Nemas problemas!
Inga skutt och hopp, nä idag var det en lugn, på gränsen till seg grå unghäst som hängde med i snöret.

Frågan är hur han egentligen är   

Det gäller att ta vara på dygnets ljusa timmar och när Roger är hemma å tar hand om gossarna.

Sandra var morgonpigg och dök upp på Lycke vid niotiden.

Jag hade hunnit ut och kopplat för släpet.

Idag placerade vi det vid ladugården.

Tänkte utnyttja väggen som stopp eftersom han gärna kliver åt vänster hela tiden.

Innan vi tog ut Walle tog vi varsin borste och fick bort den värsta! Han hade nämligen sovit gått i något sumphål.

Blöt på hela magen och sidan å övriga kropp var inpackad i intorkad lera.

Sen gjorde vi som vi brukar... Han var med och öppnade upp släpet, jag hann knappt få upp dörrarna innan han var inne.

Backade ut honom två gånger och tredje gången han gick in stängde vi.

Den här gången stod ingen framme vid honom. Jag hängde bara med upp på lämmen men stannade precis innanför släpet. Sandra stod utanför och höll i dörren för den ville bara blåsa igen.

Så man kan säga att han gick in själv. Duktig pojk!!
Å detta trots att snickarna var här och bankade.

Vi körde sen lugnt och försiktigt ner mot E22an sen vidare mot stan för att vika av mot Ramdala mark.

Det är en paralell väg med våran väg som även ingår i ridvägarna här.

I slutet finns en liten vändplan, där stannade vi och lastade ut.

Inga hästar eller människor som störde, bara skogen och vinden.

Vi luktade lite på snön.

Gick in i släpet, ut igen, ett varv runt bilen å så in igen. Sen stängde vi å åkte hem.

Likadant denna gången, han gick in själv. Jag stannade vid lämmen och Sandra stod utanför.

Hemvägen gick lika lungt och sakta, viktigt att inte skrämma honom nu genom att köra rally.

Lastade ut på gårdsplanen och han såg ganska förvånad ut över att vara hemma igen.

Placerade Mr Grå utanför logdörren och hämtade sadel o träns.

Sandra hoppade i väst och hjälm (å ja jag hade också hjälm även om jag bara tänkte stå på marken)

Sen gick vi bort till vändplanen, Sandra hängde en gång, tog några steg och så kasade hon försiktigt ner.

Ja ha, då är det ju bara att sitta upp då! Så vips var hon uppe igen utan den minsta reaktion från Walle.

Vi gick ett par steg, hoppade av och repeterade.

Tredje gången hon satt upp gick vi heeeela långa vägen till soptunnorna, ja det är nog minst 30 meter   

Han var sååååå duktigt, Sandra var sååååå duktig och jag var såååååååååå glad!

Det enda som irriterade honom var nosgrimman.

Idag hade vi satt tyglarna i bettet men det gjorde honom inget.

Utan att överdriva så kan jag säga att ALLT gick enligt planen idag.
Inga skutt, inga bakutsprång eller hastiga backningar.

Det var en sammarbetsvillig och lugn unghäst som verkligen tyckte det var roligt att få hitta på något.

Ja vad vi kunde se så var han knappt ens trött i huvudet när han kom ut till Latin.

Därför använde han sin energi att reta den gamle kungen som orubbligt behöll tronen    

Så även om fokus just nu ligger på Walle så är absolut inte Latin bortglömd.

Han har en väldigt viktig roll i Walles utbildning och vi kommer att använda oss av Latin en hel del.

I alla fall så länge han orkar och vill vara med.

Jag försöker verkligen komma på en fördel med morgonpigga barn, å det enda jag kommer på är väl möjligen att dagen blir lite längre. Så efter frukosten smet jag ut medans övriga familjemedlemmar slappade i soffan. Man blir ju lite sömnig när man går upp strax innan kl 6.

Packade hö och sen fick jag ta tag i saneringen av två dammiga skitgrisar.

Latin var värst, han hade tagit ett lerbad som sen hade torkat in i pälsen.

Precis lagomt tills jag var klar och klev ut från logen tillsammans med två fyrbenta, kom det ett bus med vitt snöblandat regn...

