Idag åkte alla hästarna in på logen.

De blev borstade och kammade.

Fötterna kollades och Walle fick i vindstilla dagsljus prova hur det är att ha täcke.

Han brydde sig inte att jag slängde på sig det eller knäppte fast det.
Släppte sen ut dem i gräshagen.

Latin gick för att rulla sig.

Walle försökte skaka av sig täcket.

När det inte gick rullade han sig också.
Jag hämtade en påse hösilage så jag var för långt borta för att kunna fota honom men han såg ganska uppgiven ut när täcket satt kvar även efter rullningen.

Latin o Jojje tackade för maten.

Walle kom till mig och undrade hur länge han skulle behöva gå omkring i kläder?

Bry dig inte om täcket sa jag, gå och ät med de andra!

Nääää, jag kan inte. Kommer att strypas av den här jackan!! sa han

Å när jag inte hjälpte honom, försökte han själv plocka av det.

Inte ens det lyckades....

Efter en stund såg jag att han kunde äta med täcket och det sitter kvar än (4 timmar senare)

Så nu vet jag att jag kan klä på honom något varmt om det blir fler snöstormar.

Vi har en styck hund som idag blir 11 år.

Grattis Lexie   

SOLEN! Jag har sett SOLEN!!

Så underbart efter en vecka med snöstorm, regn och dimma.
Å så var det lite kallt också så snön hade en härlig skare och snöslasket hade blivit is, inte lika bra!
Sandra dök upp på avtalad tid och med tanke på underlaget skippade vi lastträningen.

Istället fick Walle hänga med ut ur hagen och det första han fick syn på var Theos snögubbe.

Den var ju faktiskt lite farlig   

Sen placerade jag honom utanför sadelkammaren där jag brukar vara och så försökte jag vara som jag brukar vara. Det funkade väldigt bra och Walle var lugn och lydig.

Började borta honom för han hade visst sovit en stund på morgonkvisten.

Det var skönt tyckte han och jag tror nästan han passade på att sola lite också.

Sen hämtade jag sadeln.

Fårskinnet luktar såååååååååå gott!

Duktig pojk, står helt stilla när jag på mitt egna stökiga vis sadlar honom.

Sen åkte tränset på och stigbyglarna ner!

När all utrustning satt där de skulle, gick vi bort till vändplatsen och vände.

Han fick skritta några varv där, ville inte trava för det var is och hård snö om vartannat.

Sen gick vi tillbaka och pratade lite med pallen.

Den var inte farlig alls denna gången.

Jag klev upp och stökade lite, Walle stod still och tyckte nog jag bara var pinsam   

Upp och ner på båda sidorna.
Sen la vi upp stigbyglarna och fäste en longerlina genom stigbygeln och fram till grimman.
Jag höll där fram och Sandra gick bakom.
Bort till vändplanen och tillbaka, satte dit nästa lina och repeterade.
Det gick riktigt bra! Han reagerade lite när första linan lät på sadeln och sen hamnade bakom rumpan, men inget mer.
Sandra kunde både styra och stanna honom. Duktig pojk!

Gick tillbaka till sadelkammaren och plockade av linor och sadel.
Någon var ganska trött och nöjd efteråt.

Det är skönt att han kan stå still helt avslappnat.

Då tar han in allt nytt på ett bra och positivt sätt.

Han sänker huvudet och känner sig tygg i situationen.
Tanken är att vi ska göra likadant sen när vi kör någonstans så han känner trygghet oss och i hanteringen.
Då kan vi ta med honom överallt utan att han flippar ur... men vägen dit kan vara lång, eller kort!
Han gör stora framsteg varje gång och gillar verkligen att få vara med och jobba.
Att jag dessutom har hittat världens bästa hjälpreda gör ju saken så mycket enklare.
Du är bäst, Sandra   

Det är väl typiskt att man ska åka på en liten halsbacill när det väl är helg.

Är hes, snorar och hostar. Känner mig inte så dålig närjag sitter still... men att bara gå i kramsnön med alla vinterkläder gjorde mig helt slut.

Hade tänkt att ta en promenad med hästarna men jag får vara glad att jag orkade vara ute en stund utan att bli sämre.

Vi har en ny kaninkompis här på gården.
Den har hängöron och har flyttat in på logen.

Där finns det gott om mat och där kan den värma sig lite i halmen.
Den var så pass tam att jag kunde lägga fram lite kraftfoder framför nosen utan att den skuttade iväg.

Jag fick i alla fall hjälp att mocka!!

