blivit en brun ponny brevid Walle/Ville.

Lite småsur blev han allt, å det blev inte bättre när jag sa att han hade päls som ett virvelmarsvin   

Han körde iväg Walle och gick efter med bestämda steg, men Walle är den socialaste hästen i södra sverige så han kom snabbt tillbaka.

Latin letade efter något ätbart... så klart!

Walle gick en sväng....

.... men kom snabbt tillbaka igen!

Jag hade ju lite att pyssla med så det blev bara en kort pratstund, sen hjälpte han Latin att äta.

Får se om han får behålla sitt nya namn under veckan eller om det blir Walle igen