Enligt almanackan så var det dags för unghästavmaskning spruta nr 2

När Walle fick första omgången så rörde han knappt ett öra.

Nu när han fick syn på vad jag hade i handen så tog han för givet att jag tänkte mörda honom eller ge honom något vedervärdigt.

Jag kom inte i närheten av hans mun, han blir ju som en giraff när han sätter upp huvudet.

Först blev jag arg och tänkte att jag bråttar ner honom och pressar in sörjan i munnen (värmen och tokbusiga barn gör att tålamodet är minimalt framåt kvällen) Sen tog jag ett djupt andetag och tänkte till lite innan jag gjorde något mer. Han ska förmodligen avmaskas fler gånger i livet och då är det lika bra att lära honom att det varken är farligt eller smakar pekka!

Jag tog grimmskaftet och trädde det genom bindringen. Sen fick han stå där "med spänn" medans jag tog sprutan och gnuggade den i pälsen på bogen, halsen och i huvudet.
Han gillade det inte men gjorde inget.

Till slut slappnade han av, sänkte huvudet och det blev slack på grimmskaftet.

Han fick beröm och sen tog jag höger hand om mulen och vänster hand öppnade mungipan. Det gick bra och jag kunde ge honom det han skulle ha.

Efteråt såg han lugn ut och inte särskilt berörd av behandligen. Det hade han säkerligen inte gjort om jag följt plan A   

Han är en liten åsna den där Waldemar.

Man måste alltid vara steget före och snabbt komma på en lösning på hans påhittiga bravader.

I torsdags, typ den varmaste dagen på hela veckan, kom Sandra förbi efter jobbet för en tur i skogen.

Jag ville känna på Latin lite mer och de andra två behövde hitta varandra igen.

Vi red ut, indränkta i flugmedel, och båda pojkarna traskade på med raska steg.

De hade tillbringat hela den varma dagen på logen och på så sätt sparat en massa energi.

Som vanligt skrittade och galopperade vi mest.

Mötte en familj med tre hundar, Walle ville hänga med dem istället för Latin, ha ha

När vi kommit längst upp på rundan (rent geografiskt) så var den bommen låst. Vi kunde inte ta oss igenom utan fick istället vända och rida samma väg tillbaka.

Så även om rundan blev längre än vad vi hade planerat var det inga trötta hästar, nä de var knappt svettiga!

Walle verkar trivas med sitt nya bett och den nya hoppsadeln.

Sandra satt bättre i den även om den fortfarande är väldigt "ny hal" liksom.

Förresten... har jag visat er detta ursöta ekipage?

Theo och hans ponny! Lika stolta båda två   

Lyckas tydligen inte bättre idag, det hann visst bli natt innan jag hade tid att slå mig ner vid tagenterna....

Hur som helst så fick jag in en viss grå varelse i släpet utan större bekymmer.
Resan till Västeråkra gick bra och han verkade känna igen sig när han kom ut ur släpet.

Visserligen var allt farligt ändå, det var ju nytt på sätt o vis.

Sandra gick med honom en stund innan för att han skulle få titta, lukta och känna på så mycket som möjligt.

Han var laddad och väldigt irriterad på de tusentals små flugor som cirkulerade runt honom och envist landade på frambenen.

Som sällskap och draghjälp tog vi hjälp av en stabil kille, Alfred.
Han är halvblod/nordsvensk och lika bra moraliskt stöd som Latin.

Walle var ganska trotsig och hade bestämda åsikter om gångarter och vart han skulle gå och inte gå.

Sandra är snäppet envisare än honom så efter halva passet flöt allt på bättre.

Det var kanske inte så himla smart att hoppa in häst och sadel samtidigt, speciellt när ryttaren inte hade helskodda ridbyxor = såphal sadel.

Walle är inte heller den lättaste att hänga med på och vara följsam eftersom han är så kvick och har stora rörelser.

Det märks att han har en bättre grundkondis nu, han orkar mer.
Han har även växt på både höjd och bredd.

Ja förresten, i lördags var vi ute tur, jag och hästarna.
Latin har sett riktigt risig ut de senaste veckorna.
Vädret påverkar honom och sommaren har alltid varit hans "värsta" årstid med insekter och hårt underlag.
Att vifta på huvudet större delen av dygnet är inte nyttigt när man har nackont.

Som tur är så har han insett att han slipper flugor och andra bitdjur inne på logen så där står de när det är som varmast och äter hö.

Så i lördags tänkte jag rida en sväng på Latin för att känna hur illa det verkligen var.

Å ska han ut är det lika bra att den yngre får hänga på.

Latin blev ÖVERLYCKLIG när han insåg att det honom jag skulle rida (anar en viss svartsjuka) och han gick riktigt bra hela rundan. Vi både travade och galopperade.
Den yngre uppförde sig exemplariskt. Han var bara lite arg på alla som ville äta på honom och använde Latins rumpa för att klia sig och få bort insekterna. Tur att Latin är en snäll gammal häst som låter snorvalpen härja.