Å vakthunden var så klart med ute.

Jag har ju rivit mitt hår för att få till en bra utfodring till mina kräsna djur.

Olika foderbord, häckar och nät har analyserats.

Inne på logen finns det gamla foderbordet kvar plus den "nya" höhäcken.

MEN till vilken nytta när de inte går in där!! 

Det var väldigt nära att jag beställde slowfeed-nät men efer att ha studerat ättekniken och ättiden hos andra hästar så tror inte jag att det blir bra för Latins nacke. Han blev ju sämre i somras bara av att vifta flugor. Ska han då stå halva dagen och pilla, dra och trixa så får han väl nackspärr påkuppen.

Jag fyller då hellre på nät oftare och håller koll på hur läng han står där.

Hittade vanliga hösilagenät med mindre maskhål på City Gross.

Jag växlar nu mellan dessa och helt vanliga hönät.

De stora har varsitt att smaska på och den lille som inte behöver lika mycket får vänta på lillturen.

Eftersom det är stora maskor ramlar en del ut på backen och ger hästarna möjligheten att äta från marken i en mer naturlig ställning.

Eftersom man inte får i mer än 5-7 kg i varje nät så kommer det påfyllning lagomt tills deätit upp, å då blir det inte mycket spill heller.

De är inte så noga med toaletten bara. Lägger gärna en hög eller två precis där de står.

Men idag gick Latin undan och la en hög, sen gick Walle dit, luktade, grävde lite i högen,sen kissade han på den.

Vad innebär det?  Någon som vet?

(som vanligt beror felslag å konstigheter i texten på bäbis i famnen   )

   Det verkar inte finnas något slut på detta snöande!
Hela veckan har det snöat och blåst, blåst och snöat.

Ett par minusgrader gör att det känns som vi bor på Antarktis!!
Det är bara pingvinerna som saknas...

Redan i tisdags tyckte jag att hästarna började se frusna ut.
Walle tryckte in rumpan under sig och hängde med huvudet.
De har mat inne på logen o även ut i hönäten MEN de går inte in på logen och vill inte stå vid hönäten för där blåser det! SUCK! Dessa hästar ger mig gråa hår!!

Förmodligen går inte Latin in på logen sen snöplogen har börjat köra här.
Ni som hängt med ett tag kommer kanske ihåg förra året när Latin skadade sig och fick stå i sjukhage vid logen.
Då kom ju snön lite olägligt och även snöplogen. Han sprang då rätt igenom staketet i sin lilla sjukruta.
Å när Latin inte går in på logen så får ju ingen annan heller gå dit, såna verkar reglerna vara   

Så nu har jag börjat fodra dem i andra änden av hagen där de gärna står och hänger.
Man kan ju tycka att de går till hönäten eller in på logen när de väl är hungriga. men så länge kan inte mitt blödiga mattehjärta vänta!

Det var till och med så illa i tisdagskväll så plockade jag in dem, gav dem kraftfoder och borstade bort snö och is från pälsen. Sen hade vi täckesprovning tills både Latin och Walle var påklädda.
Walle har inte haft täcke innan, bara testat korta stunder.

Sen släppte jag lös dem och gick för att fylla på vatten.

Väl tillbaka igen så stod Walle och slet i sitt täcke, slog med bakbenen och såg väldigt missnöjd ut.
Å visst hade han kanske lungat sig när han väl märkt att det blir varmare och skönare med täcke men i mörkret och blåsten kl 22 på kvällen vågade jag inte chansa.... så täckerna åkte av!

I onsdags var det samma härliga väder. Då kom tappra Sandra för att hjälpte oss i snövallarna.
Walle var på tårna och visade att han både kan stegra, slå bakut och det med attityd!

Men vi fick honom lugn trots att det blåste massa snö i sidled och kunde sadla honom lugnt, hänga ner stigbyglarna och går förbi allt farligt utan någon reaktion.
Han såg nöjd ut när han kom ut i hagen igen, trots väder och vind.
Täckesfunderingarna har kommit tillbaka fler gånger men än så länge går de utan.
Jag har vadat ut i snömängderna och matat dem i hagen lite oftare och hoppas att de håller värmen uppe.
De är ju ändå hästar med en regäl vinterpäls.
Den som inte verkar speciellt påverkad av vädret är Jojje!
Han är alltid lika söt och glad   

   Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag är nöjd med gårdagens insats eller inte.
Och om jag inte är det så vet jag inte om det är hästen eller mig själv som jag är  mest missnöjd med.