Walle såg lika glad ut för det, se vi gav oss ut trots vädret.

Vi tog samma runda som förra helgen och det gick lika bra som sist, om inte lite bättre till o med.

Walle var väldigt pigg till en början och taktade brevid Latin.

Ingen av dem verkade bry sig om att bli blöta, det var mest jag som ganska snabbt kände mig kall.
Jag saknade mina termobrallor   

Hemma igen var det som Walle var helt överlycklig och ville "krama" Latin.

Något Latin inte alls uppskattade.

Ja Walle fjäskade väldigt för den gamle valacken.

Latin är ju inte den där killen som utåt sett visar något men vi vet alla att han är en känslosam kille som uppskattar lite kel då och då   

HUR ska jag få in i mitt huvud att bara för att man gjort någonting korrekt en gång så betyder inte det allt det alltid kommer vara så?
Jag själv till exempel lär ju mig inte ett dressyrprogram genom att läsa igenom det en gång.....

Så om vi nu ska lyckas få in den grå i släpet igen utan trubbel så måste jag fortsätta traggla lastträning.

Vädret var inte riktigt så sammabetsvilligt.

Det blåste, regnade och snöade om vartannat.

Jag tänkte nästan vara mesig och helt enkelt strunta i att ta ut djuret.
Men så var det någon i tankarna som fick mig att ta mig i kragen och fullfölja min planering.

Kopplade för bilen. Hämtade kraftfoder och grimma, sen hämtade jag Walle.

Han hängde med och snorklade sig förbi släp och bil.

Sen följde rutinerna som vanligt.

Å han gick in direkt in i finkan, utan att passera gå, för att ta en stor tugga mat.... å så gick han ut!

Vi höll på så en stund. Ibland tog det en stund innan han klev in, ibland gick det snabbt ut.

Han skuttade iväg när det blåste för mycket och var lite på tårna när vi gick en runda runt gården.

När han spände sig så andades jag luuugnt och rörde mig långsamt. som om jag hade sirap i kroppen.

Stannade och sänkte axlarna.

Då lugnade han sig och huvudet närmade sig backen.

När han kändes cool igen gick vi in igen.

Fick honom att gå in två gånger efter att maten var slut men han stod inte kvar speciellt länge inne.

Målet var inte att stänga (eftersom jag var själv) utan att han skulle gå in och tycka att det var trevligt där inne.

Snickarnas oljud var inte så farliga idag men regn/snän mot taket var lite obehagligt.

När vi var klara stängde jag dörrarna och tog upp baklämmen.

Sen fick han gå ut i hagen igen.

Vi avslutade på ett trevligt och possitvit sätt, jag kände mig lugn och Walle hängde på vädret till trots.

Å tänk så enkelt det blir nästa gång när det INTE är snöstorm   

Pojkarna förra veckan

Hoppas ni får en riktigt härligt Alla Hjärtans Dag kväll.
Jag ska gå o lägga mig tidigt... det var en liten krabat som inte ville sova i natt så hans mamma (och pappa) är lite trötta idag   

Idag var dagen då planen var att sitta på den lilla grå fölsingen.

Som väl är har han växt till sig en hel del och idag såg han extra vuxen ut med både sadel, träns och tyglar.

Vi gjorde som vi brukar träna.

En sak i taget och fokus på att han skulle vara lugn och lyssna.

Snickarna var igång och hade en massa oväsen för sig.
När de kom stod jag ute och borstade Walle, han blev lite rädd för den stora bilen och kastade sig iväg.
Sen lugnade han sig och kunde stå still tills ryttaren dök upp   

Stå still vid pallen går bra nu även om den slog honom på benet när vi gick från sadelkammaren.

Sen hjälpte jag Sandra upp så hon kunde hänga över honom och sen sakta glida av.

Vi hängde ett par gånger, gick några steg och sen var han redo för uppsittning.

Det gick ju alldeles lysande och vi kunde ta ett par skrittsteg till o med tills snickaren startade sin bil. Då fick vi lite panik (läs jag) Han tog ett par snabba steg mot logen men Sandra kunde sitta av innan han började stressa för mycket. Sen visade han några rivstarter, bakutsparkar och småhopp.