För en gång skull såg Walle liten ut! Latin tog verkligen plats! (med all rätt) 

Wow, två inlägg på rad!!

Nu ska jag bara försöka hinna med att svara på alla trevliga kommentarer också.

Nöjd yngling efter ett spännande ridpass.

Roligt att se Sandra i sadeln igen.
Walle bjöd på hela registret av namn, Åsna, Waldemar, Amazing, Spöket och lille skutt.
Eller ska han få heta Store skutt istället efter att ha hoppat Sandra ur sadeln   

En längre version med rörliga bilder kommer senare, nu är det visst natt!

   Oj så dagarna springer iväg!
Ibland är det sommar och väldigt varmt men just nu är det höstväder med regn och blåst.

Tanken var att rida Mr Grå en gång i veckan och det har jag gjort med undantag för förra veckan.

Då blev alla tre hästarna vaccinerade och så var vädret som sagt inte så roligt i helgen.

Hur håller jag mig sysselsatt då?
Behöver jag skriva något mer eller räcker det att visa den här bilden?

Bröderna Bus håller igång från 07 till 19....   

Jag får vara glad om jag hinner fisa ens, ha ha

Passar snuskigt bra till detta träns   

Nu börjar allvaret i Blekingeskogen.

Jag äger en grå häst och det är meningen att han ska bli min tävlingshäst....
Så långt är det frid och fröjd MEN så den bittra sanningen är ju att jag är en nervös och osäker tvåbarnsmamma som blivit mer eller mindre livrädd för min häst.

Nej, det är ingenting som har hänt (mer än att jag fött barn) men jag TROR hela tiden att det ska hända något.

De sista gångerna jag suttit på Walle har jag bara varit nervös, inte hysterisk.

Ska jag övervinna detta måste jag bita mig i läppen och ge mig upp på Walle.

Det gick ju bra i tisdags när Sandra var här.

Walle kaxar inte mot Sandra.

Walle kaxar mot mig....

Han märker ju när jag skakar som ett asplöv och har slutat andas.

Ett steg i rätt riktning är att jag också är medveten om det och kan därför jobba på det.

Idag kom min arbetskompis Nina.

Hon har precis som jag fått två busPojkar så det blev en mammaritt   

Vi gjorde iordning hästarna och gav oss iväg.
Jag körde mitt katastroftal om hur vi ska bemöta farliga bilar, traktorer och hoppande hundar.

Färden genom skogen gick bra.
När vi kommer ut vid husen vill inte Walle gå först mer.

Ute på grusvägen möter vi två bilar och det går bra.

Jag spänner väl typ alla muskler som finns men kommer på mig själv och kan slappna av.

Sen passerar vi två ufon. En fjording i ett rött flugtäcke och en shettis i något liknande.
Walle steppar lite och jag spänner mig igen...

Vi travar en lång bit och allt känns ok.

Jag vågar låta honom gå på utan att bromsa och han blir då mer avslappnad.

Så när vi sen skrittar in på stigen i skogen så frustar han säkert 20 gånger.

Vi vågar oss till o med på en galopp men Walle ville att trygga Latin skulle gå före.

Det blev en kortare runda för att mildra Ninas kommande träningsvärk och Walles nyverkade fötter.

Hovis var ute i onsdags och plockade av skorna.

Men vi hade nog kunnat rida hela den långa rundan utan att han hade ömmat.

Så ännu ett ridpass på min fina unghäst är avklarat.

Sakta men säkert hittar jag mitt självförtroende igen.

Efter ritten gick vi bort med hästarna till den andra gräshagen vi fått i år.

Där finns det massor av mat!!

När hjälmen är av och ridbyxorna ligger på hyllan igen hinner jag andas och analysera.

Blir lite ledsen på mig själv som inte har 100 koll på mina nerver.

Får nog ta och sjunga lite mer, det har hjälpt mig förr.

Klas klättermus brukar funka men jag ska nog ta till "när älgarna klappar takten" istället.

För jag är mer som när myggorna klappar taken och det ä r ingen bra kombination när man hanterar en fjollig unghäst.

ps. han har bara hoppat in i mig två gånger idag... (när jag leder honom)

Idag kom bästa Sandra.
Vi tog in hästarna på logen och gjorde dem iordning för en tur i det gröna.

MEN den här gången satt jag inte på gamla trygga Latin, nej jag klev upp (med viss tvekan) på den grå.
Å så gav vi oss ut i skogen....

Å jag red Walle heeeela långa rundan och galopperade massor av gånger.
Både höger och den lite trixigare vänster!!
Wihooooo!!

Det gick över lag väldigt bra.
Spände mig en hel del men mot slutet kunde jag både känna mina sittben och andas samtidigt.

Nu ska jag bara lära mig att inte bromsa utan att rida på framåt så jag inte förstör den härliga framåtbjudningen som han har.

Jag vill bara säga TACK till Sandra som inte bara gjort ett kanonjobb med Walle utan även får mig att våga och tro på mig själv