Mina förhoppningar var skyhöga och egentligen helt onåbara..

Därav min eventuella besvikelse.
MEN vi kunde lasta, han kom ur släpet. Inget blod, Inga brytna ben.
Ingen som slog sig, ingen häst kom lös och vi tog oss även hem helskinnade.

Hade ju önskat lite mer fokus från oss båda,

Mindre luftsprång och lite mindre rädsla ( så får ni gissa vem som gjorde vad)

Lite bilder från början till slut

Vi tragglade inte så länge med lastningen, han backade någon gång och sen stängde vi.

Han var lugn i släpet.

Färden ner till ridbanan gick lugnt och vi backade in på gårdsplanen.

Han var lugn när vi stannade men oj så läskigt det var att gå ut på en annan plats.

Där fanns massa otäcka saker OCH hemska hästar!!
Ja det var nästan så han ville in i släpet igen.

Vi gick in på ridbanan

Han känns ju rätt så stor när han spänner upp sig så!
När han landat lite så gick jag några varv runt ridbanan.

Längst vägen stötte vi på fler farligheter,
Hans nyfikenhet tar dock snabbt över!

Sen kom räddaren i nöden, Sara!

Vi gick igenom lite om hur jag ska göra och vad jag har gjort.
Sen att allt inte fastnade i huvudet på mig är en annan historia.
Jag försökte gå med honom men han passade på att visa sina spänstiga bakben, sin räsergalopp och imponerartrav. Stannade ibland som en tjurig shettis eller drog iväg som en busig shettis.
Hum... undra om han umgås för mycket med en viss liten shettis!

Fick inte honom att följa slacket och fick då testa en rörelse.

Det gick väl hyfsat bra men fokus var på allt annat än mig!

Efter det skulle jag forsätta att gå, skicka in honom på volt osv men han eldade upp sig och blev helvild.
Slog bakut så jag trodde Sara och Sandra skulle få en åktur till månen.
Lät honom springa av sig lite istället och så länge har jag nog inte longerat honom tidigare,
När han var lite lugnare och jag var helt slut så provade Sara honom.
Direkt slappnade han av och såg så trevlig ut...
De avslutade ett avslappnat småprat.

När vi var klara skulle vi bara ta oss hem. Trött unghäst ville inte gå in i släpet.

Frustrerad matte funderade på att byta hobby (eller häst)
Till slut lockade vi in honom med hinken och stängde om honom.
Körde hem och med trötta ben halkade han på en snöig bakläm som Bambi på hal is,

Jag tror han tyckte det var skönt att komma hem till kompisarna och ta det lite lugnt.

Lite duktig var han ju allt.
Första gången hemifrån sen han flyttade hit.
Fjärde gången han åkte släp.
Nu får han vila ett par dagar så fortsätter vi att träna honom på onsdag,

Tack för hjälpen och stödet Sandra!
Hade inte kommit så här långt utan dig   

Ja, då var det gjort!
Premiärturen är avklarad och allt gick lysande.
Även lastning av gammal brun OCH den hemska backen hem.

Jag är lite för tom i huvudet just nu för att återge en rättvis beskrivning av ridpasset men väntar jag tills i morgon så har jag väl glömt hälften...

Även om jag inte riktigt var den där toppryttaren som jag i mitt huvud har byggt upp så var det inte så illa pinkat efter ett riduppehåll på 7 månader.

Fördelen med att vara "nollad" är ju att man inte hunnit skaffa en massa olater.

Som min högerhand tex. den var HELT still hela tiden   Inget joxande alls!!
Sen att en massa andra kroppsdelar spände sig varje gång jag skulle tänka på något nytt.
Den gamle håriga saken jag satt på var väldigt pigg och fin. Han var framåt och lyssnade med "stora öron"  
Suttade så på bettet så skummet yrde! Ja när jag gjorde halt sista gången vevade han till o med med frambenen.
Han tyckte nog att det var skönt att komma in och få röra sig i ett mjukt ridhus när man gått hela dagen i en vindpinad, knölig hage. Jag var väldigt nöjd med attjag kom i ridbyxorna!!

I morgon blir det så spännande att jag förmodligen kommer att flippa ur   

Inga bilder från dagens upplevelser så här kommer det istället bilder från det första ridpasset efter första graviditeten.

BARA 2,5 TIMMAR KVAR!!!

All lastträning har verkligen gett resultat!
Inom 5 minuter stod Walle i släpet och dörrarna var stängda!

Jag överlevde och det gjorde han också