Tur att jag var hos Sid och att det var Sandra som höll i vilddjuret   

Hadet jag varit själv så hade jag säkert packat ihop och inte plockat ut hästen förrän han blivit vit!!

Jobbigt att behöva erkänna att man blivit en fegis men så är det och jag jobbar på det...

Hur som helst, när han lugnat sig och kunde stå still igen gick vi bort till vändplanen istället.

Där hängde Sandra en gång till och sen satt hon upp. Han stod helt still tills vi bad om ett par steg framåt.

Sen var vi nöjda, VÄLDIGT nöjda!
Det här är ju ett jättekliv framåt i hans utbildning.

När han fått komma ut i hagen igen öppnade jag till gräshagen och lät alla tre springa av sig.
Ja till o med den gamle brune sprang runt en stund.

De passade även på att rulla sig så de var sååå fina när det var lunch och de fick gå tillbaka till skogshagen.

Latin bara passerade medans de ungre alltid är artiga och stannar för att hälsa   

   Nu har nästan all snö och is försvunnit.
Vädret var faktiskt riktigt behagligt i eftermiddag så medans de små sov (plus pappa Roger) passade jag på att ta en tur med de långbenta hästarna.

De stod på logen och väntade när jag kom.

Medans jag försökte få ordning på pälsen fick de smaska på HippoBas Cool. De brukar få HippoBas Basic. Den var slut vid sista leveransen så då testar vi en utan havre. Kanske inte är helt fel med tanke på herr Piggelin.

Walle fick bett i munnen (mest för att inte tugga så mycket på grimskaftet)

Latin fick dressyrsadel och hack

Sen trixade vi oss ut ur hagen och bort till pallen.

Ha ha, nu har ju Walle tränat på att ställa sig brevid den så han klev fram och gjorde halt så Latin fick inte plats brevid den! Söting!!
Jag fick flytta på honom och ställa dit rätt häst istället.

Å så svingade jag mig upp! Walle passade på att mysa lite med Latin under tiden..

Sen skulle han mysa med mig, men det hade vi minsann inte tid med.

Trots att det är lääääänge sen vi var ute alla tre så var det inga problem att gå iväg och förbi grannar och brevlådor.

Visst var ynglingen pigg och småsprang brevid oss emellanåt men inget mer.

 In i skogen och Latin traskade på med spetsade öron.

Eftersom det regnat en hel del plus all snö som smällt så är det väldigt blött i skogen.

Vi passerade en hel del stora pölar. Latin stannade och plaskade med hovarna.

Walle var lite mer tveksam.

Men han hängde med till slut!

Innan vi kom ut på vägen igen så hann vi med att trava också.
Walle lyssnade bra på travkommandot och Latin svarade direkt.

Sen skrittade vi sista biten hem.

Å jag tyckte mig se en något tröttare unghäst.

Nu när Walles liv som blivande ridhäst har börjat på allvar var det dags att göra något åt kalufsen.

Vi stod själva inne på logen och tränade samtidigt på att stå still.

När jag ryktade så stod han som ett ljus men när jag började rycka manen så la han in backen. Så det blev ett steg fram, ett ryck å så backade han ett steg. Efter 100 gånger så gav han upp och stod still   

Han fick även prova ett par benskydd. Å så fin han blev!

Han reagerade ingenting när jag satte på benskydden eller när han gick med dem. Sen helt plötsligt upptäckte han något där nere.

Lyckades på en sekund bita sönder en flärp! Dessa unghästar!

Sen gick vi ett varv på gårdsplanen och luktade på den stora skopan.

Var framme vid den lustiga maskinen som snickarna hade med sig.

Sen tänkte jag gå tillbaka och påbörja mockning/höpackning men Walle stannade vid sadelkammardörren och hade nog gärna hittat på något annat kul idag.

Öppnade till sommarhagen och de traskade iväg, men Walle gick inte så långt.

Han väntade kanske för att se om jag tänkte servera mat där även idag.

Men se det tänkte jag inte för det fanns hö kvar   

Dagens kaninkompis är en guling.